DEBATT - SKOLAVSLUTNING
De årliga debatterna om skolavslutningar och luciatåg i kyrkor har blivit en form av tradition i sig. Men till skillnad från många andra traditioner är den knappast värd att bevara.
Snarare än om faktiska problem, så har debatterna handlat om en högljudd klick som ogillar religion och som vet hur man skapar konflikter som medierna inte kan motstå.
Än värre blev det förra året, när skolverket meddelade att skolavslutningar får förekomma i kyrkor om det inte finns några religiösa inslag i verksamheten. Så blev ett icke-problem plötsligt ett myndighetsbeslut.
Vi kristdemokrater konstaterade då att ett par mycket enkla förtydliganden i skollagen skulle lösa frågan en gång för alla. Dels ville vi få in en mening om att konfessionella inslag kan vara motiverade när det handlar om traditioner snarare än regelrätt undervisning. Dels ville vi göra avslutningarna frivilliga så att de (sannolikt få) elever som inte kan tänka sig att delta också ges rätten att slippa. Därmed skulle samtliga problem lösas en gång för alla. De vackra och stämningsfulla skolavslutningarna, som ju hör till Sveriges finaste traditioner, räddas för framtida generationer. Men ingen som inte vill behöver delta.
Därför är vi glada att vi nu är nära mål. Regeringen har under en tid arbetat med en lagändring som innebär just det vi efterlyste. Skolorna kommer fortsatt ha rätt att fira traditionella avslutningar, såsom traditionen bjuder. Frågan är löst till de flestas belåtenhet.
Med detta avklarat vore det kanske på sin plats att fundera något över hur en så pass harmlös fråga kunnat väcka så lång och aggressiv debatt. Vi har inte sett några exempel på att elever tvingats till bön eller trosbekännelse. Vi har inte hört talas om några nysvenskar som upplevt skolavslutningarna som kränkande eller närgångna. Utanför medie- och myndighetskvarteren har det hela varit en stor icke-fråga.
För oss handlar det om en tradition som är värd att förmedla vidare till alla barn, oavsett härkomst och eventuell tro. Det har varit ett tillfälle för elever, lärare och föräldrar att umgås under stämningsfulla omständigheter ett par gånger om året. Att detta ofta skett i kyrkor beror dels på Sveriges kristna historia, dels på praktiska skäl.
Detta maratontjafs hade kunnat undvikas om diskussionen börjat i andra änden, alltså med frågan: "Är detta ett problem?" i stället för: "Hur löser vi problemet?".
Den lärdom vi kan dra av detta är kanske just så enkel: försök inte reparera det som inte är trasigt. Traditioner spelar fortfarande stor roll för oss människor.
GÖRAN HÄGGLUND, Partiledare (KD), ANNELIE ENOCHSON, Riksdagsledamot (KD), Göteborg, ARON MODIG, Riksdagskandidat (KD), Göteborg
Än värre blev det förra året, när skolverket meddelade att skolavslutningar får förekomma i kyrkor om det inte finns några religiösa inslag i verksamheten. Så blev ett icke-problem plötsligt ett myndighetsbeslut.
Vi kristdemokrater konstaterade då att ett par mycket enkla förtydliganden i skollagen skulle lösa frågan en gång för alla. Dels ville vi få in en mening om att konfessionella inslag kan vara motiverade när det handlar om traditioner snarare än regelrätt undervisning. Dels ville vi göra avslutningarna frivilliga så att de (sannolikt få) elever som inte kan tänka sig att delta också ges rätten att slippa. Därmed skulle samtliga problem lösas en gång för alla. De vackra och stämningsfulla skolavslutningarna, som ju hör till Sveriges finaste traditioner, räddas för framtida generationer. Men ingen som inte vill behöver delta.
Därför är vi glada att vi nu är nära mål. Regeringen har under en tid arbetat med en lagändring som innebär just det vi efterlyste. Skolorna kommer fortsatt ha rätt att fira traditionella avslutningar, såsom traditionen bjuder. Frågan är löst till de flestas belåtenhet.
Med detta avklarat vore det kanske på sin plats att fundera något över hur en så pass harmlös fråga kunnat väcka så lång och aggressiv debatt. Vi har inte sett några exempel på att elever tvingats till bön eller trosbekännelse. Vi har inte hört talas om några nysvenskar som upplevt skolavslutningarna som kränkande eller närgångna. Utanför medie- och myndighetskvarteren har det hela varit en stor icke-fråga.
För oss handlar det om en tradition som är värd att förmedla vidare till alla barn, oavsett härkomst och eventuell tro. Det har varit ett tillfälle för elever, lärare och föräldrar att umgås under stämningsfulla omständigheter ett par gånger om året. Att detta ofta skett i kyrkor beror dels på Sveriges kristna historia, dels på praktiska skäl.
Detta maratontjafs hade kunnat undvikas om diskussionen börjat i andra änden, alltså med frågan: "Är detta ett problem?" i stället för: "Hur löser vi problemet?".
Den lärdom vi kan dra av detta är kanske just så enkel: försök inte reparera det som inte är trasigt. Traditioner spelar fortfarande stor roll för oss människor.
GÖRAN HÄGGLUND, Partiledare (KD), ANNELIE ENOCHSON, Riksdagsledamot (KD), Göteborg, ARON MODIG, Riksdagskandidat (KD), Göteborg
