Annelie Enochson Riksdagen

Annelie Enochson Riksdagen

tisdag 30 mars 2010

Semiarium om Västra Götaland och infrastrukturpengar till hela Sverige!


Idag var det en intensiv dag...först seminarium på handelshögskolan i Göteborg om Västra Götalands framtid och vad man skall satsa på när det gäller jobb och forksning. Många intressanta talare som Chalmers rektor Karin Markides, Göteborgs Universitets rektor Pam Fredman, Carl Bennet, Vinnovas Gd Charlotte Brogren, Volvos Lars Göran Rosengren m fl. Vad alla vad överens om det är komplexiteten i morgondagens samhälle och vad det kommer att kräva av akademin och näringslivet. Samtidigt fanns en tilltro till varandra och mellan de olika aktörerna, myndigheterna, politikerna och andra som kan bidra med att skapa nya jobb. Triangeln mellan utbildning, forskning och innovationer hör samman och är integerade med varandra.Jag blir så glad över den framtidsoptimism som fanns på mötet och tilltro till varandras kompetenser. Västra Götaland - framtiden är din!

Detta spädes på med infrastruktursatsningen som minister Åsa Torstensson presenterade vid Korsvägen på eftermiddagen. Det blir ca 497 Miljarder till infrastrukturen fram till 2021 . 200 Miljarder går till drift och underhåll. Västra Götaland får 61 Miljarder för nya satsningar som Västlänken, Marieholmstunneln, hamnbanan mm. Som sagt - den ljusnande framtiden är vår här i väster!

torsdag 25 mars 2010

Revidera pumplagen innan alla pumpar försvinner från glesbygden!

Idag på Trafikutskottet gjorde alliansen ett tillkännagivande till regeringen att ändra på pumplagen...se nedan

Min kommentar - idag i Trafikutskottet gjorde vi i alliansen ett tillkännagivande till regeringen att de måste se över pumplagens konsekvenser...som det är nu så får vi snart en mackdöd eftersom alla bensinsstationer som säljer för över 1000m3 måste ha förnyelsebart bränsle oxå...ändra gränsen till över 1500 m3 och att de säljer detta över en period på två år är en bra början...det gör att små mackar kan fortsätta att finnas även på vår landsbygd och glesbygd...

Pressmeddelandet - Pumlagen måste ändras!

Det finns en risk att den så kallade Pumplagen kan leda till att fler tankställen på landsbygden hotas av nedläggning. Alliansen i Trafikutskottet föreslår därför att Riksdagen ska rikta ett tillkännagivande till regeringen om att den ska se över lagens konsekvenser.

- En levande landsbygd kräver en bra tillgänglighet till drivmedel. Det handlar inte bara om den enskilde bilistens bränsleförsörjning utan också om att tillgången på drivmedel och service är viktigt för utvecklingen och tillväxten på landsbygden, säger Jan-Evert Rådhström (M).

- Många små företag på landsbygden är beroende av drivmedel, inte minst gäller det jordbruket och besöksnäringen. En annan viktig faktor att ta hänsyn till är miljön. Det är inte är miljövänligt att åka längre sträckor för att tanka bilen, säger Sven Bergström (C).

- Tanken med pumplagen var att öka tillgängligheten av förnybara bränslen. Det är oacceptabelt om tankställen tvingas till nedläggning på grund av lagen, säger Nina Larsson (FP) .

- De dispensmöjligheter som idag finns är alltför begränsade både i tid och omfattning och måste därför ändras, säger Annelie Enochson (KD).

Alliansen i Trafikutskottet föreslår nu att Riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen om att den bör se över konsekvenserna av Pumplagen på mindre tankställen i glesbygd. När detta görs bör även en översyn av de tidsbegränsade dispenserna ske.

onsdag 24 mars 2010

Solidaritetsmässa för de kristna i Irak i St Clara kyrka


Igår var det en solidaritetsmässa för de utsatta kristna i Irak i ST Clara Kyrka i Stockholm där jag var en av talarna...se nedan delar av mitt tal.

"De kristnas antal runt om i vår värld ökar och närmare 100 000 människor tar varje dag världen över ett beslut att bli personligt kristna. De byggs nya kyrkor och uppskattningsvis 3000 kristna församlingar grundas varje vecka. Samtidigt som allt detta sker, så ser vi att det finns områden där de kristna minskar i antal och det är framförallt i de muslimsk dominerade delarna av Mellersta Östern . Irak är ett sådant område. Här har sedan den första kristna tiden alltid funnits kristna och den kristna delen av befolkningen hör till ursprungsbefolkningen.

I slutet av förra året attackerades en Syrisk Ortodox Kyrka i Mosul och dödade fyra personer och samtidigt kastades granater på en närliggande kristen skola. Någon månad innan attackerades kristna kyrkors egendom med bomber och granater också det i Mosul. I en intervju som Kyrkans Tidning nyligen hade med Fader Idris Hanna som är med oss här idag berättar han om ett tjugotal attacker mot kristna i Mosul i norra Irak: mord av enskilda , bomber mot flera bostadshus och bombattacker mot kyrkor och annan kristen egendom.

Detta kan inte tolkas på annat sätt än att det är en organiserad terror som leder till massflykt av kristna i Mosul. Det pågår en organiserad utrotning av vårt kristna folk, och detta händer dagligen med fredliga obeväpnade människor som offer, sa fader Idris Hanna i denna intervju.

Många andra kristna ledare i andra kyrkor i Irak säger likadant och tror att denna terror som nu riktas mot kristna ingår i en kampanj för att få de kristna att lämna landet. Sedan 2003 har uppemot 400.000 kristna flytt Irak, det vill säga nära hälften av Iraks historiska kristna befolkning. Fortsatta våldsamheter kan leda till att hela kristenheten i Irak raderas ut.
UNHCR som är FN´s flyktingorganisation skriver i sin rapport att politiskt
fundamentaliska muslimska grupper betraktar kristna som "otrogna" och därmed är det tillåtet att angripa dem. Eftersom koalitionen som anföll Irak främst bestod av kristna anses de kristna irakierna som supportrar till USA och Storbritannien och som lovliga byten för bomber och attacker.

Kristna asylsökande från Irak har ett mycket starkt skyddsbehov. Ett återvändande till Irak innebär för dem dödshot på grund av att de är kristna. Detta bör Migrationsverket tänka på när de beviljar uppehållstillstånd för kristna som kommer från denna region. Sverige är ett av de få europeiska länderna som tvångsutvisar kristna till Irak och har för detta fått stark kritik från bland annat UNHCR.

Jag skrev en motion till riksdagen 2005 tillsammans med några andra riksdagsledamöter där vi tog upp den utsatta situationen som den kristna minoriteten har i Irak…vi ville då ha en frizon för de kristna i Irak liknade Kurdistan och att man i Iraks konstitution garanterade den kristna befolkningens rättigheter och säkerhet. Nu har det snart gått 5 år sedan den motionen skrevs och utvecklingen har gått åt precis fel håll.

Minst åtta kristna har mördats i Mosul de senaste veckorna och det har gjort att tusentals kristna flytt staden och begett sig till byar och småstäder runt omkring. I flera fall har de dödas kroppar lämnats på gatan som ett varnande budskap. Enligt en FN-rapport flydde över 4 000 kristna från Mosul enbart under den första veckan i mars, uppger nyhetsbyrån Reuters. Många av de kristna som flyr staden, har lämnat allt de äger bakom sig.

Idag har vi genom detta solidaritetsmöte visat att vi inte längre stillatigande accepterar när våra syskon dödas och fördrivs ifrån Irak. Nu är det dags att världen reagerar, att regeringar reagerar, att du och jag reagerar så att vi får ett stopp på detta dödande och attackerande av kristna i norra Irak! "

söndag 21 mars 2010

Åsikter och argument som cirkulerar när det gäller folkmordet!



Nu har det gått en dryg vecka sedan det historiska beslutet togs i riksdagen att erkänna folkmordet på armenier, assyrier/syrianer/kaldeer och pontisk greker, som jag nedan kallar SEYFO och är beteckningen som assyrier/syrianer använder på detta folkmord och betyder Svärdens år.

Jag är glad över att jag fick vara en del av detta historiska beslut. Det förekommer en del åsikter och argument från olika håll i media och på bloggar som måste bemötas – det gör jag nu.

1. Argumentet att det var inte rätt tidpunkt att rösta för ett erkännande nu.

Det kommer aldrig att bli ”rätt” tidpunkt att erkänna ett folkmord. Detta folkmord skedde för drygt 95 år sedan och borde ha erkänt av Sverige för länge sedan som just ett folkmord. När andra folkmord skett i historisk nutid så har landet i fråga tagit itu med och försökt att försonas med de drabbade ganska omgående efter folkmordet…ex, Rwanda, Tyskland , Kambodja. Dock har aldrig Turkiet velat erkänna sin del i folkmordet SEYFO, vilket gör Turkiet unik i sitt förnekande att ett folkmord har ägt rum.

2. Argumentet att det är inget folkmord.

Det finns ögonvittnen från denna tid som skrivit hem till sina länder som den svenske diplomaten Anckarsvärd och rapporterade om folkmordet . Forskare runt om i världen som tillhör den fria forskningen är överens om att detta är ett folkmord. ( se vidare på denna blogg om mitt tal i kammaren)

Även KD´s partistyrelse har tagit ett beslut den 6 mars 2010 om att man skall erkänna folkmordet SEYFO som just ett folkmord.

3. Argumentet att politiker inte skall uttala sig om folkmord…politiker skall inte skriva historia.

Politiker skriver historia genom att politiska beslut kan leda till folkmord. Politiska beslut kan också leda till att försoning ske. Riksdagsledamöter har under många år motionerat om folkmordet i Turkiet, även Fredrik Reinfeldt har motionerat i denna fråga till riksdagen. Förra torsdagen behandlades ett antal olika motioner som riksdagsledamöter motionerat om till riksdagen. Att erkänna folkmordet var en sådan motion.

4. Argumentet att man vill invänta en större majoritet för ett erkännande i riksdagen.

Under hela denna mandatperiod har alliansen inte haft mer än 7 mandats övervikt i riksdagen, numera endast 6 mandats övervikt sedan en moderat hoppade av och blev en politisk vilde. Vi har fattat ett antal viktiga beslut, som budgetar, utrikespolitiska beslut mm med en majoritet på max 7 stycken. Inte så sällan med en betydligt mindre majoritet eftersom vårt kvittningssystem inte fungerat eller att ledamöter tryckt fel. Hade flera alliansledamöter röstat med mig så hade vi haft en betydande majoritet.

5. Argumentet att vi har en överenskommelse och den kan inte brytas om att folkmordet inte skulle erkännas denna mandatperiod.

Det låter i debatten som en överenskommelse skrivit i guldskrift mellan partiledare. Vad det egentligen handlar om är en betänkandetext som riksdagen äger och som skrevs våren 2008 i utrikesutskottet när en liknade motion var uppe till debatt. Då var också socialdemokraterna med på majoritetstexten om att inte erkänna folkmordet SEYFO som ett folkmord. Sedan dess har s- kongressen bytt ståndpunkt i oktober 2009 och erkänner nu folkmordet SEYFO. Alltså var det nu ett ypperligt tillfälle att även ändra i betänkandet och flera ansluta sig till ett erkännande. Att en utveckling sker inom politikerområden under en mandatperiod är ju inget ovanligt i riksdagen och att åsikter kan revideras. Speciellt som flera allianspartier vill arbeta för ett erkännande. Folkpartiet har på sitt landsråd erkänt folkmordet SEYFO och sagt att de skall arbeta för ett erkännande i EU och FN. Kristdemokraternas partistyrelse har så sent som den 6 mars i år också sagt att de skall arbeta för ett erkännande. Återstår centerpartiet och moderater…vad moderaterna står har ju Carl Bildt med tydlighet deklarerat efter erkännandet i riksdagen.

6. Kan en utrikeminister inte bry sig om vad riksdagen beslutar?

Riksdagen är Sveriges folkvalda församling och Sveriges högsta beslutande organ . Under denna mandatperiod har riksdagen haft ett antal proppar från riksdagen och även från UD som riksdagen har behandlat. Regeringen skall göra det riksdagen beslutar om…gäller för budgetar , gäller också för enstaka beslut som ett erkännande av folkmordet SEYFO. Det är illa att en utrikeminister kommer med uttalande som Carl Bildt gjorde efter beslutet i riksdagen. Det föder ett politikerförakt att inte följa det folkvaldas beslut. Jag beklagar djupt utrikesministerns utspel och anser att hans agerande skadar inte bara alliansen utan även demokratin i stort i Sverige.

7. Riksdagens beslut skadar försoningsprocessen mellan Turkiet och Armenien

Premiärministern Erdogans agerande efter riksdagens beslut med hot om att utvisa alla armenier från Turkiet visar på den ohållbara attityd och inställning som Turkiet har i denna fråga. Att utvisa alla armenier är ett bevis på att man vill fullfölja det som det osmanska riket påbörjade med SEYFO ; att rensa all turkisk mark från kristna människor. Turkiet har fortfarande en lag 301 som förbjuder all kritik på nationen Turkiet. Så länge denna paragraf finns kvar och den ohållbara förnekande inställningen till folkmordet så kommer inte en försoningsprocess kunna bli lyckosam. Värt att notera är att Armeniens talman har skrivit till riksdagens talman Per Westerberg och tackat för beslutet att erkänna folkmordet. Nu åker premiärministern Erdogan till Storbritannien och försöker påverka deras parlament att inte erkänna folkmordet SEYFO. Storbritannien kommer att behandla detta senare i vår liksom Spaniens parlament…han får det svettigt Erdogan med sin förnekelseturne!

Värt att notera är att 20 andra länders parlament har erkänt folkmordet varav 10 stycken andra EU – länder…Sverige var det elfte landet.

måndag 15 mars 2010

Lite mera bakgrundsinformation om folkmordet!

Lite mera bakrundsinformation om folkmordet från Vahagn Avedian
Fil. mag. historia
http://www.armenica.org

Under 2002 gjordes det försök till en försoningsprocess mellan turkar och armenier då man tillsatte en kommission som skulle undersöka händelserna under första världskriget i osmanska Turkiet. Kommissionen som döptes till Turkish Armenian Reconciliation Commission, TARC bad en oberoende organisation, International Center for Transitional Justice, ICTJ, att pröva händelserna i enlighet med dagens FN-konvention om förebyggande och bestraffning av folkmord.

The International Center for Transitional Justice utförde en oberoende analys, vars resultat publicerades i en artonsidig rapport. Rapporten summerades med följande slutsats: "...händelserna, i deras helhet, kan därför sägas innehålla alla elementen för folkmordsbrott så som det anges i Konventionen och juridiska forskare så väl som historiker, politiker, journalister och andra skulle vara rättfärdigade att fortsätta att beskriva dem som sådant."

Analysen i dess helhet finns att läsas på http://www.ictj.org/images/content/7/5/759.pdf

Eller att IAGS som har erkänt frågan är långt ifrån bara historiker utan även jurister och folkrättsexperter: historikerna Yehuda Bauer, Yair Auron, Henry Huttenbach, Eric Weitz, Kurt Jonassohn, Yves Ternon, Richard Hovannisian och Ronald Suny; statsvetarna Robert Melson, Roger Smith och Colin Tatz; sociologerna Helen Fein, Vahakn N. Dadrian, Israel Charny (även psykolog) och Eric Markusen; juristerna Raphael Lemkin, William Schabas, Alfred de Zayas, Roger W. Smith och Gregory Stanton. Till dessa kan man lägga den turkiske historikern Taner Akçam och svenskarna Klas-Göran Karlsson och David Gaunt (både historiker) och Ove Bring (jurist och folkrättsexpert).

Detsamma återspeglades i uppropet under våren 2008: http://detvarfolkmord.armenica.org/se.html

Det mest tillskriver jag bristen på kunskap i frågan och det sedvanliga svenska attityden om att på ett krystat sätt försöka balansera all kritik som skulle uppfattas negativt av motparten.

Frågan kan visst tas upp i t.ex. ICJ men med det underlag som finns till hands, både i form av akademisk forskning och konsensus hos IAGS så väl som en rättslig prövning från bl.a. ICTJ m.m. så är vore det knappast fel av Sverige att erkänna saken för vad den egentligen är: folkmord.

Raphael Lemkin som skrev utkastet till FN:konventionen grundade begreppet och konventionen i armeniska fallet, så varför ska Sverige tveka? http://www.youtube.com/watch?v=2g6FjTNvs3I

Allt finns på http://www.folkmordet1915.se

söndag 14 mars 2010

Surfade lite på nätet och hittade denna artikeln!

Kom hem precis från en mycket trevlig kväll med Keren Hayedson på Park Avenyn med talare som Israels Ambassadör, Dils Demirbag - Sten m fl och med musik av Max Wulfssons orkester.....hamnade framför datorn och hittade denna artikeln på nätet.....

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=7070&Itemid=98

lördag 13 mars 2010

Mitt anförande i kammaren torsdagen den 11 mars om folkmordet


Bilden är från en demonstration för ett erkännande av folkmordet utanför riksdagen för några år sedan när jag talade


Anf. 125 ANNELIE ENOCHSON (kd):
Fru talman! Sommaren 1915 rapporterade Sveriges ambassadör Anckarsvärd från Konstantinopel, dagens Istanbul, hem till Sverige: ”Förföljelserna mot armenierna hafva antagit hårresande proportioner.” Anckarsvärd beskrev det han med egna ögon bevittnat som ”den armeniska nationens utrotande”.
Det välkända och systematiska folkmord som startade 1915 kom att skörda miljontals offer fram till 2003. Det fanns många diplomater, missionärer och andra som rapporterade sina ögonvittnesskildringar om vad som hände, och ännu finns det överlevande som kan berätta om denna svåra tid.
Folkmordet 1915, det armeniska folkmordet, och seyfo är beteckningar som används för den planerade utrensningen av kristna minoriteter i det osmanska riket 1915–1923. Den svåra tiden av massakrer, flykt och förföljelser kallar assyrier, kaldéer och syrianer för svärdets år, seyfo. Ca 1 miljon armenier, 250 000–500 000 assyrier/syrianer och kaldéer och ca 350 000 pontiska greker mördades eller försvann genom folkmordet i dagens östra Turkiet. Regimen ville turkifiera östra Turkiet. Det osmanska riket tömdes på i stort sett hela sin kristna befolkning.
Det som skedde i östra Turkiet är väl underbyggt av forskare. Från världens alla hörn har 68 framstående forskare med expertkunskap inom området samlats och undertecknat ett upprop under titeln Erkänn folkmordet 1915 för vad det är. I uppropet skriver forskarna följande: ”Undertecknarna av detta dokument anser inte att det finns någon tvekan om att massakrerna på de kristna och andra minoriteterna i det osmanska imperiet under första världskriget var ett folkmord. Även om forskningen måste och kommer att fortsätta, är den befintliga informationen övertygande och tillräcklig och måste erkännas som sådan.”
En av dessa forskare är Ove Bring, professor i internationell rätt på Försvarshögskolan här i Stockholm. Forskningen är tydlig, och jag håller helt med uppropets slutsats: ”Forskarna har gjort sitt jobb. Nu är det de politiska ledarnas tur att ta sitt ansvar genom att erkänna katastrofen för vad den är, nämligen folkmord.”
Det som skedde i östra Turkiet är en fruktansvärd tragedi och uppfyller alla kriterier för att räknas som folkmord enligt konventionen från 1948, vilken Bodil Ceballos nämnde i sitt anförande. Det är märkligt att inte erkänna folkmordet när 20 andra länder, varav 10 EU-länder, redan har gjort det runt om i världen.
Jag kom från USA i morse och har på nära håll kunnat följa hur USA:s utrikesutskott har erkänt att folkmordet i det osmanska riket är ett folkmord. Det hände för bara en vecka sedan, förra torsdagen. Där sade en utrikesledamot att han under sina 27 år i kongressen haft detta ämne uppe och alltid mötts av att det just nu inte är lämpligt att rösta för ett erkännande. Men han sade: Det kommer aldrig att bli en lämplig tidpunkt, och därför kommer jag att rösta för ett erkännande nu.
Varför är det så viktigt för mig att få ett erkännande av detta folkmord i kammaren i dag? Först och främst för att det är ett folkmord. Antingen är det ett folkmord, eller så är det inte det – det finns inget mitt emellan. Mycket inom politiken kan vara antingen eller, men detta är helt klart ett folkmord och ska erkännas som ett sådant, om än det hände för 95 år sedan. Det är moraliskt rätt att erkänna folkmordet, och den lämpliga tidpunkten är nu eftersom folkmord aldrig kan preskriberas.
Det är också viktigt för en försoningsprocess inom ett land att göra upp med sin historia. Att Turkiet också erkänner att det var ett folkmord och att man gör upp med denna sorgliga del av sin historia kommer att göra att landet försonas med sin minoritets- och ursprungsbefolkning.
De länder som inte gör upp med sin historia lever med öppna sår som inte kan läkas. Därför var det så viktigt att Tyskland gjorde upp med sin fruktansvärda historia när det gäller Förintelsen. Det var Tyskland, inte Nazityskland, som gjorde upp med detta. Österrike är ett land som inte har gjort upp med sin del i Förintelsen, och Österrike har också problem med sin antisemitism.
Erkännandet av sanningen om folkmordet 1915 är inte enbart en viktig fråga för de berörda minoriteterna utan även ett rätt steg i demokratiarbetet i ett Turkiet som vill bli medlem i EU. Det är också viktigt att Sverige som ett internationellt ansett land i fråga om demokrati och kamp för mänskliga rättigheter ska värna om sanningen i stället för att förneka den.
Sedan jag kom in i riksdagen för tio år sedan har jag motionerat, debatterat, skrivit artiklar och haft seminarium och otaliga möten om att Sverige ska erkänna detta folkmord. Min tidigare riksdagskollega Margaretha Viklund, som sitter här i kammaren i dag, är en av oss kristdemokrater som under många år har kämpat för att Sverige ska erkänna folkmordet. Du har kämpat väl, Margaretha!
Jag hoppas att alla de som drabbades av folkmordet eller är släkt med de drabbade och som lever i vårt land i dag – de är så många som uppemot hundra tusen – och alla andra som under alla år kämpat för ett erkännande av detta folkmord ska få uppleva att det går i uppfyllelse i vår kammare i dag. Jag vill rikta speciell uppmärksamhet mot de överlevande och anhöriga som i dag sitter på riksdagens läktare och tacka för att de har gjort sig mödan och kommit hit i dag. Tack ska ni ha!
I tidningen Dagen var det i dag en artikel om en kvinna som man tror är ungefär 100 år. Hon heter Feride Rhawi, och hon säger att hon var ungefär fem år när hennes mamma mördades under folkmordet. Än i dag undrar Feride Rhawi varför det hände. Hon berättar vad som hände, hur hon gick med sina syskon och hur de flydde. Hon säger att de sökte sig till en kyrka, för deras enda hopp var tilliten till Gud. Det var sista gången hon såg sin mamma, och minnet av denna flykt är svagt.
Hon avslutar med att säga att hennes sista önskan i livet – denna kvinna är 100 år – är att vi erkänner det hon har sett och upplevt. Jag känner igen precis dessa ord från överlevande från Förintelsen, och jag tror att det är viktigt att man som överlevande får just erkännandet att ens historia är sann och bekräftad. Därför kommer jag i dag att rösta för ett erkännande av folkmordet, och jag hoppas att det på det sättet blir en försoningsprocess och att vi kommer att uppleva ett närmande till denna tragedi.
Jag yrkar alltså bifall till reservation 5.

I detta anförande instämde Gulan Avci och Agneta Berliner (båda fp).

fredag 12 mars 2010

Dagen efter den historiska voteringen i riksdagen.


Igårkväll klockan 22.15 så kom jag med tåget från Stockholm till Göteborg. Där mötte mig en mottagningsdelegation av assyrier/syrianer med blommor, plakat och TV kamera. Jag blev så glad och gripen att jag började gråta. Det var första ggr som en mottagningsdelegation mötte mig! Det visar hur viktig denna fråga är för alla våra assyrier/syrianer/armenier/ kaldeer/pontiska greker som bor i vårt land.Äntligen ha de fått upprättelse och fått erkänt av Sveriges riksdag att det som de själva eller deras anhöriga har upplevt var ett folkmord! Försoningsprocessen kan börja när också Turkiet inser att detta var ett folkmord!I min mailbox strömmar det in tackmail från Sverige och hela världen!Telefon och mobil har gått varma hela dagen. Det känns omtumlande och samtidigt så bra att det blev ett erkännade i riksdagen igår. Beslutet innebar att man tillkännager/säger till regeringen att regeringen skall erkänna folkmordet i Turkiet. När man sedan ser på TV och hör vad vår utrikesminister Carl Bildt svarar så blir man bestört. Han säger i TV att han beklagar beslutet ( att alltså erkänna att detta var ett folkmord) och att detta skall avgöras av historiker. Bäste Carl Bildt - var mera påläst! Historiker har redan avgjort att detta kan räknas som ett folkmord och uppfyller alla kriterier som finns i folkmordskonventionen från 1948.Sedan är det så att i vår svenska konstitution så är det den folkvalda församlingen , riksdagen, som är högsta beslutande organ i Sverige och vår uppgift är bland annat att kontrollera att regeringen gör som vi säger. Så utrikesminister Carl Bildt - se till att regeringen erkänner folkmordet - det är det enda rätta eftersom det är sanningen!

torsdag 11 mars 2010

Idag röstade riksdagen för ett erkännande av det turkiska folkmordet med en rösts övervikt!

Jag är glad över att jag kom hem från USA imorse lagom till debatten och voteringen. Det var bara en röst som avgjorde. Tänk om jag varit kvar och insåg att min röst behövdes här i Sverige. Sitter nu på tåget hem till Göteborg och är trött men nöjd. Hade dock känt en större glädje om mitt parti hade röstat med mig för ett erkännande.

måndag 8 mars 2010

En vecka i New York med FN information

Nu har jag varit en vecka i New York med 5 andra ledamöter för att få information och insyn i hur FN fungerar. Det har varit intressanta dagar. Det har varit mycket information om FN´s peacekeeping missions. Idag träffade vi den nytillträdda svenska chefen för polis divisionen inom FN, Ann-Marie Orler. Hon kommer att basa över 12.800 poliser i 17 olika missioner runt om i vår värld. Den största är i DR Kongo med FN Monuc och består av 1.183 poliser. De flesta länder som sänder in poliser till FN är utvecklingsländer som Bangladesh, Nigeria, Nepal, Ghana m fl. Därför blir Ann- Mariés uppgift nu att se till att det är samma standard på alla poliser oberoende varifrån de kommer....låter väldigt rimligt! På min fråga om att minska prostitutionen inom FN och då även inom polisen så är svaret att FN har en nolltolerans för prostitution och alla som ertappas åker hem och kommer aldrig att få jobba inom FN mera. Låter oxå väldigt bra! Men det gäller att komma åt mörkertalen....flera kvinnor inom FN polis styrkorna är ett sätt att stävja prostitutionen. Nu är det 6,5 % som är kvinnor inom FN polisen...Ann- Maries mål är att få 25 % till 2014. Jag önskar henne lycka till med sitt nya jobb och målsättning! Bättre information på den Internationella Kvinnodagen kan man inte få!

Läs om henne i DN idag
http://www.dn.se/nyheter/sverige/svenska-ny-bas-for-fn-polisen-1.1057987

lördag 6 mars 2010

New York by foot

Idag är en ledig dag från FN inlärning. Den har jag och min kollega Staffan Danielsson tillbringat genom att vandra igenom södra delarna avManhattan och med att gå över Brooklyn Bridge. En Metro tur och sedan Central Park på det......härligt att få prolmenera efter mycket sittande under veckan som för övrigt varit mycket lärorik. Ikväll blir det Broodway musical......

fredag 5 mars 2010

USA´s utrikesutskott erkänner det armeniska/assyriska folkmordet i Turkiet


Detta är en fråga som jag arbetat med under alla mina 10 år i riksdagen. Att Sverige skall erkänna att detta var ett folkmord det som hände i det dåvarande ottomanska riket. Över 1,5 miljoner kristna dödades under denna period av en enda anledning...de var kristna.Så länge som ett land inte gör upp med sin historia lever den som en varböld i dess land. Österrike och Ungern har fortfarande inte erkänt sin del i Förintelsen och i dessa länder är antisemitismen utbredd.Nästa torsdag skall riksdagen fatta beslut i samma fråga......självklart skall vi rösta för ett erkännande. Har 20 andra länder varav 10 EU länder erkänt folkmordet så skall självklart även Sverige göra det. Kan USA´s utrikesutskott med sina nära relationer till Turkiet göra detta så skall Sverige. Inte för att följa andra länder utan för att det är moraliskt rätt...ett folkmord är ett folkmord...det finns ingen annan definition.Det är extra intressant att detta händer denna veckan när jag är i USA och kan följa debatten på nära håll.

http://www.nytimes.com/reuters/2010/03/04/us/politics-us-turkey-usa-armenia.html?_r=3

torsdag 4 mars 2010

Tredje dagen i FN


Idag har vi haft information om arbetet inom FN´s utvecklingspolitiska område. Vi diskuterade om Paris deklarationen från 2005 när man kom överens om att biståndslandets prioriteringar är det som gäller och att det skall vara obundet bistånd. FN´s roll har blivit att mera påverka regeringarna att gå i rätt demokratisk rikting.Fine...dock är det oerhört viktigt att man har uppföljning och utvärderingar av biståndet...Sverige är ju som sagt ett stort givarland. På efm var det ett"side-event" som Sverige höll i. Ämnet var " Gender equality and sexuel and reproductive health and rights. Hon som ledde seminariet kom från RFSU och hade en egen agenda som hon styrde panelen med. Ordet abort kom ofta och frågor till afrikanerna i panelen var typ" Why is the abortion issue importent to you in Africa?"....Hon avslutade i sann lobbyanda med att "The whole issue is getting more into rights issue instead of health issue"...alltså abort som en mänsklig rättighet. Jag är upprörd över att vi låter en lobbyorgansiation sköta ordförandeskapet på det enda svenska side- eventet vi hade på denna kvinnokonferens och en lobbyorgansiation med en tydlig agenda för abort som männsklig rättighet....vad är barnets/fostrets rättighet...vem talar för dem? Inget sades om adoption som en möjlighet istället för abort eller problemet med rent vatten för att minska mödrardödligheten....ensidig och propagandisk upplevde jag ordförande var...tråkigt!

onsdag 3 mars 2010

Andra dagen i FN

Idag har fokus legat på UNDP (FN´s utvecklingsprogram). Vi träffade chefen för hela UNDP ,Helen Clark, som var tidigare New Zealands statsminister. UNDP finns i i hela 166 länder och har landkontor i 132 länder. Sverige är nr 3 som givarland och gav år2009 drygt 200 miljoner dollar...det är mycket pengar men jag tycker att 1 % nivån på bistånd är en rimlig nivå. Då blir det oxå mycket pengar till olika organistaioner. Vad som dock gjorde mig lite undrande det är hur man följer upp och utvärderar alla dessa insatser. Det finns en självständig utvärderingsenhet inom UNDP...tror det hade varit bättre om man anlitade utomstående utvärderare. UNDP försöker att förena alla sina 28 olika enheter när de verkar i samma land...de kallas Delivery as one....en självklarhet kan jag tycka...men inte inom FN världen.Intressanta dagar och mycket att lära, funderas och förundras över!

tisdag 2 mars 2010

Första dagen med representanskapet i FN

Idag har det varit dragningar med våra ambassadörer som är en del av vår svenska representskap i FN....här finns 17 diplomater och 16 andra svenskar som jobbar med FN. Totalt arbetar 63.000 för FN runt om i vår värld varav ca 4.000 bara i New York.
FN är framförallt duktiga på katastrofinsatser och humanitärt bistånd...men det är en jätteappart som kostar ofantliga summor...byråkratin måste minskas och samordningen mellan de olika bokstavskombinationerna inom FN (UNHCR, UNIFEM mm)måste öka.Nu håller man på och reparerar hela FN skrapan för den är så nedsliten och full av asbest..kommer att ta minst 6 år.Kan man inte ställa in generalförsamlingen ett år och se om det blir någon skillnad....eller lägga mötena i Strasburg...dessa EU lokaler står ju ändå tomma 3 av månadens veckor. Kanske kan man erbjuda Frankrike att FN läggs i Strasburg om de ger upp sin plats i FN´s säkerhetsråd?

måndag 1 mars 2010

New York på FN´s kvinnokonferens

Är sedan i lördags i New York på FN´s kvinnokonferens CSW. Eftersom gårdagen var en dag för att anpassa sig till tidsskillnaden gäller det att passa att göra allt så man blir riktigt trött och kan somna rejält på kvällen. Att vakna klockan ett på natten lokal tid och inte kunna somna om är ingen höjdare. Så det blev en gudtjänst på First Baptist Church vid hörnet Broadway och 76 Street West. Sedan promenad genom Central Park och för att komma till Guggenheim museet och en rundvandring där. Efter detta så blev det ett besök på Judiska museet, som faktiskt var betydligt mera sevärt än Guggenheim. Att promenera kors och tvärs genom Manhattan en söndag är en upplevelse. Vad jag för utom alla vackra hus lade märke till är denna närvaro av SYNLIGA poliser. De finns, de syns och de agerar. Inte undrar på att denna mångkulturella storstad har färre inbrott, vålsbrott och annat ingripande än vad Stockholm har räknat per 1000 invånare. Det är viktigt att vi i Sverige också får SYNLIGA poliser för att minska våldsspiralen i våra städer....lär av New York!