Igår ställde jag en frågan till utrikesministern vid riksdagens frågestund om ett internationellt erkännande av folkmordet i Osmanska riket:
Anf. 66 ANNELIE ENOCHSON (KD):
Fru
talman! Även min fråga vill jag rikta till statsrådet Bildt.
Den 11 mars 2010 sade riksdagen i
ett tillkännagivande till regeringen att Sverige ska erkänna folkmordet 1915 i
dåvarande Osmanska riket. I folkmordet som ägde rum beräknas mellan 800 000 och
1 000 000 kristna ha dödats. Massmordet utfördes bland annat genom massakrer
och framkallad hungersnöd. I Sverige lever många ättlingar till dem som har
upplevt detta folkmord, och det är ett trauma för hela folkgrupper.
Folkmord är ett brott mot
mänskligheten och angår oss alla. 20 länder har i dagsläget officiellt uttryckt
att mordet på de kristna minoriteterna var ett folkmord. Men frågan behöver
även ett internationellt erkännande.
Riksdagen beslutade att Sverige
bör agera med kraft inom EU och FN för att få till stånd ett internationellt
erkännande av folkmordet. Min fråga till statsrådet Bildt är: Vilka åtgärder
har statsrådet vidtagit inom EU och FN för att just kunna få ett
internationellt erkännande?
Anf. 67 Utrikesminister CARL
BILDT (M):
Fru talman! Dessa frågor tillhör
de frågor som ständigt bereds. Men det är som bekant vår uppfattning inte bara
i detta fall utan i många andra fall och i många fall som är väsentligt mycket
mer aktuella – här talar vi om 1915 – att detta inte ska göras till föremål för
politiska beslut. Det ska i stället avgöras genom en dialog mellan historiker
om det går längre tillbaka i tiden. Sedan har vi också upprättat
internationella juridiska instanser som ska avgöra karaktären på de brott som
har begåtts.
Andra länder har en något annan
tradition att fatta politiska beslut om hur man ska tolka historien. Den
traditionen har vi inte i Sverige, och det tror jag på det hela taget är mycket
sunt. Det främjar dessutom den försoning som är nödvändig för att kunna gå
vidare för folket i fråga.
Anf. 68 ANNELIE ENOCHSON (KD):
Fru talman! Jag tackar för
svaret, även om jag inte är nöjd med det. Historikerna har redan avgjort detta,
och vi i riksdagen har ett tillkännagivande om att någonting ska göras.
Varje år får vi en skrivelse –
skrivelse nr 75 – där man frågar vad regeringen har gjort med anledning av de
tillkännagivanden som vi har gett till regeringen. Ärende nr 1 från
Utrikesdepartementet är just detta ärende. Där står det att frågan bereds inom
Regeringskansliet och att momentet inte är slutbehandlat. Det är alltså det
äldsta ärendet.
Min fråga är: Tycker statsrådet
att tre år är en rimlig tid att bereda ett ärende?
Anf. 69 Utrikesminister CARL
BILDT (M):
Fru talman! Det var ungefär det
som jag sade i mitt svar, alltså att frågan bereds. Detta var någonting som
inträffade 1915, och det pågår en betydande debatt mellan historiker. Det har
dessutom diskuterats mellan två av de berörda länderna att det ska tillsättas
en kommission av historiker för att gå vidare med denna frågeställning.
Det förblir min bestämda
uppfattning, av erfarenhet även från andra aktuella situationer, att det är
bättre att låta denna fråga avgöras av internationella juridiska instanser som
vi har tillsatt plus av historikerna i en diskussion som rör sig fram och
tillbaka både i denna fråga och i åtskilliga andra frågor. Detta handlar om
förhållanden i samband med de stora väldenas upplösning i slutskedet av första
världskriget. Jag tror att vi i samband med hundraårsminnet både av första
världskrigets utbrott och av de stora väldenas upplösning kommer att se mycket
av hälsosam och nyttig historisk debatt om dessa och andra förhållanden.
