Annelie Enochson Riksdagen

Annelie Enochson Riksdagen

tisdag 30 april 2013

Krafttag mot fusket inom yrkestrafiken!

Nyss publicerat på SVT av vår Infrastrukturminister...bra jobbat!

Regeringen levererar inom infrastrukturen och det som ligger på Trafikutskottets bord!
Upplagd av kl.

måndag 29 april 2013

Pirater måste hejdas - bevakning på fartyg måste införas!


Torsdagen den 25 april hade Trafikutskottet debatt i kammaren om att införa bevakning av beväpnad personal på våra handelsfartyg som går i piratrika vatten...inte en dag för tidigt! Mitt anförande kan du se nedan:

Länk på TV -  http://www.riksdagen.se/sv/Debatter--beslut/Debatter-och-beslut-om-forslag/Arendedebatter/?did=H001TU10&doctype=bet#pos=2526

anf.144 Annelie Enochson (KD):

Herr talman!
Detta är ett betänkande och ett förslag till lag jag länge har längtat efter. Redan 2011 väckte jag en motion i riksdagen om möjligheten att beväpna våra handelsfartyg som går i farvatten med piratverksamhet. Att skydda våra svenska fartyg och deras besättningar från pirater är absolut nödvändigt. Att skydda transporter av varor till och från vårt land är också av största vikt - detta eftersom vi vet att ca 90 procent av alla varor som importeras till eller exporteras från Sverige går just på köl.
Under de senaste 20 åren har också världens handel ökat tre gånger snabbare än den globala tillväxten. Utanför Afrikas horn har piratverksamhet plågat sjöfarten under många år, och denna verksamhet har eskalerat i omfattning. På ett område lika stort som hela EU rör sig snabba skiffbåtar, ofta förklädda till fiskebåtar och i allt högre grad opererande från olika moderskepp.

Piratverksamheten är lukrativ och möjliggör ett lyxliv som annars är svåruppnåeligt i främst det dysfunktionella Somalia. Kapningen av fartyg syftar till att begära lösensummor för människor och material, om det inte går att avyttra materialet med en gång. Området runt Afrikas horn är ett av världens mest trafikerade vatten. Årligen passerar ungefär 17 500 fartyg Röda havet och Adenviken för in- eller utpasseringar genom Suezkanalen. Andra uppgifter gör gällande att 33 000 handelsfartyg passerar Adenviken varje år. Sjöröveriet tilltar tyvärr även på andra platser, som utefter Västafrikas kust, vilket gör det ännu viktigare med en lag som tillåter våra handelsfartyg att ha beväpnad vakt ombord utan att ha en geografisk avgränsning.

I september 2011 var 339 civila sjömän och 16 handelsfartyg i piraternas våld. Förra året, i september 2012, var det 224 sjömän och 17 fartyg - då är även fiskebåtar inkluderade - som hölls gisslan. Nedgången anses bero på att flera andra länder har infört möjligheten till beväpnade vakter ombord och därmed minskat möjligheten för piraterna att ta sig ombord. Piraternas framfart har inneburit att den ökande risken för de internationellt opererande rederierna måste innebära ett kostnadstillägg på uppemot 10-20 procent. Kostnadstillägget  Kostnadstillägget hamnar i slutändan på konsumenterna. Den norska rederiföreningen beräknar att piratverksamheten utanför Somalias kust kostade 12 miljarder amerikanska dollar 2011, varav huvuddelen gick till just de internationella bevakningsoperationerna.

Betydligt värre är dock den säkerhets- och arbetsmiljörisk pirathotet utgör för de sjömän som under dagar och veckor färdas genom osäkra vatten. Ingen bransch skulle acceptera att arbeta under förhållanden av det här slaget under längre tid. Sveriges välstånd beror mycket på det faktum att vi är en framgångsrik exportnation med stark frihandelstradition. Å andra sidan utsätts många sjömän för ett lidande och en oacceptabel brist på säkerhet på sina arbetsplatser - för att Sverige ska kunna njuta av frihandeln. Därför menar jag att Sverige har en moralisk skyldighet att agera mot denna piratverksamhet.

Fartygen bordas och beskjuts av förbrytare helt utan förpliktelser till krigskonventioner. Beskjutningen är till och med riktigt tung ibland. När det norska fartyget BW Austria besköts med pansarskott i januari 2011 var hon lastad med 46 000 ton gas. Förutom de fatala konsekvenser en antändning hade inneburit hade miljökonsekvenserna varit oöverblickbara. Den gången gick det bra, men hur blir det nästa gång?

Att behöva anlita privata säkerhetsstyrkor för att skydda sin personal och sina varor saknar motstycke för vanliga handelsmän. Som utskottet skriver är dock ett fartyg utan beväpnad personal ombord i det närmaste skyddslöst, då den svenska staten genom polis, försvarsmakt med mera saknar möjlighet att skydda ett så stort område som världens piratvatten utgör.

 Sedan EU under 2008 inledde Operation Atalanta i Adenviken har Sverige vid flera tillfällen deltagit i insatser. Riksdagen fattade i början av detta år beslut om att Sveriges väpnade styrkor från och med den 6 april i år ska medverka i denna insats med högst 260 personer under högst fyra månader. Insatsen syftar framför allt till att skydda FN:s matleveranser till Somalia.

Att använda vapen och säkerhetsstyrkor ombord kommer dock att omgärdas med många säkerhetsföreskrifter. Tillsyns- och tillståndsmyndigheten kommer att vara Transportstyrelsen. Det är viktigt att det är ordning och reda på hur detta ska ske och ordning och reda i föreskrifter för när och hur tillstånd ska ges, vem som får använda vapen och vid vilka tillfällen detta kan få ske. Jag vill dock höja en varningsflagg för att göra dessa förordningar så komplicerade att det försvårar för rederierna att få tillstånden.

Herr talman!

Till slut har jag en kommentar om Miljöpartiets reservation, som handlar om att i stället använda den svenska försvarsmakten för att bevaka våra svenska handelsfartyg i piratvatten. Här skriver utskottet mycket klart att det inte är realiserbart att ha svenska örlogsfartyg i områden som är drabbade av sjöröveri. Sverige har varken det antal örlogsfartyg eller de ekonomiska resurser som krävs för genomförandet.

Även det alternativ Miljöpartiet anger, att låta militär personal följa med handelsfartygen, är en mycket dyr och administrativt sett svår lösning. Det krävs exempelvis särskilda tillstånd så fort båtarna kommer i hamn om man ska ha med militärer på dem. Det skulle försvåra ganska väsentligt. Flera länder som använder militär personal har också uttryckt en önskan om att övergå till att använda civil personal i stället, vilket Jessica nämnde. I Storbritannien, som har fantastiska örlogsfartyg vilka är anpassade för att kunna vara länge ute till havs, har man valt lösningen att det ska vara civila bevakningsföretag.

Jag kan i detta sammanhang också understryka en annan sak Jessica nämnde, nämligen att det kostar 212 miljoner svenska kronor att under fyra månader låta 260 militärer delta i Operation Atalanta. Vad skulle då Miljöpartiets förslag kosta för att skydda vår handelsflotta som går i piratrika vatten och som är till den civila näringen?

Men detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.

Upplagd av kl.

fredag 19 april 2013

Viktig fråga till Carl Bildt om folkmordet i Osmanska riket!





Igår ställde jag en frågan till utrikesministern vid riksdagens frågestund om ett internationellt erkännande av folkmordet i Osmanska riket:

Anf. 66 ANNELIE ENOCHSON (KD):


Fru talman! Även min fråga vill jag rikta till statsrådet Bildt.

Den 11 mars 2010 sade riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen att Sverige ska erkänna folkmordet 1915 i dåvarande Osmanska riket. I folkmordet som ägde rum beräknas mellan 800 000 och 1 000 000 kristna ha dödats. Massmordet utfördes bland annat genom massakrer och framkallad hungersnöd. I Sverige lever många ättlingar till dem som har upplevt detta folkmord, och det är ett trauma för hela folkgrupper.

Folkmord är ett brott mot mänskligheten och angår oss alla. 20 länder har i dagsläget officiellt uttryckt att mordet på de kristna minoriteterna var ett folkmord. Men frågan behöver även ett internationellt erkännande.

Riksdagen beslutade att Sverige bör agera med kraft inom EU och FN för att få till stånd ett internationellt erkännande av folkmordet. Min fråga till statsrådet Bildt är: Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit inom EU och FN för att just kunna få ett internationellt erkännande?

Anf. 67 Utrikesminister CARL BILDT (M):


Fru talman! Dessa frågor tillhör de frågor som ständigt bereds. Men det är som bekant vår uppfattning inte bara i detta fall utan i många andra fall och i många fall som är väsentligt mycket mer aktuella – här talar vi om 1915 – att detta inte ska göras till föremål för politiska beslut. Det ska i stället avgöras genom en dialog mellan historiker om det går längre tillbaka i tiden. Sedan har vi också upprättat internationella juridiska instanser som ska avgöra karaktären på de brott som har begåtts.

Andra länder har en något annan tradition att fatta politiska beslut om hur man ska tolka historien. Den traditionen har vi inte i Sverige, och det tror jag på det hela taget är mycket sunt. Det främjar dessutom den försoning som är nödvändig för att kunna gå vidare för folket i fråga.

Anf. 68 ANNELIE ENOCHSON (KD):


Fru talman! Jag tackar för svaret, även om jag inte är nöjd med det. Historikerna har redan avgjort detta, och vi i riksdagen har ett tillkännagivande om att någonting ska göras.

Varje år får vi en skrivelse – skrivelse nr 75 – där man frågar vad regeringen har gjort med anledning av de tillkännagivanden som vi har gett till regeringen. Ärende nr 1 från Utrikesdepartementet är just detta ärende. Där står det att frågan bereds inom Regeringskansliet och att momentet inte är slutbehandlat. Det är alltså det äldsta ärendet.

Min fråga är: Tycker statsrådet att tre år är en rimlig tid att bereda ett ärende?

Anf. 69 Utrikesminister CARL BILDT (M):


Fru talman! Det var ungefär det som jag sade i mitt svar, alltså att frågan bereds. Detta var någonting som inträffade 1915, och det pågår en betydande debatt mellan historiker. Det har dessutom diskuterats mellan två av de berörda länderna att det ska tillsättas en kommission av historiker för att gå vidare med denna frågeställning.

Det förblir min bestämda uppfattning, av erfarenhet även från andra aktuella situationer, att det är bättre att låta denna fråga avgöras av internationella juridiska instanser som vi har tillsatt plus av historikerna i en diskussion som rör sig fram och tillbaka både i denna fråga och i åtskilliga andra frågor. Detta handlar om förhållanden i samband med de stora väldenas upplösning i slutskedet av första världskriget. Jag tror att vi i samband med hundraårsminnet både av första världskrigets utbrott och av de stora väldenas upplösning kommer att se mycket av hälsosam och nyttig historisk debatt om dessa och andra förhållanden.
Upplagd av kl.
Prenumerera på: Inlägg (Atom)