Idag har jag en debattartikel inne i Svenska Åkeritidningen om stölder från långtradarna. Titeln heter "Pirater på vägarna!"
Här kommer artikeln:
Pirater på vägarna
Transportnäringen på våra vägar har stora drag av en Twillight zone, ett laglöst område där yrkeskriminella tjänar stora pengar på att råna lastbilschaufförer på deras gods och chaufförerna själva utnyttjas till dumpningsvillkor under otrygga villkor. Arbetsvillkoren och säkerheten för de som arbetar som chaufförer behöver förbättras snarast.
Polisen gör framsteg i att kartlägga den utbredda kriminalitet som specialiserat sig på att begå brott mot de rullande varutransporter som i praktiken oskyddade tar sig fram på våra vägar. Trots att polisen kan kartlägga och se en ökande trend år från år tros mörkertalet vara omfattande. För den lågt betalde utländske chauffören som vaknar vid sin rastplats och finner att någon skär upp kappellet och plockar ut gods, är tanken på att sedan anmäla och vänta in polisen inte nära till hands. Speciellt när uppklaringsprocenten upplevs låg, tidspressen pockar och kostnaden för hela processen helt enkelt är för stor. Insiderbrotten i dessa fall tros dessutom vara så många som 70 procent.
De mest begärliga stöldgodsen är inte de skrymmande vitvarorna eller TV-apparaterna, utan livsmedel och kolonialvaror. Den mindre nogräknade livsmedelsaffären eller klädbutiken köper de svårligen spårbara varorna och kan därmed prissätta under de etablerade kedjorna. Ett annat begärligt stöldgods är helt enkelt dieseln man kör på. Att slanga ur den från lastbilar och sedan sälja har blivit en specialitet för somliga ligor.
Runt våra stora lagerhallar eller butiker finns lås, larm och staket som skyddar varorna. På vägen är det endast ett kapell du kan skära dig igenom med kniv. De flesta ser säkerhetsåtgärder på fordonen som en ökad risk för våld och grövre skadegörelse i samband med stölderna. Därför behövs det behövs säkra uppställningsplatser där ekipage kan parkeras över natten. Ett truckstop behöver särskilda åtgärder för att betecknas som säkert. I en undersökning av länskriminalpolisen i Västra Götaland uppgav hälften av de intervjuade chaufförerna att de utsatts för brott, 82 procent av de intervjuade var också beredda att betala för att kunna stanna på en säker arbetsplats. Säkra uppställningsplatser kräver utrymme i kommunala planlösningar och finansiering av berörda parter.
I julens Kalle Anka film med Långbens fråga ”vem är det som kör egentligen?” får sin rätt även när vi talar om dagens chaufförssituation och bristen på beställaransvar. F-skattsedlar, inhyrningar och otydligt arbetsgivaransvar med kontanta betalningar har öppnat vägen för omänskliga arbetsförhållanden där chaufförer från tredjeland nomadiskt spenderar sin hela tillvaro på Europas vägar. Jakten på den billigaste transporten har lett speditörerna in i en moralisk gråzon där seriösa chaufförer står chanslösa inför att konkurrera med anställningsförhållanden som liknar slavkontrakt.
Hela branschens intressenter behöver komma samman för att ta ansvar för beställning och säkerhet. Den finansiella ansvarsbördan behöver delas mellan berörda parter för att förebygga de idag stora kostnaderna för stölder.
Att fortsätta acceptera dagens situation är ogörligt för hela samhället. Den största förlusten delas av hela samhället när kriminell röta tar sig in i vårt näringsliv. Annelie Enochson, riksdagsledamot och trafikpolitisk talesperson (KD)
