Idag hade jag följande artikel inne i Dagen om de kristna lägergårdarnas framtid ...se nedan
”Rädda de kristna lägergårdarna”
Allt för krångliga regler gör att de gårdar som församlingar driver runt om i landet riskerar nedläggning. Men då förstår man inte värdet av dessa ideellt ägda verksamheter.
Många generationer bär på viktiga och goda minnen från de ideella gårdar som kristna församlingar driver runt om i landet. På gårdarna arrangeras läger och konferenser och många församlingar förlägger sina möten på gårdarna under sommaren. Andra tar emot skid- och gemenskapssugna ungdomar på sportlovsveckor under halva vintern.Dessa gårdar blir färre och färre. Även om åldrande församlingar kanske ibland inte orkar det arbete som tillkommer i skötseln av tomt och fastigheter, är det huvudsakliga problemet myndigheter som inte tillräckligt värderar den ideella resurs de kristna gårdarna representerar.
En öppen slusslucka varifrån en flod av regler, krav och avslag strömmar gör det svårt att klara verksamheten. I många kommuner tolkar miljöinspektörer sina uppgifter som begränsade till utöva tillsyn. Att man också har till uppdrag att ge rådgivning och service ligger utanför synfältet. För all offentlig förvaltnings myndighetsutövande ligger ett stort värde när svarande kan göra "rätt från början" och veta hur detta ska gå till för ett överkomligt pris. Ett konsumentrådgivande perspektiv behöver finnas med utöver det granskande och dömande.
Var för sig kan det tyckas väl motiverat med att ha fettavskiljare, brandsäkra celler eller åtskilda rum för olika moment i en servering. Sammantaget blir dock dagens investeringskrav övermäktiga. Vi är många som överlevt bespisning och storkok från tiden innan Livsmedelsverket upptäckte de många faror man vill bekämpa i dag. Om det är svårt för en regelrätt hotellverksamhet att klara av de myndighetsbundna kraven blir det ännu svårare för en ideell verksamhet med en blygsam intäktsbild. Det handlar inte om näringsverksamhet på de kristna gårdarna. Närmare än en GB-gubbe som vickar lite i sommarbrisen, kommer de flesta verksamheter oftast inte vad gäller försäljning och vinst. Ändå kan GB-gubben tvingas gå då modern kassaapparat måste införskaffas. Arbetskraften som bemannar glassförsäljningen och städar stranden är i regel frivillig och utan behov av att åka på utbildningar hos Arbetsmiljöverket för tiotusentals kronor. Intäkterna för att få verksamheten att möta kostnaderna består i regel av offrade medel och frivilligt arbete.
När detta i myndigheters ögon jämställs med näringsverksamheter går samhället miste om fantastiska mervärden som verksamheten tillför. Regeringen bekämpar regeltillväxten med höga mål. Men när det gäller de kristna lägergårdarna så måste det nog till mera kunskap för att förstå de mervärden som dessa "ideella" gårdar ger.
I förlängningen av Kristdemokraternas kamp för avdragsgillhet på ideella gåvor behöver verksamhet av det här slaget kunna tillföras avdragsgilla resurser. Samtidigt måste den ideella sektorn kunna särskiljas från den kommersiella och underställas en kravlista där värdet av verksamheten erkänns genom en rimlig börda.
Annelie Enochson, riksdagsledamot (KD
