Försoning med Hamas omöjligt!

I gårdagens SVD hade Per Gudmundsson åter en lysande ledare som handlade om "fredsavtalet" mellan PLO och Hamas.

Läs den nedan:

"Sent på onsdagen deklarerade Fatah och Hamas att de efter sju års splittring har slutit ett samarbetsavtal. Parterna ska bilda en samlingsregering, som ska styra både Västbanken och Gaza, och därefter ska de genomföra allmänna val både till parlamentet och presidentämbetet, lovar de.
Förvisso finns det anledning att hålla val. Palestinierna tenderar annars att skjuta upp valen. I Gaza har Hamas närmast infört devisen en man, en röst, en gång.
Men det finns få anledningar att tro att det rör sig om någon riktig fred mellan palestinierna. Utspelet kommer bara veckor innan deadline för förhandlingarna med Israel, och ett hot om samarbete med Hamas lär snarare vara ett påtryckningsmedel mot Israel än ett tecken på försoning.

Palestiniernas president Mahmoud Abbas behöver något nytt att pressa israelerna med. Tidigare har han – utan resultat – hotat med att lägga ner hela Palestinska myndigheten, till exempel. Men det betyder inte att samarbetet kommer att bli verklighet. Fatah och Hamas har vid ett flertal tillfällen skakat hand med varandra, vilket dock aldrig gett några effekter. Onsdagens samarbetsavtal syftar till att implementera överenskommelser från Kairo 2011 och Doha 2012.
Försoning mellan Fatah och Hamas är heller inte önskvärt för omvärlden, som läget är i dag.
Sedan Hamas kuppartat tog makten över Gaza 2007 och förpassade Fatah till Västbanken har Israel stått under konstant raketbeskjutning. Bara hittills i år har långt över 100 raketer slagit ner i södra Israel.
Raketerna skjuts inte mot militära mål, utan regnar urskillningslöst över den israeliska civilbefolkningen. En stor del av beskjutningen i år kommer från organisationen Islamiska Jihad, men det är likväl Hamas ansvar att stoppa attackerna. Hamas uppvisar inga som helst ambitioner att göra detta.
Hamas, som bildades 1987 av den palestinska grenen av Muslimska Brödraskapet, har aldrig erkänt staten Israel. Tvärtom grundades organisationen med det uttalade syftet att utplåna Israel. Inget tyder heller på att Hamas kommer att lägga ner vapnen under överskådlig tid.
Om Fatah och Hamas bildar regering tillsammans, som onsdagens samarbetsavtal alltså stipulerar, betyder det att den Palestinska myndigheten i praktiken till stor del utgörs av en terroristorganisation som har ansvar över närmast dagliga attacker riktade mot civila israeler. Detta kan naturligtvis inte Israel acceptera. Inte heller omvärlden lär se på stillatigande.
USA har redan deklarerat att biståndet till Palestinska myndigheten lär påverkas – och inte minst Sverige borde göra samma sak. Sverige är en stor biståndsgivare till palestinierna, och mycket pengar går in i Palestinska myndigheten (via EU).
Sverige kan omöjligen vara del i finansieringen av Hamas våldsapparat.
Någon dag i en oförutsägbar framtid måste palestinierna komma dithän, men ett besked i dag om försoning mellan Fatah och Hamas ger tyvärr mindre anledning till hopp än till förtvivlan.

Per Gudmundsson , ledarskribent SVD"

Vem granskar Uppdrag Granskning?

 Uppdrag Granskning har med dolda kameror smygfilmat vid ett flertal själavårdssamtal. Detta är en etisk gräns som Uppdrag Granskning passerat. Nu återstår fråga - vem granskar Uppdrag Granskning?

 

Läs nedan vad Svenska Evangeliska Alliansen skrivit i sitt pressmeddelande - det är precis så som jag upplever det!

 

Pressmeddelande den 9 april
	Uppdrag granskning agerar som en modern inkvisition
	-      Det är inte svårt att få reda på vad präster anser om homosexualitet i själavårdssituationer. Intervjua dem!   Det säger Stefan Gustavsson, generalsekreterare på Svenska Evangeliska Alliansen, i en kommentar till Uppdrags gransknings smygfilmning av prästers själavårdssamtal med personer som  påstår sig kämpa med sin homosexualitet.   -      Uppdrag granskning menar att de har upptäckt allvarliga missförhållanden som motiverar smygfilmningen av själavårdssamtal som faller under tystnadsplikten. Men de programansvariga vill inte kommentera vilka dessa missförhållandena är. Journalisterna på SVT förväntar sig samma tillmötesgående som de förvägrar prästerna i Svenska kyrkan när de agerar som en modern inkvisition, säger Stefan Gustavsson och fortsätter.   -      Det är ingen hemlighet att många präster har en annan syn på sexualitet än de flesta journalister, och i ett öppet och fritt samhälle har var och en rätten att tänka själv. Det finns dessutom olika uppfattningar i Svenska kyrkan i sexualetiska frågor och dessa är väldokumenterade. Så det finns inte mycket att avslöja.   -      Det är inte heller olagligt att erbjuda förbön till dem som brottas med sin sexualitet. Hur detta motiverar den form av tvångsbiktning, vilket i förlängningen undergräver förtroendet för en samhällsinstans som varit avgörande vid många  krissituationer, förtjänar ett tydligt svar, avslutar Stefan Gustavsson.   För att läsa artikeln på SEA:s hemsida, klicka HÄR.   För mer information:
	Stefan Gustavsson Generalsekretare, Svenska Evangeliska Alliansen Mobil: 070-843 31 62 Jacob Rudolfsson Samordnare, Svenska Evangeliska Alliansen Mobil: 073-505 22 20

Advokaten Calev Myers från Israel talade i riksdagen idag!

Idag hade vi ett seminarium i riksdagen med advokaten och människorättsjuristen Caleb Myers från Israel. Han var väl påläst , kunnig och kom med mycket information om de palestinska myndigheternas ansvar när det gäller att ta hand om de palestinier som bor på Västbanken . TT klarar inte av att han skulle komma och ge sin syn på saken...det stämmer dåligt det han säger med TT´s syn på att det mesta är Israels fel. Diakonia är ju oxå med en gång ute på banan för att ropa högt mot alla som inte stämmer in i klagokören att allt är Israels fel. Som tur är så fick Calev tala och berätta om sin syn..

Läs även vad Dagen skriver om detta...

Läs mera om TT syn här...kanske skall sägas att de inte ringde mig eller frågade om min syn på att riksdagen vill få mera information om denna konflikt...

Mera kan du läsa här om hur snabbt andra tidningar plockar upp TT´s syn....

Människorättskämpen Rebiya Kadeer på riksdagsbesök igår!

Rebia Kadeer är en kvinna som kämpar för sin folkgrupp - uigurerma. De hotas och behandlas illa av de kinsesika myndigheterna. Uigurerna bor i Östturkistan, numera Xinjiang som sedan 1949 är en del av Kina. Det finns mellan 8-10 miljoner uigurer i detta område och ett antal miljoner uigurer som lever i diasporen. Sverige har ca 2000 uigurer. Rebiya Kadeer är deras talesperson och kämpar med fredliga medel att få världens uppmärksamhet på denna utsatta minoritetsgrupp i Kina. Deras språk får inte talas, deras traditioner får inte levas, deras muslimska tro inskränks mm.

Igår anordnande jag ett möte med henne i riksdagen där hon fick tala till oss ledamöter, till press och andra intresserade om uigurernas utsatta situation.

Det är illa att vi år 2014 har ett folkslag som behandlas så hemskt som uigurerna. Ibland tror jag att vi politiker och världsamfunden inte klarar mer än en konflikt i taget. Nu är allt fokus på Ukraina och i viss mån kvar även för Syrien.

Men för uigurerna har denna missgärning pågått i årtionden. Läs artikeln med Rebiya Kadeer i dagens Svenska Dagbladet.

Svenska Kyrkan och Diakonia - har de dubbla måttstockar?

Ja, frågan är verkligen berättigad.Vad är alla ilska bojkottkampanjer och brochyrer mot Ryssland efter deras ockupation av Krim? Man fortsätter att förundras över Svenska Kyrkan och Diakonias ensidighet och dubbla måttstockar när det gäller deras agerande i alla andra länder contra deras avision mot den enda judiska staten Israel.

Läs nedan vad Martin Källstrand skrev på sin Facebook. Martin är politisk sakkunnig hos MEP Alf Svensson och ser vad som händer i lilla Sverige contra övriga Europa!


"God morgon Diakonia och Svenska kyrkan! När kommer er nya kampanj för att bojkotta Ryssland? Har inte hört några fördömanden från er efter Rysslands ockupation av Krim. För visst är det väl inte så att ni har dubbla måttstockar, varav den ena bara gäller judar och Israel? Allt gott, Martin"

Kör nyktert, fastspänt, håll hastigheterna och undvik mobilprat =kör trafiksäkert!

Igår hade vi en trafiksäkerhetsdebatt i kammaren. Det är en debatt som infaller varje vår för oss ledamöter i Trafikutskottet och jag har debatterat trafiksäkerhet i kammaren och på andra platser under många år. Denna trafiksäkerhetsdebatt blir den sista debatten i detta ämne för mig i riksdagens kammare. Det återstår andra debatter men inte inom detta område. Kändes bra att under så många år kunna lyfta dessa viktiga frågor för oss trafikpolitiska kristdemokrater. Du kan läsa mitt  anförande nedan. Eller så kan du läsa hela debatten även replikerna på denna länk- scrolla till anförande 177

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Kammaren/Protokoll/Riksdagens-snabbprotokoll-2013_H10986/

Fru/Herr Talman!

Denna vår liksom alla andra vårar har Trafikutskottet en debatt om trafiksäkerhet där ett antal motioner som väckts under den allmänna motionstiden behandlas. Det är en viktig debatt då trafiksäkerhet är en grundbult i samhället som skapar trygghet och det är därför av intresse att debattera vad vi kan göra för att förbättra den.

 International Traffic Safety Data and Analysis Group (Irtad), som tillhör OECD, gör årligen en internationell sammanställning av uppgifter för olika länder om antalet trafikdödade per 100 000 invånare och körda fordonskilometer. Sverige tillhör de länder som har de lägsta andelarna omkomna i vägtrafiken bland de studerade länderna. Under 2012 hade Sverige i genomsnitt 3,1 trafikdödade per 100 000 invånare. Motsvarande genomsnitt för EU-länderna var 5,5 trafikdödade för 2012.  För 2013 har denna siffra sjunkit ytterligare i Sverige och är i genomsnitt 2,7 trafikdödade per 100 000 invånare. 

Nollvisionen ligger fast och ett etappmål för trafiksäkerheten är att antalet omkomna bör minska till 220 stycken år 2020. Under 2013 var det 264 personer som omkom i trafiken, vilket är den lägsta siffra sedan andra världskriget. Dock har antalet svårt skadade stigit och uppgick till 4 691 personer.

Bakom dessa kalla siffror ligger mycket tragedi och stor sorg i många familjer. Vårt arbete som politiker är att på alla sätt försöka minska denna sorg och göra vad vi kan för att få ett trafiksäkrare samhälle.

Vilka faktorer är det som spelar störst roll för att öka trafiksäkerheten? Det är framförallt fyra faktorer:

1.      Att hålla hastigheten

2.      Att köra nyktert
3.      Att använda bilbältena
4.      Att undvika mobilprat under bilkörningen och framförallt att inte sms eller på annat sätt brista i uppmärksamheten från bilkörandet

Den första parametern att hålla hastigheten är viktig och därför har Trafikverket utökat antalet fartkameror (ATK – automatiska trafiksäkerhetskontroller) . År 2006 inledde Trafikverket ett samarbete med polisen och tog över ansvaret för fartkamerorna och då var antalet 700 stycken. I år har Trafikverket 1300 fartkameror som finns över hela vårt land. Det finns även ett antal mobila fartkameror - 15 stycken ,som polisen hanterar.  Det är viktigt att hastighetsgränser anges med tanke på vägens standard och trafiksäkerheten. Under våren 2007 fattade riksdagen beslut om en långgående reformering av hastighetssystemet och det infördes hastighetsgränser i 10 – intervaller. Regeringen har angett att det för närvarande inte är aktuellt att genomföra ytterligare långgående reformer av hastighetssystemet.

När det gäller den andra parametern – nykterhet så är det helt enkelt som så - att trafik och nykterhet hör ihop. Allt annat är orimligt, oansvarigt och även samhällsfarligt. I Sverige omkom under 2012 totalt 67 personer i vägtrafikolyckor där någon av de inblandade var alkoholpåverkad. Mer än 1 000 människor skadades svårt i alkohol- och drogrelaterade vägtrafikolyckor. Enligt Trafikverkets statistik har ungefär en femtedel av de omkomna personbilsförarna alkohol i blodet medan hälften av singelolyckorna med dödlig utgång är alkoholrelaterade. Mer än var tredje ung förare som dödas i trafiken är onykter. Enligt beräkningar görs minst 15 000 bilresor per dag av alkoholpåverkade förare. En onykter förare med 1,0 promille i blodet löper omkring sju gånger större risk att dödas i en trafikolycka än en nykter förare.

 Ett sätt att stoppa bilkörande när man har alkohol i kroppen är att använda alkolås. Regeringens ambition har varit att få många att frivilligt anamma alkolås. Att inte höja förmånsvärdet på bilar som installerar alkolås har varit ett sätt. Vidar har regeringen sedan hösten 2010 infört ett permanent system som innebär att vid rattfylleribrott kan alkolås medges som alternativ till körkortsåterkallellse.

Varje år ska alla myndigheter under regeringen rapportera sina bilinköp och leasing till Transportstyrelsen. Enligt Transportstyrelsen finns det stora brister när det gäller alkolås. Regeringens ambition är att 75 procent av myndigheternas fordon ska vara utrustade med alkolås, men enligt rapporteringen har bara 13 procent alkolås och endast 5 procent av myndigheterna klarar målet. Enligt Transportstyrelsen kan en orsak till det dåliga resultatet vara att det har tagit tid att få ett ramavtal för upphandling av alkolås. När det gäller kommunerna är dock bilden mer positiv då allt fler kommuner under senare år har valt att ställa alkolås som krav vid upphandling, och då speciellt för skolbussar och färdtjänst. Alliansen kommer att följa denna utveckling noga för att se att andelen alkolås i myndigheternas bilar ökar annars får ytterligare åtgärder vidtas.

 Det är viktigt att andelen alkoholpåverkade förare som kör i tung trafik minskar och helst upphör helt. Därför är trafiknykterhetskontroller i hamnar med färjor särskilt viktiga. Det har pågått en försöksverksamhet sedan maj 2010 och som nu förlängts till den 30 juni 2016  med trafiknykterhetskontrollanter i hamnar. Detta för att få fram tillräckligt med underlag för att ta ställning till om försöksverksamheten skall permanentas eller inte.

I Göteborgs hamn har ett intressant projekt med alkobommar prövats under hösten. Initiativtagare till försöksprojektet har varit Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF) som har genomfört projektet i samarbete med Polisen, Tullverket, Trafikverket, Kustbevakningen, Stena Line och Servotek. Cirka 4000 fordon har kontrollerats , främst lastbilar och bussar.Från MHF har man i uppföljningen av försöket konstaterat att projektet har varit framgångsrikt och att denna nya typ av passersystem kan bli ett värdefullt komplement till vanliga nykterhetskontroller i trafiken. MHF konstaterar att försöken visar att en tydlig information till resenärerna på färjorna om de förestående utandningsproven i hamnen samt effektivt genomförda automatiska kontroller av samtliga fordonsförare sammantaget leder till en kraftigt minskad andel onyktra förare. Uppföljningen visade att  andelen onyktra förare, som i manuella kontroller under första halvåret 2013 var ungefär en av 93 nu är högst en av 2000 förare. Försöket har även visat att utpasseringen från färjan och ut i vägtrafiken dessutom kan ske utan tidsmässiga fördröjningar.

De parter som ingått i försöket hoppas på en implementering i större skala av alkobommar i våra färjehamnar för användning av behöriga myndigheter inom fyra år. Det är över 3 miljoner fordon som passerar dessa terminaler varje år och det vore en klok insats att stoppa rattonyktra förare redan där. 

Den tredje parametern för ökad säkerhet är användandet av säkerhetsbälte. Detta är det lag på i Sverige och bältesanvändandet skyddar vid en eventuell olycka. Trots detta så är det en del som inte använder bältet och som inte inser säkerhetsvärdet i användandet. För mig är detta obegripligt men visar på det egna ansvaret och att det inte alltid är en lag som kan avhjälpa dumdristiga beteenden.

Den fjärde parametern för större trafiksäkerhet på väg  är att minska mobiltelefonanvändandet vid bilkörning. Det är i många stycken lika obegripligt för mig att man sms:ar när man kör som att inte använda bilbälten vid färd. Forskning visar att när man sms:ar så är det lika farligt som att köra grovt rattonyktert. Och det säger sig själv att koncentrationen vid bilkörningen inte blir bra när koncentrationen ligger sig på att skicka eller läsa meddelande från en mobil eller Ipad.

Nu har regeringen tagit detta på allvar och ändrat i trafikförordningen. Paragrafen trädde i kraft redan den 1 december förra året och anger att föraren inte får ägna sig åt aktiviteter med mobilutrustningen som menligt inverkar på förandet av fordonet. Regeringen har gett Transportstyrelsen i uppdrag att till den 1 april i år ta fram en långsiktig plan för att genomföra informationsinsatser om vad denna förordning innebär och denna plan kommer även redovisa  effekterna av den genomförda förordningsändringen. Syftet med denna redovisning är att få fram underlag för kommande bedömningar om huruvida den nya ändringen i trafikförordningen är tillräcklig eller om det behövs ytterligare lagstiftning för att uppnå en trafiksäker användning av kommunikationsutrustning i samband med körning.

 Med dessa ord vill jag yrka bifall till betänkandet utom i de delar där vi i alliansen har en särskild reservation.

Tack!

Mikael Odenberg hade rätt !

I gårdagens tidning Världen Idag hade jag följande inlägg...läs och begrunda! Finns bara att hitta i pappersupplagan.

Mikael Odenberg hade rätt!

 Kommer ni ihåg vad som hände i regeringen september 2007? Då avgick försvarsministern Odenberg i stor frustration över att finansministern Borg ville spara ytterligare 4 till 5 miljarder på försvaret fram till 2010. Försvarsministern Odenberg hade redan gått med på att spara 2 miljarder på tre år, men ytterligare nedbantningar skulle allvarligt försämra vårt försvar. Detta ansåg försvarsministern Odenberg och tog konsekvenserna av sin insikt och avgick som försvarsminister.

 Detta var och är hedersamt av Mikael Odenberg att våga ryta ifrån och ta bladet från munnen när man ser att detta inte är bra för Sverige. I dessa dagar framstår hans handlande ännu mer hedersamt och framsynt när vi ser vilka maktambitioner vår ryska granne har.

I dagarna kan man läsa att Ryssland är på gång att öppna en ny militärbas med helikoptrar bara 30 mil från svenska gränsen. Den ryska basen kommer att vara i Alakurtti på gränsen till Finland. Troligtvis kommer ett helikopterförband att förläggas där med ca 3000 soldater. Vår svenske överste Olof Granander är chef för militärregionen Norr och är stationerad i Boden. Han säger i tidningen SVD att "Vi måste noga följa vad som sker på Nordkalotten".

Efter allt som hänt på Krim halvön de senaste veckorna kan jag till fullo förstå hans oro och instämma i den.

Den 28 februari inleddes den ryska inmarschen på Krimhalvön med en svärm av ett 10- tal attackhelikoptrar. Likadana helikoptrar som nu kommer att placeras 20 mil från vår gräns.

Jag var i fredags i Visby och talade då med ett antal gotlänningarna om deras utsatta situation mitt i Östersjön. Alla var samstämmiga överens om att det var ett stort misstag att försvaret på Gotland försvann. Alla var lika samstämmiga över vikten av att man nu åter måste militarisera Gotland. Gotlands känsliga läge gör att vi måste ha en stark militär permanent stationerad på ön. Utanför Gotlands kust finns Nord Streams bägge gasledningarna från Ryssland till Tyskland. Dessa gasledningar kan Ryssland hävda är av vitalt intresse för Ryssland och därför måste de skyddas genom att Ryssland ”lånar” Gotlands mark för sina försvarsstyrkor. Låter detta orimligt? Inte efter vad som skett de senaste veckorna på Krim halvön och Putins maskerade hot om att skydda ryska minoriteter och ryska intressen var de än finns.

Några gotlänningar tog upp aspekten med varuförsörjningen. Vad händer vid en blockad av hamnar av ryska flottan? Hur länge kan befolkningen klara sig på det förråd som finns på ön?

Till detta kommer den oro som våra baltiska grannländer känner och som har en betydande minoritet av ryssar inom sitt land. Vårt baltiska brödrarfolk i öst vet hur den ryska björnen fungerar och de är också djupt oroliga över de ökade maktambitionerna som den hitintills sovande björnen kan visa när den vaknar.

Allt detta sammantaget gör att man saknar Mikael Odenberg och inte minst förstår man hans frustration för 7 år sedan. Han hade militär bakgrund och insåg vikten av att ha ett starkt försvar med en sådan farlig granne i öster som vi har och insåg också tiden och kostnaden det tar att åter bygga upp ett försvar när man en gång minskat det.

Ett sätt att bli starka i vårt försvar är att gå med i NATO. Detta anser jag att vi snarast skall göra och det snabbt medan vi fortfarande har tiden att välja!

Annelie Enochson, riksdagsledamot för Kristdemokraterna i Göteborg

 

Malatya mördarna kan bli frisläppta.

Ni som läser min blogg hoppas jag kommer ihåg den hemska massakern av tre kristna män i den turkiska staden Malatya i april 2007. Dessa tre män knivmördades på ett bestialiskt sätt för att de var kristna och arbetade i ett boktryckeri där man tryckte bland annat kristen litteratur. Fem unga män anhölls för dessa mord och fortfarande har ingen dom avkunnats. Nu släpps dessa fria mot borgen före domen utfärdas i april. Änkorna och andra HR kämpar är rädda för att dessa män kommer att fly Turkiet. Man häpnar över vad som sker i Turkiet! Skall detta land verkligen bli en medlem av EU?
Läs nedan.

Summary

 Five Turkish murder suspects on trial for torturing and killing three Christians in Malatya nearly seven years ago are expected to be set free on bail within the next few days, before the conclusion of their trial in southeast Turkey.

Under a new judicial package passed by the Turkish Parliament on Feb. 21, the detention limit for suspects on trial who have not yet been convicted was reduced from 10 to five years. Once the proposed laws are approved by the Turkish President and published in the Official Gazette— expected at the latest by March 7— the five Malatya suspects would be eligible for immediate release.

Susanne Geske, widow of the German victim Tilmann Geske, admitted that “the thought of meeting one of these men downtown, or at the mall” until the trial is concluded was something she and her children still living in Malatya would “have to get used to.”

Because the suspects face a life sentence for deadly assault, the likelihood that they will flee the country “is very high,” Umut Sahin announced in a written statement from the Association of Protestant Churches in Turkey. Although Sahin told World Watch Monitor that the lawyers representing the victims’ families have requested that the five suspects be fitted with electronic tracking devices when released, he said any formal conditions of their bail would be decided by the court.

When the Malatya case is set to reconvene April 10, the defense will be allowed a final statement. A subsequent hearing is expected to be scheduled for the verdicts to be announced.

Dubbed the “Malatya Massacre” by the Turkish press, the vicious murders of Turkish Christians Necati Aydin and Ugur Yuksel and German Christian Tilmann Geske in the Malatya offices of Zirve Christian Publishing on April 18, 2007 shocked the nation. The drawn-out trial against the suspected killers, who were arrested at the scene, began six months later.

Ödesdigra frågor för Israel!

Läs detta inlägg från en israel som är boende i Samarien/Judeén (Västbanken) skrev i måndags i denna veckan:

"Israels premiärminister Binyamin Netanyahu träffade igår USA:s president Barack Obama i Vita Huset. Mötet föregicks av publiceringen av en mycket uppmärksammad intervju med Obama av journalisten Jeffrey Goldberg, i vilken USA:s president bland annat riktade mycket skarp kritik mot Israels ”agressiva byggande av bosättningar” på Västbanken. Mellanösternexperter världen över satt som på nålar när Obama och Netanyahu sedan möttes ansikte mot ansikte igår: skulle Obama anta samma hårda linje som i intervjun? Skulle Netanyahu gå till motangrepp? Det blev emellertid inte något av den förväntade konfrontationen, eftersom händelseutvecklingen i Ukraina snabbt har försatt USA på kollisionskurs med Ryssland. Detta tycks ha fått Obama att tänka om (intervjun med Jeffrey Goldberg gjordes i torsdags, dvs. innan krisen i Ukraina drastiskt förvärrades genom Rysslands militära intervention) och välja att under rådande kritiska omständigheter inte riskera att försämra relationerna med Israel. Under den gemensamma presskonferensen igår kväll nämnde Obama inte ordet ”bosättningar” en enda gång.

USA:s officiella ståndpunkt i frågan om Israels bosättningar är att de är illegitima, ett medvetet ordval som det kan vara värt för oss att titta närmare på eftersom många i den svenska debatten, exempelvis Svenska Kyrkan ofta påstår att Israels bosättningar är olagliga. USA hävdar alltså inte att bosättningarna är olagliga. Däremot används ordet illegitima för att beskriva dem, liksom en mängd andra formuleringar (ohjälpsamma, provokativa, ett hinder för fred osv.) som är kritiska men som håller sig på säkert avstånd från den otvetydiga beskrivningen olagliga. För att vara olagliga måste bosättningarna nämligen entydigt strida mot någon lag, men en sådan lag finns helt enkelt inte.

Argumentet som oftast anförs när Israels bosättningar kallas för olagliga är att de strider mot folkrätten. Specifikt anförs den 6:e paragrafen i Fjärde Genèvekonventionens 49:e artikel: ”Ockupationsmakten får inte deportera eller överföra delar av sin civilbefolkning till det område som den ockuperar.” I Internationella Röda Korsets kommentar till detta stycke fastslås emellertid att syftet med artikeln är att förhindra en upprepning av de metoder som tillämpades av Nazityskland under Andra världskriget, som tvångsförflyttade stora delar av sin egen befolkning österut. Befolkningen på Israels bosättningar har flyttat dit helt frivilligt. Ett antal folkrättsexperter menar därför att Fjärde Genèvekonventionens 49:e artikel vantolkas när den anförs som ett argument mot Israels bosättningar. Julius Stone, som fram till sin död 1985 var professor i folkrätt vid University of California, sammanfattade saken så här: ”Man ignorerar alltså det övergripande syftet med artikel 49, vilken bland annat är menad att skydda befolkningen i Staten Israel från att förflyttas mot sin vilja till det ockuperade området, och försöker istället att tolka den som att den ålägger Israels regering skyldigheten att förhindra judar från att frivilligt att bosätta sig i området.” En sådan tolkning vore ”en ironi som gränsar till absurditet”: en lag som syftade till att förhindra en upprepning av nazisternas folkmordspolitik påstås ålägga Israel skyldigheten att bevara Västbanken judenrein. ”Sunt förnuft, liksom artikelns korrekta historiska och funktionella sammanhang utesluter en sådan tyrannisk tolkning av artikel 49(6),” menade Stone.

Till detta bör tilläggas en inte helt obetydligt detalj som ofta helt glöms bort (eller till och med medvetet ignoreras) i den svenska debatten, nämligen Västbankens unika juridiska status. Israel erövrade området från Jordanien 1967, men Jordanien gör sedan 1988 inte längre anspråk på det (Jordaniens kontroll över Västbanken erkändes för övrigt aldrig av värdssamfundet). Folkrättsexperten Eugene V. Rostow, som även var USA:s vice utrikesminister under Lyndon B. Johnson menade därför att Västbanken bör betraktas som ”oallokerat territorium”. Israel är alltså inte en ockupationsmakt, utan en av de två parter som gör anspråk på området. För att logiskt hävda att Israel är en ockupationsmakt måste man nämligen kunna specificera vilket land som ockuperas, men detta är alltså inte möjligt eftersom inget land gör anspråk på området som Israel ”ockuperar”.

På den här punkten har den svenska debatten infekterats av en rejäl dos overklighet, eftersom Västbanken ofta slentrianmässigt kallas för ”ockuperat palestinskt territorium”. Svenska Kyrkan använder sig exempelvis konsekvent av denna benämning. Här kan det vara på sin plats att påminna sig om vad USA:s utrikesminister Madeleine Albright sa i frågan 1994: ”Vi stöder helt enkelt inte beskrivningen av de områden som ockuperades av Israel i kriget 1967 som ‘ockuperat palestinsk territorium’. Min regering är av åsikten att denna formulering kan uppfattas som att den indikerar suveränitet, när både Israel och PLO har enats om att frågan måste avgöras i förhandlingar om den slutgiltiga statusen för territorierna.” Svenska Kyrkan tycks alltså ha missat att Israel och PLO 1993 kom överens om att avgöra alla sina åsiktsskiljaktigheter (däribland Västbankens status) i fredsförhandlingar. Det är ju en sak om Svenska Kyrkan tycker att Västbanken bör tillhöra palestinierna, men det råder ju en viss skillnad mellan bör och är, vilket jag dagligen upprepar för min tvåårige son.

Anledningen till att jag citerar USA:s positioner och resonemangen bakom dessa positioner är för att USA i dagsläget är det enda landet som har lyckats vinna både Israels och det palestinska ledarskapets förtroende. Detta förtroende har man vunnit just genom att anta diplomatiska positioner som båda sidor i stora drag uppfattar som opartiska. Detta kräver en behärskad terminologi som grundar sig i historiska faktum och juridiskt bindande dokument, liksom en massa annat tröttsamt dravel som Svenska Kyrkan varken har tålamod eller en intellektuell kapacitet att ägna sig åt."

 

I dagens tidning Dagen hade jag denna artikel om samvetsfrihet inne tillsammans med några från Claphamnstiftelsen.

Läs och begrunda!

Tid för svensk samvetsfrihet

Det nu aktuella fallet med barnmorskan Ellinor Grimmark som åberopat samvetsskäl för att slippa utföra aborter sätter frågan om samvetsfriheten på sin yttersta spets. Som ett av ytterst få länder i Europa saknar Sverige ett lagstiftat skydd för samvetsfrihet. För att stärka grundläggande mänskliga fri– och rättigheter är det nu hög tid även för vårt land att sluta vara Europas svarta får, och införa en samvetsfrihet värd namnet.

Samvetsfrihet är ett sätt för ett civiliserat samhälle att visa respekt för individen. Varje människa har rätt att tänka och uttrycka sig fritt, samt att respekteras för sin åsikt och religiösa övertygelse. Detta är grundbultar i de mänskliga fri– och rättigheterna – men det aktuella fallet ställer frågan om denna respekt finns i vårt land.

Samvetsfrihet i samhället är något betydligt bredare än enbart rätten för en barnmorska att slippa utföra aborter. Samvetsfrihet innebär rätten för en anställd att efter reflekterat övervägande komma fram till att man av samvetsskäl inte anser sig kunna utföra en viss arbetsuppgift. Det kan gälla medicinsk-etiska frågor som abort eller andra ingrepp som innebär att gryende liv släcks. Men vården är inte det enda område där samvetsfriheten är tillämplig. Andra exempel på verksamheter som kan upplevas etiskt stötande kan vara när polis blir satt att handgripligen hämta och skicka ut medfarna medmänniskor ur landet. Det kan även handla om djurförsök eller att transplantera djurorgan till människor.

Rätten till vapenfri tjänst var under värnpliktens sista decennier ett självklart inslag i Sverige. Det visar att det går utmärkt att ge sina medborgare friheten att följa sitt samvete – även i uppgifter som samhället anser viktiga. När det gällde rikets försvar kunde staten överlåta detta ansvar på andra än dem som av samvetsskäl önskar avstå. Den inställningen bör kunna tillämpas även på 2010-talets samhällsfunktioner

Den svenska riksdagsmajoriteten har länge ansett att det inte är nödvändigt att lagstadga rätten att avstå från en arbets­uppgift. Man har hävdat att personer med samvetsbetänkligheter bör söka sig till andra yrken. Samvetsfrihetens motståndare har också hänvisat till att låta arbetsplatser arbeta fram individuella lösningar. Verkligheten ger dock i praktiken ytterst sällan möjlighet till sådana lösningar, vilket blivit alltför tydligt i det aktuella fallet med Ellinor Grimmark.
I ett av Läkartidningens senaste nummer refereras till en svensk studie som visade att närmare var femte gynekolog hade funderat på att byta arbete på grund av aborterna, och närmare 75 procent hade upplevt osäkerhet i samband med kirurgiska eller sena aborter. I en doktors­avhandling av Meta Lindström 2007 ansåg 64 procent av de manliga och 46 procent av de kvinnliga gynekologerna att ”det är rätt att gynekologer innehar rätten att av personliga skäl vägra medverka vid aborter”.

1995 inkorporerades Europa­konventionen i svensk rätt. Den ger var och en rätt till bland annat samvetsfrihet. Artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättig­heterna slår fast samma sak. Trots detta har svenska politiker ändå valt att gå i motsatt riktning. Europarådets parlament behandlade 2010 en motion av riksdagsledamoten Carina Hägg, där hon krävde en stark begränsning av samvetsgrundad vägran att utföra vård.
Europarådet gick dock emot motionen och hävdade vårdpersonalens rätt till samvets­frihet. I resolutionen slås fast att ingen person, sjukhus eller institution ska tvingas att utföra eller medverka till någon handling som kan orsaka döden för ett mänskligt foster eller embryo. Resolutionen betonade att ingen ska diskrimineras om man vägrar att medverka till något av detta. Europarådet föreslog även i resolutionen att medlemsstaterna tar fram sakliga och klara riktlinjer som garanterar samvetsfriheten.

Skyddet för de grundläggande mänskliga fri– och rättigheterna ska vara starkt. Sverige bör därför ännu tydligare ge varje människa förutsättningar att även inom arbetslivet bli respekterad för sin etiska eller religiösa övertygelse. Utan detta finns det risk för att Europadomstolen anser att Sverige har förvägrat sina medborgare fundamentala rättigheter, och det finns därför också anledning att tro att Europa­domstolen vid en eventuell prövning kommer att döma till Ellinor Grimmarks fördel.
Det är nu hög tid att också i Sverige öka respekten för individen och införa samvetsfrihet i grundlagens rättighetskatalog, och att regeringen utreder hur en samvetsklausul kan införas inom såväl praxis på arbetsmarknaden som i relevanta högskoleutbildningar.

Suleyman Wannes, chorepiskopos i syrisk-ortodoxa kyrkan,
Annelie Enochson, riksdags­ledamot (KD),
Anna Sophia Bonde, präst i Svenska kyrkan,
Per-Olof Hermansson, företagare och kommun­politiker.

Artikelförfattarna är Fellows vid Clapham­institutet.

Utrikespolitiska debatten idag - Israel i fokus för mig!

Här nedan kommer det tal jag höll i riksdagens kammare idag på eftermiddagen. Tack till Franz Cohn och hans emailtidning " Från den ljusa sidan" som under många år förser oss i Sverige med positiva nyheter. Jag ville oxå göra det i riksdagen idag i bjärt kontrast till alla vänsterpartister som kallade Israel en apartheidstat och annat förolämpande i dagens debatt. Vi fick bara 6 minuter på oss så det blir kortfattat!

 

Utrikespolitiska debatten onsdag den 19 februari 2014

Annelie Enochson bänk 226

Herr/Fru Talman!

Det finns ett land i världen som fascinerar med att ha det flesta antal nobelpristagare per capita och det är Israel med sina 12 nobelpristagare under sin 65 åriga statshistoria.

Israel som är lika stort i yta som Småland, har ca 8 miljoner invånare varav 75 % är judar och ca 20%  är israeliska araber. Medellivslängden för män i Israel är högre än i Sverige (78, 96 år jämfört med Sverige 78,95 år). Landet Israel har lägre arbetslöshet än Sverige och ligger på 6%.

Medicinskt ligger israelisk sjukvård i världstopp och landets sjukhus håller högsta västerländska nivå. Cirka tvåhundra tusen (219 464) palestinska patienter erhöll medicinsk behandling på Israels sjukhus under 2012 varav 21.000 (21 270) av dessa var barn.

Just nu har Israel ett fältsjukhus nära gränsen till Syrien där skadade syrier tas emot för behandling. Svårt skadade förs för behandling och vård till större sjukhus inne i Israel.

Israel är ett av de få länderna i världen där öken arealen ersätts med uppodlad jord. Det israeliskt utvecklade droppbevattningssystemet spar vatten och de datorstyrda systemen har blivit en stor exportartikel. Mer än 75% av landets avloppsvatten återförs till träd och bomullsplanteringar efter en höggradig rening.

Israel har ökat avsaltningen av havsvatten vilket innebär att 80% av landets drickvattensbehov kan under detta år vara avsaltat havsvatten.

Miljömedvetenheten ligger i framkant och Israel var först när det gäller småskalig tillvaratagande av solenergi för hushållen. På alla hustak sitter varmvattenpaneler som värmer vattnet i en behållare till hushållet. Förutom solenergi satsats på vindenergi i bergstrakterna. Vid kusten i Jaffa finns en försöksanläggning för vågkraft.

Fascinerande för ett litet land som Israel är den stora uppkomsten av IT Företag. På Nasdaq börsen i New York är det fler israeliska företag (över 100 företag) noterade än från hela Europa tillsammans. Några exempel är läkemedelsföretaget Teva, mobilföretagen Comverse och Check Point. Företaget Comverse har SMS och Voicemail med tillhörande debiteringssystem i sin produktportfölj.

De medicinska innovationer ökar ständigt liksom tillkomsten av nya läkemedel.  Företaget Teva har tagit fram läkemedel för att hejda MS och Parkinsons. Ett annat medicinskt teknikföretag är Given Imaging med sin unika pillerkamera för diagnostik av tarmåkommer. Det är en videokamera i miniatyr som med en radiosändare ryms i en kapsel, likt ett större vitaminpiller som sväljs och fotograferar medan den passerar tarmarna.

Hur kommer det sig att landet Israel fascinerar så många och alltid är lika aktuell i vår media? Kan det bero på deras enorma innovationsförmåga och framåtanda som jag nämnde ovan?

Kan det bero på att Israel är den enda demokratin med medborgliga rättigheter i en omgivning av länder som har inbördeskrig och ständiga brott mot de mänskliga rättigheterna?

Kan det bero på att den judiska staten Israel är det enda landet i Mellanöstern där de kristna ökar i antal.

Nej, trots allt detta positiva som Israel bidrar med till världen så är det Israel som FN vänder sig mest emot när det skrivs resolutioner. Under 2013 antogs 23 resolutioner i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter. 21 av dem kritiserar Israel, övriga 3 behandlar resten av världen.

I grannlandet Syrien har under det snart 3 åriga inbördeskriget dödats 140.000 människor och miljontals människor är på flykt inom och utanför landets gränser.

I ett annat grannland, Egypten, har 100 - tals kyrkor bränts och den kristna koptiska minoriteten flyr landet. Den arabiska våren har i hela Mellanöstern gått över i en kristen vinter där kristna flyr och mördas, utom i Israel.

Varför fördöms inte detta av FN?

FN organet UNESCO hade sedan länge planerat en utställning med temat ”Folket, boken, landet: 3.500 år av samhörighet mellan det judiska folket och Det Heliga Landet”. Detta är en utställning som är vetenskapligt framtagen av experter från hela världen.

I början av året sköts denna utställning upp efter önskemål från 22 arabstater som oroar sig för den negativa effekten som utställningen kan ha på fredsprocessen. Man häpnar över att UNESCO faller undan för påtryckningar och historisk revisionism.

Israel är värd att diskuteras och uppmärksammas för allt det positiva det bidrar med till världen. Därför vill jag tala i denna utrikesdebatt och ge en annan syn på landet Israel än den enögdhet som ofta präglar svensk mediedebatt och från politiskt håll och som vi fått exempel på idag i denna kammare.

Kristdemokraterna är en vän till Israel och det är jag glad för!

TACK!

Samvetsfrihet ÄR en mänsklig rättighet!

Svenska media har inte utan anledning kallats "den tredje statsmakten" utifrån deras enorma påverkans möjligheter på sina läsare som aningslöst tror på att allt vad som står i deras media. Nu är det inte så att all sanning finns i media; långtifrån! Så fort någon utrycker en icke politisk korrekt åsikt eller agerar på ett icke politiskt sätt så stormar mediasverige och ropar storord. Se bara vad som  händer runt den modiga barnmorskan Ellinor Grimmarks som DO anmäler ett antal arbetsplatser som nekat henne arbete för att hon inte vill utföra aborter. Vad ropar då mediasverige?

Jo, att abort är en mänsklig rättighet! När blev det detta? Att vi i Sverige har en generös aborträtt är inte lika med en mänsklig rättighet. En mänsklig rättighet är universiell och omfattas av alla, även de som bor utanför Sverige. De finns reglerade i FN:s Mänsliga Rättigheter från 1948 där artikel 18 lyder:

Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.

eller i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna artikel 8: 

1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.

2. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Alltså abort är INGEN mänsklig rättighet MEDAN samvetsfrihet är det - När skall mediasverige förstår detta?

En lögn blir inte en sanning bara för att de upprepas ofta!

Brist på samvetsömma i Sverige!

I veckan tidning av Hemmets Vän fanns denna ledare som jag gärna vill dela med mig till er som läser min blogg...klarspråk! Läs nedan:

Brist på samvetsfrihet

Ledare Publicerad: 2014-01-30 16:21
I Sverige ska man förhärda sig, ta på sig pansaret och köra på. Sverige är inget land för samvetsömma längre. Om man av samvetsskäl inte kan tänka sig att medverka till eller utföra aborter förlorar man jobbet. Det är i alla fall Ellinor Grimmarks erfarenhet. Hon hade gjort sin praktik på Eksjösjukhuset och var lovad sommarvikariat och fortsatt jobb. Men när hon förklarade att hon inte kunde utföra aborter av samvetsskäl nekade Höglandssjukhusets ledning henne fortsatt praktik och anställning.

Det står nu klart att riksdagens beslut 2013, att sätta sig över Europarådets resolution om samvetsfrihet nu också praktiseras ute i ”verkligheten”. Det väcker frågor på flera olika plan. Vem diskriminerar vem, om samvetsfrihet inte respekteras? Vad skulle hända om samvetsfrihet i denna fråga spillde över på andra frågor exempelvis krav på militärtjänstgöring, att bära vapen eller om Sverige införde dödshjälp?

Att detta är en besvärlig fråga inte bara för riksdagen utan också för det parti som står på kristen värdegrund, Kristdemokraterna, är naturligt. Riksdagsledamoten Annelie Enochson drev förra året tillsammans med barnläkarna Anna Aronsson och Magnus Göransson idén om samvetsklausul inom svensk sjukvård och högskoleutbildning i syfte att införliva samvetsfriheten i grundlagen. Men det gick inte. Hennes egen partistyrelse sa nej. Annelie Enochson ”fattar ingenting” och undrar vem som ska driva dessa frågor om inte Kristdemokraterna gör det, förmodligen bara Sverigedemokraterna.
Samvetsfrihet handlar inte bara om aborter. Det är ingen marginell fråga. Annelie Enochson har rätt, det här handlar om mycket mer. Talar vi om mänskliga fri- och rättigheter måste också samvetsfriheten vägas in. I FN:s deklaration om mänskliga rättigheter heter det att: ”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet” (artikel 18). Vad menar svenska politiker när man ifrågasätter dessa rättigheter och struntar i deklarationerna man skrivit på?

Om vi töjer på vårt samvete, vad blir kvar då? Och vad kommer sedan? Är det inte just samvetet som gör människan mänsklig, som skiljer henne från djuren? Är det inte just bristen på samvete som orsakat så många krig och våldsamheter människor emellan. Nej, i fråga om liv eller död måste samvetet stå över lagen. Samvetet måste respekteras.

För Ellinor Grimmark har detta fått konsekvenser. Hon har inte bara förlorat jobbet, hon har också bestämt sig för att pröva svensk lagstiftning. David mot Goliat. En enda människa mot en hel stat. Veckan som kommer avgörs utgången. Förhoppningsvis vinner David eller är Sverige inte längre ett land för samvetsömma?

Hemmets vän 30 januari 2014

Idag är det Förintelsens minnesdag - kom ihåg!

Idag är det åminnelsedagen för Förintelsen . En dag som vi alla bör uppmärksamma på något sätt så att detta inte händer igen. Idag aktuellare än någonsin med den ökande antisemitismen.

Nedan finns en text från en svensk israel boende i Israel och som han skrivit idag. 

"Idag uppmärksammar över 60 länder världen över den internationella minnesdagen för Förintelsens offer. Minnesdagen instiftades 2005 genom en resolution i FN:s generalförsamling. Datumet, den 27 januari, valdes eftersom koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades av den Röda armén på detta datum 1945.

I Israel har man sedan 1953 uppmärksammat den så kallade Minnesdagen för Förintelsen och och hjältemodet på den 27 dagen i månaden Nisan, som infaller i april eller maj. Detta datum valdes för att koppla minnesdagen till upproret i Warsawa-ghettot 1943. Under Staten Israels första år uppfattades det som viktigt att betona att inte alla Förintelsens offer gick “likt lamm som förs bort till slakt” (Jesaja 53:7). Det fanns exempel på hjältemod, på judar som gjorde väpnat motstånd, trots att det var hopplöst.

Den israeliska minnesdagen skulle kanske kunna karaktäriseras som mer av en inre israelisk angelägenhet, medan den internationella minnesdagen fokuserar på de universiella lärdommar som bör dras av Förintelsen. Från ett israeliskt perspektiv var Förintelsen det yttersta beviset på att det judiska folket behöver ett eget land och ett eget försvar. Det internationella samfundet betonar istället behovet av att fostra tolerans och bekämpa främlingsfientlighet. De olika perspektiven står inte nödvändigtvis i motsättning till varandra, men de utgör kanske en del av förklaringen till varför minnet av Förintelsen uppmärksammas på olika datum i Israel och resten av världen.

Med anledning av den internationella minnesdagen för Förintelsens offer landade imorse en stor israelisk delegation i Polen. Gruppen omfattade 60 knessetledamöter och ytterligare mer än 250 dignitärer, däribland den ashkenaziske chefsrabbinen David Lau och HD-domaren Elyakim Rubinstein. Under dagen kommer delelgationen att besöka Auschwitz-Birkenau, där en minnesceremoni kommer att hållas tillsammans med polska parlamentsledamöter. Därefter kommer de folkvalda representanterna från Israel och Polen att hålla en speciell interparlamentarisk session tillsammans med representanter från bland annat USA och Kanada.

Beslutet att förlägga en knessetsession till Auschwitz har emellertid mött motstånd från vissa håll i Israel. Knessetledamoten Moshe Feiglin (Likud) var en av de politiker som aktivt valde att inte resa till Polen för att delta i dagens symboliska evenemang. “Jag tvivlar inte på att det finns en viss erfarenhet, vid ingången till krematorierna, som bara kan upplevas där,” förklarar han. Han menar dock att något mycket viktigare går förlorat när man gör minnet till ett museum. Minnet ska istället vara “något levande som är verksamt inom dig, som påverkar ditt liv och din relation till nationen som mördade dig,” förklarar han. Genom att resa till Polen fritar man det polska folket från ansvar. “Man förmedlar budskapet att det som hände tillhör en annan värld, en som inte längre existerar. Det finns ingen koppling till här och nu. Nu litar jag på det polska folket, nu lever vi i en ny moralisk verklighet. De är inte ansvariga.”

Moshe Feiglins ord kan tyckas hårda, men de representerar ett perspektiv som fortfarande är mycket starkt bland många judar i Israel. Förintelsen gör sig påmind varje dag i Israel, i allt från inrikespolitiska överväganden och i utrikespolitiska beslut till vardagligt småprat. “Hela min mammas familj mördades av tyskarna,” kan någon säga i förbigående, som en bisats i en mening som handlar om något annat. Minnet är personligt, intimt och ovedersägligt, en ständigt närvarande inre röst som påminner om vem man är, var man kommer ifrån och varför man är här. Denna sorts åminnelse har en tydlig funktion, vilken enligt Moshe Feiglin inte kan sägas om dagens omfattande evenemang i Auschwitz-Birkenau."

Paul Widen

Efrat

Tack för klarspråket Lars Adaktusson!

I gårdagens DN skriver Lars Adaktusson om de förföljda kristna i världen. ÄNTLIGEN någon som skriver i klarspråk om den allvarliga i situationen för kristna runt om i världen.

Tack Lars - du har mitt kryss i EU valet!

Här nedan kommer hans artikel:

”De allra flesta som förföljs för sin religion är kristna”

                                  

Dystra rapporter om blodiga självmordsattentat mot kyrkor eller kristna som mördas av fanatiska jihadister blir allt fler. En stor del av världens flyktingar lämnar i dag sina hemländer av det enda skälet att de är utsatta för förföljelse på grund av sin kristna tro.
Enligt International Society for Human Rights drabbar 80 procent av all religiös förföljelse i dag troende kristna. Det handlar därmed om den mest förföljda religiösa gruppen i världen. Var elfte minut, sju dagar i veckan, 365 dagar om året, dödas en person till följd av sin kristna tro. I 139 av världens länder förnekas sammanlagt tvåhundra miljoner kristna den religionsfrihet som garanteras i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Att förföljelsen är global och mycket omfattande framgår av en lista över världens farligaste länder för kristna som just publicerats av den internationella hjälporganisationen Open Doors.
Högst upp i förteckningen finns kommunistiska Nordkorea där 70.000 kristna lever i arbetsläger. Av dessa finns 6.000 i fängelse nummer 15 där utvalda fångar varje söndag förs ut till en plats där de genom misshandel och tortyr tvingas avsvära sig sin tro. Många av fångarna överlever inte.
Ett annat av de verkligt farliga länderna för kristna är Somalia. Där har den terrorstämplade islamistiska gruppen al-Shabaab gjort troende kristna till direkta måltavlor. Ett av vittnesmålen till Open Doors beskriver situationen:
“I Somalia kan en kristen inte lita på någon. Ett brustet förtroende och du förlorar bokstavligen ditt huvud”.
Situationen i Nordkorea och Somalia illustrerar det faktum att motiv och verktyg för förföljelsen skiftar. Exemplen från verkligheten är skrämmande:
I Nigeria är islamistgruppen Boko Haram sedan 2009 ansvarig för 3.000 mord på troende. I Burma har kristna utsatts för direkta bombningar av regeringens flygvapen. I Mali, Tanzania, Etiopien och Niger har shariadomstolar etablerats med rättskipning som konsekvent diskriminerar kristna.
I Pakistan dödades förra året 120 personer i ett självmordsattentat mot en kyrka i staden Peshawar. Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch är Pakistan ett av de farligaste länderna för kristna, delvis beroende på att en stor del av förföljelsen sanktioneras av statsapparaten.
Även i Indien är situationen allvarlig. En av de mest våldsamma antikristna pogromerna hittills genomfördes 2008 av indiska hinduradikaler – en rad olika upplopp ledde till att 500 kristna mördades. Många av offren hackades till döds med machetes, tusentals skadades allvarligt och 50.000 människor förlorade sina hem. Nästan 300 kyrkor och kapell förstördes.
Vid sidan av länderna i Sydasien och Afrika söder om Sahara är situationen svårast i Mellanöstern – i vissa områden talas om en religiös rensning. På senare år har förföljelsen ökat vilket medfört att några av världens äldsta kristna församlingar är på väg att helt försvinna.
I Irak har den kristna befolkningen sjunkit från 1,2 miljoner i början av 1990-talet till 330.000 i dag. I Syrien har kristna hamnat i kläm mellan parterna i det pågående inbördeskriget och tusentals är på flykt. I Egypten lever den koptiska kyrkan under svåra omständigheter, på senare tid har kristna utsatts för självmordsattentat samtidigt som månghundraåriga kyrkor förstörts.
Ytterligare ett dystert exempel är Saudiarabien där konversion med företrädare för någon annan religion än islam är förenat med dödsstraff. Aktivt kristna lever i en tillvaro där spöstraff, deportering och tortyr är ständiga hot.
Förteckningen över länder där troende förföljs är skakande, men den ställer också frågan på sin spets om Europas ansvar. Trots att majoriteten av världens kristna lever i fattigdom och befinner sig längst ner i samhällshierarkin har bilden av kristendomen under lång tid präglats av idylliska landsbygdskyrkor och vackra kontinentaleuropeiska katedraler.
Förutfattade meningar och fördomar har lett till en situation där förföljelsen av kristna kunnat fortgå utan att Europeiska unionen agerat. I kombination med en allmän ovilja att specifikt lyfta fram kristna som utsatt grupp i världen, vilket inte sällan baseras på en rädsla att osynliggöra andra gruppers lidanden, har läget förvärrats.
Dessvärre tycks frågan fortfarande vara lågt prioriterad i EU-sammanhang. I samband med ett bombattentat mot en koptisk kyrka för tre år sedan krävde flera europeiska regeringar att solidaritet med offren skulle uttryckas. Men när ministerrådet skulle enas om en gemensam resolution vägrade EU:s höga representant Catherine Ashton att över huvud taget göra några referenser till kristna i texten.
EU liksom den svenska regeringen måste nu inse att det inte råder någon konflikt mellan att stå upp för religionsfrihet för alla och att på allvar rikta fokus mot den religiösa förföljelse som i dag till 80 procent drabbar kristna. Kraftfulla åtgärder och riktade sanktioner måste övervägas mot de länder som kränker religionsfriheten. EU måste sätta press på länder som uppmuntrar eller tillåter förföljelse av kristna genom att koppla bistånd till religionsfrihet. Samtidigt bör medlemsländerna enas om ett gemensamt asylsystem för människor som flyr undan religiös förföljelse. Särskild hänsyn bör i detta avseende riktas till konvertiter.
Förföljelsen av kristna är, för att citera Storbritanniens muslimska civilminister Sayeeda Warsi, en global kris och förpliktigar oss till engagemang. Inte på grund av att det är kristna som förföljs, inte trots att det är kristna som förföljs, utan för att det är medmänniskor som förföljs.

Lars Adaktusson (KD), kandidat till EU-parlamentet.

Tvåstatslösning...?

Den här hittade jag på en blogg idag och kan man onekligen ställa sig frågan. Men det är väl höjden av opolitiskt korrekthet i dagens Sverige eller....?

En färd börjar med det första steget...

Building bridges
to a better tomorrow -
by seeing tomorrow today!

Varit på årsmöte i Budapest under helgen med First Step Forum som är en vision baserad grupp bestående av fd premiärministrar, fd. ministrar, parlamentsledamöter, journalister och investerare. First Step Forum vill vara de första att se, de första att förstå och de första att agera i potentiella konflikter i världen  och alltid med människans värdighet i centrum. Att bygga broar för ett bättre imorgon är också en del av visionen.

First Step Forum leds av Johan Candelin, Finland. Jag har varit med i denna grupp sedan den startade för 12 år sedan. En grupp som inte synts så mycket i media men uträttat desto mer. Som sagt - en färd börjar alltid med det första steget.

Läs mera om First Step Forum på dessa webbsidor:

http://jrii.com/firm_profile6.html#

http://www.firststepforum.net/

Äntligen - Larmnumret 116 00 är igång!

Vad det känns roligt när något man kämpat för i flera år ÄNTLIGEN  blir verklighet politiskt. Jag har kämpat för att det internationella larmnumret 116 000 för bortrövade barn skall tas i bruk även i Sverige. Har motionerat i riksdagen och på riksting, skrivit debattartiklar mm. Och så IDAG meddelar regeringen att det numret kommer att fungera i Sverige. Nu kommer det att bli svårare att kidnappa barn från Sverige när allmänheten snabbt kan ringa ett nummer och meddela när man ser något som upplevs som ett bortrövande av barn!

Gläds med mig och alla andra som kämpat med mig om detta , som ni på Saknade Barns Nätverk!

Pressmeddelande
8 januari 2014
Socialdepartementet
Försvarsdepartementet

Sverige inrättar larmnummer för försvunna barn - 116 000

Ett larmnummer för försvunna barn, 116000, har tagits i drift på initiativ av regeringen. Larmnumret är tillgängligt dygnet runt och går att ringa oavsett i vilket EU-land man befinner sig. Det är SOS Alarm AB som sköter verksamheten med larmnumret 116 000.

- När barn försvinner från familjer, från förskolor, skolor eller från boenden för ensamkommande flyktingbarn, är varje minut viktig för att sätta in eftersökningsåtgärder. Ibland riskerar olika processer att dröja för länge och ibland är åtgärderna dåligt koordinerade. Frustrerade föräldrar och andra anhöriga känner förtvivlan och behöver i det svåra läget en sammanhållen larmkedja och snabb eftersökning, därför är det angeläget att få ett sådant larmnummer på plats, säger barnminister Maria Larsson.

- I samband med ökande rörlighet över gränserna inom EU är det viktigt att utländska medborgare får bästa möjliga stöd när deras barn förvinner under en vistelse i Sverige. Ett barn som försvinner skapar stor förtvivlan bland föräldrar, anhöriga och andra närstående. Att samhällets larmfunktioner fungerar snabbt och smidigt ska vara en självklarhet, och en förutsättning för att effektiva åtgärder snabbt ska kunna sättas in, säger försvarsminister Karin Enström.

Genom telefonsamtalet ska barnets anhöriga kunna få kontakt med polis och andra myndigheter. Avsikten är att de ska kunna agera skyndsamt för att spåra och hitta det försvunna barnet. Dessutom ska anhöriga vid behov kunna få kontakt med andra aktörer, exempelvis med socialtjänsten och frivilligorganisationer, som kan bistå familjen med mer specifika råd och med stöd av olika slag.

Journumret är kostnadsfritt och tillgängligt dygnet runt för dem som behöver stöd. Dessutom ska tjänsten vid behov kunna ge stöd till olika myndigheter som utreder fall med förvunna barn. SOS Alarm ska dygnet runt ta emot samtal om försvunna barn och vidarebefordra samtalen till ansvariga myndigheter.

http://www.regeringen.se/sb/d/18060/a/231523

Om Antje Jackelén blivit chef för Ikea istället för Svenska Kyrkan...

Ibland hittar man bara så bra blogginnlägg som måste läsas av flera. Denna är idag från Mats Tunehags blogg...

Läs och begrunda:

Om Antje Jackelén blivit chef för Ikea istället för Svenska kyrkan

Jan 6th, 2014 by Mats Tunehag

 

Tänk om den nyvalda ärkebiskopen istället hade blivit chef för Ikea. Då kanske följande samtal hade utspelat sig mellan en journalist och Antje, här kallad ärkemöblerinnan.

Journalist: Så vad är Ikeas grundkoncept? Vad vill ni uppnå?
Ärkemöblerinnan: Det beror på vem du frågar. Jag tänker på Karin som jag träffade nyligen. Hon jobbar i köket på Ikea i Barkarby. Ensamstående mamma. Hur ser hon på Ikea? Vad vill hon?

Journalist: Det kan man ju givetvis undra, men nu frågar jag dig, som chef för Ikea, världens mest framgångsrika möbelföretag.
Ärkemöblerinnan: Nu vill jag vara försiktig med ordet framgång. Man vill ju inte associeras med finansvalpar eller framgångsteologer.

Journalist: Jamen, Ikea är ju stort, finns över hela världen. Världens mest sålda bokhylla heter ju Billy. Är du inte stolt över det?
Ärkemöblerinnan: Nu ska man vara lite försiktig. Man vill ju inte förolämpa någon som föredrar förvaringsskåp för sina böcker. Det finns ju inte en sanning när det gäller bokförvaring, eller hur?

Journalist: Du ger inga raka svar. Är det avsiktligt?
Ärkemöblerinnan: Det beror på hur man ser det.

Journalist: Ska det vara så svårt att ge klara besked om vad Ikea vill och gör. Det handlar väl om möbler, eller?
Ärkemöblerinnan: Du utrycker det så bokstavligt. Jag är sannerligen ingen fundamentalist.

Journalist: Nej, men som företrädare för Ikea borde du väl framhäva er unika affärsidé som får genomslag i hem och hus världen över?
Ärkemöblerinnan: Ja, men det finns ju andra möbelhandlare. Eller som jag brukar säga: Möbelindustrin är större!

Journalist: Större än vad då?
Ärkemöblerinnan: Än Ikea givetvis.

Journalist: Jo, men Ikea är väl ändå störst?
Ärkemöblerinnan: Hur ska man mäta det? Mio är kanske mindre när det gäller antalet bokstäver i namnet, men vad ska man då säga om Jakobssons möbler i Odensbacken?

Journalist: Du är verkligen otydlig!
Ärkemöblerinnan: Det vill jag vara väldigt tydlig med, att var otydlig alltså.

Journalist: Nu förstår jag inte…
Ärkemöblerinnan: Vad bra. Det var precis det som var meningen.

Journalist: Jag tror jag förstår…
Ärkemöblerinnan: Det var inte menat.

Journalist: Nåväl. Hur ser du på Ikeas framtid?
Ärkemöblerinnan: Du tänker för snävt.

Journalist: Hur menar du?
Ärkemöblerinnan: Du undrar säkert om Ikeas planer för expansion, nya produkter, och dylikt.

Journalist: Ja, faktiskt.
Ärkemöblerinnan: Nu ska man inte tolka Ikea så bokstavligt. Nej, jag föredrar en mer poetisk tolkningsmetod.

Journalist: Nu förstår jag inte, igen.
Ärkemöblerinnan: Bra. Jag har lyckats
.
Journalist: Med vad då?
Ärkemöblerinnan: Nåväl, för att återgå till framtidsperspektiven. Jag tror det är viktig att vi söker dialog med andra möbelhandlare världen över.

Journalist: Jaha, om vad då?
Ärkemöblerinnan: Om möblernas immanenta transcendens. Det är ju något vi alla delar.

Journalist: Och vad är Ikeas roll i detta? Ska det unika Ikea-konceptet vara kvar?
Ärkemöblerinnan: Ja självklart. Vi är unika som alla andra! Och därför ska vi bli som alla andra. Tror jag. Och tron är viktig. Tror jag…

Hur hjälper vi barnen bäst?

En artikel med detta innehåll och som problematisera de "ensamkommande" barnen var idag på SVD Brännpunkt skriven av Rasmus Rasmusson , kristdemokrat och fd ambassadör samt Staffan Danielsson , riksdagsledamot för centerpartiet. De har verkligen en poäng med att hur hjälper vi barnen bäst i länder som Pakistan och Afganistan . Skillnaden består i att hjälpa de barn/tonåringar som har föräldrar som har råd att betala flyktingsmugglare för att komma till Sverige eller att hjälpa de organisationer på plats som kan hjälpa många fler barn. Barn som inte har föräldrar som kan betala flyktingsmugglare.Enligt uppgift från PACS som sedan 40 år finns i Pakistan så kan man för motsvarande summa som man hjälper ETT "ensamkommande " barn/tonåring i Sverige , hjälpa minst 1000 barn som är kvar i landet med skolgång och sjukvård.

Låt nu denna debattartikel bli en diskussion om vad våra skattepengar gör mest nytta och inte till en debatt om främlingsfientlighet och annat dumt . För detta är en debatt som vi i de etablerade partierna skall våga ta!


 Läs vidare också på denna blogg http://www.pacs.nu/