Läs och begrunda!
Tid för svensk samvetsfrihet
Det nu aktuella fallet med barnmorskan Ellinor Grimmark som åberopat samvetsskäl för att slippa utföra aborter sätter frågan om samvetsfriheten på sin yttersta spets. Som ett av ytterst få länder i Europa saknar Sverige ett lagstiftat skydd för samvetsfrihet. För att stärka grundläggande mänskliga fri– och rättigheter är det nu hög tid även för vårt land att sluta vara Europas svarta får, och införa en samvetsfrihet värd namnet.
Samvetsfrihet är ett sätt för ett civiliserat samhälle att visa respekt för individen. Varje människa har rätt att tänka och uttrycka sig fritt, samt att respekteras för sin åsikt och religiösa övertygelse. Detta är grundbultar i de mänskliga fri– och rättigheterna – men det aktuella fallet ställer frågan om denna respekt finns i vårt land.
Samvetsfrihet i samhället är något betydligt bredare än enbart rätten för en barnmorska att slippa utföra aborter. Samvetsfrihet innebär rätten för en anställd att efter reflekterat övervägande komma fram till att man av samvetsskäl inte anser sig kunna utföra en viss arbetsuppgift. Det kan gälla medicinsk-etiska frågor som abort eller andra ingrepp som innebär att gryende liv släcks. Men vården är inte det enda område där samvetsfriheten är tillämplig. Andra exempel på verksamheter som kan upplevas etiskt stötande kan vara när polis blir satt att handgripligen hämta och skicka ut medfarna medmänniskor ur landet. Det kan även handla om djurförsök eller att transplantera djurorgan till människor.
Rätten till vapenfri tjänst var under värnpliktens sista decennier ett självklart inslag i Sverige. Det visar att det går utmärkt att ge sina medborgare friheten att följa sitt samvete – även i uppgifter som samhället anser viktiga. När det gällde rikets försvar kunde staten överlåta detta ansvar på andra än dem som av samvetsskäl önskar avstå. Den inställningen bör kunna tillämpas även på 2010-talets samhällsfunktioner
Den svenska riksdagsmajoriteten har länge ansett att det inte är nödvändigt att lagstadga rätten att avstå från en arbetsuppgift. Man har hävdat att personer med samvetsbetänkligheter bör söka sig till andra yrken. Samvetsfrihetens motståndare har också hänvisat till att låta arbetsplatser arbeta fram individuella lösningar. Verkligheten ger dock i praktiken ytterst sällan möjlighet till sådana lösningar, vilket blivit alltför tydligt i det aktuella fallet med Ellinor Grimmark.
I ett av Läkartidningens senaste nummer refereras till en svensk studie som visade att närmare var femte gynekolog hade funderat på att byta arbete på grund av aborterna, och närmare 75 procent hade upplevt osäkerhet i samband med kirurgiska eller sena aborter. I en doktorsavhandling av Meta Lindström 2007 ansåg 64 procent av de manliga och 46 procent av de kvinnliga gynekologerna att ”det är rätt att gynekologer innehar rätten att av personliga skäl vägra medverka vid aborter”.
1995 inkorporerades Europakonventionen i svensk rätt. Den ger var och en rätt till bland annat samvetsfrihet. Artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna slår fast samma sak. Trots detta har svenska politiker ändå valt att gå i motsatt riktning. Europarådets parlament behandlade 2010 en motion av riksdagsledamoten Carina Hägg, där hon krävde en stark begränsning av samvetsgrundad vägran att utföra vård.
Europarådet gick dock emot motionen och hävdade vårdpersonalens rätt till samvetsfrihet. I resolutionen slås fast att ingen person, sjukhus eller institution ska tvingas att utföra eller medverka till någon handling som kan orsaka döden för ett mänskligt foster eller embryo. Resolutionen betonade att ingen ska diskrimineras om man vägrar att medverka till något av detta. Europarådet föreslog även i resolutionen att medlemsstaterna tar fram sakliga och klara riktlinjer som garanterar samvetsfriheten.
Skyddet för de grundläggande mänskliga fri– och rättigheterna ska vara starkt. Sverige bör därför ännu tydligare ge varje människa förutsättningar att även inom arbetslivet bli respekterad för sin etiska eller religiösa övertygelse. Utan detta finns det risk för att Europadomstolen anser att Sverige har förvägrat sina medborgare fundamentala rättigheter, och det finns därför också anledning att tro att Europadomstolen vid en eventuell prövning kommer att döma till Ellinor Grimmarks fördel.
Det är nu hög tid att också i Sverige öka respekten för individen och införa samvetsfrihet i grundlagens rättighetskatalog, och att regeringen utreder hur en samvetsklausul kan införas inom såväl praxis på arbetsmarknaden som i relevanta högskoleutbildningar.
Suleyman Wannes, chorepiskopos i syrisk-ortodoxa kyrkan,
Annelie Enochson, riksdagsledamot (KD),
Anna Sophia Bonde, präst i Svenska kyrkan,
Per-Olof Hermansson, företagare och kommunpolitiker.
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet.
