Idag har Alf Svensson och jag inne en debattartikel i Dagens Industri. Läs den HÄR.
Eftersom en nedkortad version publicerades i DI så publicerar jag här den hela versionen för mina läsare av min blogg:
Sverige behöver en ny visionär sjöfartspolitik!
Sjöfartsnäringen är av central betydelse för vår handel och vårt land. Genom en stor svenskflaggad handelsflotta kan Sverige påverka utformningen av de internationella reglerna för sjöfarten. Svensk sjöfartstradition är vidare förknippad med hög sjösäkerhet. Det är viktigt att Sverige fortsätter att vara pådrivande för bättre sjösäkerhet inom berörda internationella organ. Vid internationella kriser som direkt berör Sverige finns det ett betydande värde i att ha en egen handelsflotta som kan bidra till att säkra transportvägar till och från Sverige. Sjöfartsnäringen utgör navet i ett industriellt kluster med cirka 220 000 anställda i Sverige. Klustrets kärna utgörs av de 13 000 personer som är sysselsatta inom rederinäringen. Den svenska utbildningen av kvalificerad sjöpersonal har stor betydelse för kvaliteten i den svenska sjöfarten och sker i intimt samarbete med den svenska rederinäringen. Vid en utflyttning av svenska rederier skulle denna koppling försvinna, utbildningens kvalitet sänkas och framtidsutsikterna för eleverna försämras.
EU-kommissionen presenterade i januari 2009 centrala strategiska mål för Europas sjötransporter för tiden fram till 2018. Där för kommissionen fram bland annat att tydliga och konkurrenskraftiga EU-ramar för tonnagebeskattning, inkomstbeskattning och statligt stöd. Kommissionen betonar att EU-flaggstater står inför en skarp konkurrens från flaggstater utanför EU.
Nyligen presenterades en statlig utredning om svensk sjöfarts konkurrensförutsättningar (SOU 2010:73). Där konstateras att de svenskflaggade fartygen har sämre förutsättningar än fartyg från närliggande konkurrentländer. Under 2009 och 2010 flaggades 80 fartyg ut från Sverige och då främst till vårt grannland Danmark. Regeringen får inte i det nuvarande svåra läget lägga ytterligare hinder och begränsningar på den svenska sjöfartsnäringen. Tyvärr utmärker sig Sverige gentemot andra sjöfartsnationer inom EU genom att inte ge sjöfartsnäringen möjlighet att betala tonnageskatt som alternativ till vanlig inkomstbeskattning. Vi anser, liksom utredaren, att möjligheten till tonnagebeskattning ska införas. Inte minst ur konkurrenssynpunkt är införandet av en tonnageskatt nödvändig för rederinäringens utveckling i Sverige. För att undvika ytterligare utflaggningar av fartyg på grund av bristande besked i tonnageskattfrågan, är det av största vikt att denna reform genomförs snarast.
Men det räcker inte med en tonnageskattereform. Sveriges regering måste se till att sjöfartsnäringen får likvärdiga konkurrensregler på alla relevanta områden. Vi anser att det måste till en ny vision för den svenska sjöfartsnäringen. En vision som innebär att det lönar sig att flagga tillbaka fartyg till Sverige. En vision som gör att Sverige åter blir en ledande sjöfartsnation med en stor handelsflotta. För att detta ska bli verklighet behövs först och främst en politisk attitydförändring och en vilja till förändring där ingen sten är för helig för att vändas på. Vi vill underlätta inregistreringen av fartyg till Sverige, överföra inspektionen till klassningssällskapen, se över stämpelskattens utformning och snabbt införa ett internationellt register för den svenska handelsflottan.
Ett svenskt internationellt register är centralt om vi skall kunna utveckla sjöfartsnäringen i Sverige. Den oro som finns från arbetstagarhåll för att personal kommer att sägas upp är kortsiktigt berättigad . Men om vi inte kan behålla näringen i Sverige så finns ingen arbetsmarknad kvar kring det svenska sjöfartsklustret och detta oroar oss långsiktigt. I Danmark fungerar det marina klustret som en stjärna med rederipersonal i mitten, omgiven av långa tentakler i form av angränsande näringar. Vi tror att införandet av ett svenskt internationellt register kan leda till en liknande positiv utveckling även i vårt land. Vi kan skapa en bra ”kringarbetsmarknad” om vi bara kan få vår handelsflotta att öka. I sammanhanget är det också viktigt att påpeka att ett internationellt register endast ska omfatta handelsflottan. Färjetrafiken, där det största antalet anställda finns, kommer inte att beröras.
Det finns också ett behov av att förenkla regelverken för den svenska sjöfarten. Idag är rutinerna för bland annat besiktning och certifiering mycket krångligare och dyrare för svenska redare jämfört med vad som gäller för deras norska kollegor. Kostnaderna för att föra svensk flagg bör sänkas. Det är idag tre gånger dyrare att registrera ett fartyg under svensk flagg jämfört med dansk eller norsk flagg.
Vad Sverige behöver är en hållbar och framtidsinriktad vision för den viktiga sjöfartsnäringen som ger mod till våra redare, framtidstro för våra sjömän och energi för forskare och innovatörer att utveckla näringen. Det vill vi ställa oss bakom!
Alf Svensson, Gränna
EU-parlamentariker för Kristdemokraterna,
Annelie Enochson, Göteborg
Riksdagsledamot för Kristdemokraterna
Sjöfartsnäringen är av central betydelse för vår handel och vårt land. Genom en stor svenskflaggad handelsflotta kan Sverige påverka utformningen av de internationella reglerna för sjöfarten. Svensk sjöfartstradition är vidare förknippad med hög sjösäkerhet. Det är viktigt att Sverige fortsätter att vara pådrivande för bättre sjösäkerhet inom berörda internationella organ. Vid internationella kriser som direkt berör Sverige finns det ett betydande värde i att ha en egen handelsflotta som kan bidra till att säkra transportvägar till och från Sverige. Sjöfartsnäringen utgör navet i ett industriellt kluster med cirka 220 000 anställda i Sverige. Klustrets kärna utgörs av de 13 000 personer som är sysselsatta inom rederinäringen. Den svenska utbildningen av kvalificerad sjöpersonal har stor betydelse för kvaliteten i den svenska sjöfarten och sker i intimt samarbete med den svenska rederinäringen. Vid en utflyttning av svenska rederier skulle denna koppling försvinna, utbildningens kvalitet sänkas och framtidsutsikterna för eleverna försämras.
EU-kommissionen presenterade i januari 2009 centrala strategiska mål för Europas sjötransporter för tiden fram till 2018. Där för kommissionen fram bland annat att tydliga och konkurrenskraftiga EU-ramar för tonnagebeskattning, inkomstbeskattning och statligt stöd. Kommissionen betonar att EU-flaggstater står inför en skarp konkurrens från flaggstater utanför EU.
Nyligen presenterades en statlig utredning om svensk sjöfarts konkurrensförutsättningar (SOU 2010:73). Där konstateras att de svenskflaggade fartygen har sämre förutsättningar än fartyg från närliggande konkurrentländer. Under 2009 och 2010 flaggades 80 fartyg ut från Sverige och då främst till vårt grannland Danmark. Regeringen får inte i det nuvarande svåra läget lägga ytterligare hinder och begränsningar på den svenska sjöfartsnäringen. Tyvärr utmärker sig Sverige gentemot andra sjöfartsnationer inom EU genom att inte ge sjöfartsnäringen möjlighet att betala tonnageskatt som alternativ till vanlig inkomstbeskattning. Vi anser, liksom utredaren, att möjligheten till tonnagebeskattning ska införas. Inte minst ur konkurrenssynpunkt är införandet av en tonnageskatt nödvändig för rederinäringens utveckling i Sverige. För att undvika ytterligare utflaggningar av fartyg på grund av bristande besked i tonnageskattfrågan, är det av största vikt att denna reform genomförs snarast.
Men det räcker inte med en tonnageskattereform. Sveriges regering måste se till att sjöfartsnäringen får likvärdiga konkurrensregler på alla relevanta områden. Vi anser att det måste till en ny vision för den svenska sjöfartsnäringen. En vision som innebär att det lönar sig att flagga tillbaka fartyg till Sverige. En vision som gör att Sverige åter blir en ledande sjöfartsnation med en stor handelsflotta. För att detta ska bli verklighet behövs först och främst en politisk attitydförändring och en vilja till förändring där ingen sten är för helig för att vändas på. Vi vill underlätta inregistreringen av fartyg till Sverige, överföra inspektionen till klassningssällskapen, se över stämpelskattens utformning och snabbt införa ett internationellt register för den svenska handelsflottan.
Ett svenskt internationellt register är centralt om vi skall kunna utveckla sjöfartsnäringen i Sverige. Den oro som finns från arbetstagarhåll för att personal kommer att sägas upp är kortsiktigt berättigad . Men om vi inte kan behålla näringen i Sverige så finns ingen arbetsmarknad kvar kring det svenska sjöfartsklustret och detta oroar oss långsiktigt. I Danmark fungerar det marina klustret som en stjärna med rederipersonal i mitten, omgiven av långa tentakler i form av angränsande näringar. Vi tror att införandet av ett svenskt internationellt register kan leda till en liknande positiv utveckling även i vårt land. Vi kan skapa en bra ”kringarbetsmarknad” om vi bara kan få vår handelsflotta att öka. I sammanhanget är det också viktigt att påpeka att ett internationellt register endast ska omfatta handelsflottan. Färjetrafiken, där det största antalet anställda finns, kommer inte att beröras.
Det finns också ett behov av att förenkla regelverken för den svenska sjöfarten. Idag är rutinerna för bland annat besiktning och certifiering mycket krångligare och dyrare för svenska redare jämfört med vad som gäller för deras norska kollegor. Kostnaderna för att föra svensk flagg bör sänkas. Det är idag tre gånger dyrare att registrera ett fartyg under svensk flagg jämfört med dansk eller norsk flagg.
Vad Sverige behöver är en hållbar och framtidsinriktad vision för den viktiga sjöfartsnäringen som ger mod till våra redare, framtidstro för våra sjömän och energi för forskare och innovatörer att utveckla näringen. Det vill vi ställa oss bakom!
Alf Svensson, Gränna
EU-parlamentariker för Kristdemokraterna,
Annelie Enochson, Göteborg
Riksdagsledamot för Kristdemokraterna
