Människorättskämpen Rebiya Kadeer på riksdagsbesök igår!

Rebia Kadeer är en kvinna som kämpar för sin folkgrupp - uigurerma. De hotas och behandlas illa av de kinsesika myndigheterna. Uigurerna bor i Östturkistan, numera Xinjiang som sedan 1949 är en del av Kina. Det finns mellan 8-10 miljoner uigurer i detta område och ett antal miljoner uigurer som lever i diasporen. Sverige har ca 2000 uigurer. Rebiya Kadeer är deras talesperson och kämpar med fredliga medel att få världens uppmärksamhet på denna utsatta minoritetsgrupp i Kina. Deras språk får inte talas, deras traditioner får inte levas, deras muslimska tro inskränks mm.

Igår anordnande jag ett möte med henne i riksdagen där hon fick tala till oss ledamöter, till press och andra intresserade om uigurernas utsatta situation.

Det är illa att vi år 2014 har ett folkslag som behandlas så hemskt som uigurerna. Ibland tror jag att vi politiker och världsamfunden inte klarar mer än en konflikt i taget. Nu är allt fokus på Ukraina och i viss mån kvar även för Syrien.

Men för uigurerna har denna missgärning pågått i årtionden. Läs artikeln med Rebiya Kadeer i dagens Svenska Dagbladet.

Svenska Kyrkan och Diakonia - har de dubbla måttstockar?

Ja, frågan är verkligen berättigad.Vad är alla ilska bojkottkampanjer och brochyrer mot Ryssland efter deras ockupation av Krim? Man fortsätter att förundras över Svenska Kyrkan och Diakonias ensidighet och dubbla måttstockar när det gäller deras agerande i alla andra länder contra deras avision mot den enda judiska staten Israel.

Läs nedan vad Martin Källstrand skrev på sin Facebook. Martin är politisk sakkunnig hos MEP Alf Svensson och ser vad som händer i lilla Sverige contra övriga Europa!


"God morgon Diakonia och Svenska kyrkan! När kommer er nya kampanj för att bojkotta Ryssland? Har inte hört några fördömanden från er efter Rysslands ockupation av Krim. För visst är det väl inte så att ni har dubbla måttstockar, varav den ena bara gäller judar och Israel? Allt gott, Martin"

Kör nyktert, fastspänt, håll hastigheterna och undvik mobilprat =kör trafiksäkert!

Igår hade vi en trafiksäkerhetsdebatt i kammaren. Det är en debatt som infaller varje vår för oss ledamöter i Trafikutskottet och jag har debatterat trafiksäkerhet i kammaren och på andra platser under många år. Denna trafiksäkerhetsdebatt blir den sista debatten i detta ämne för mig i riksdagens kammare. Det återstår andra debatter men inte inom detta område. Kändes bra att under så många år kunna lyfta dessa viktiga frågor för oss trafikpolitiska kristdemokrater. Du kan läsa mitt  anförande nedan. Eller så kan du läsa hela debatten även replikerna på denna länk- scrolla till anförande 177

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Kammaren/Protokoll/Riksdagens-snabbprotokoll-2013_H10986/

Fru/Herr Talman!

Denna vår liksom alla andra vårar har Trafikutskottet en debatt om trafiksäkerhet där ett antal motioner som väckts under den allmänna motionstiden behandlas. Det är en viktig debatt då trafiksäkerhet är en grundbult i samhället som skapar trygghet och det är därför av intresse att debattera vad vi kan göra för att förbättra den.

 International Traffic Safety Data and Analysis Group (Irtad), som tillhör OECD, gör årligen en internationell sammanställning av uppgifter för olika länder om antalet trafikdödade per 100 000 invånare och körda fordonskilometer. Sverige tillhör de länder som har de lägsta andelarna omkomna i vägtrafiken bland de studerade länderna. Under 2012 hade Sverige i genomsnitt 3,1 trafikdödade per 100 000 invånare. Motsvarande genomsnitt för EU-länderna var 5,5 trafikdödade för 2012.  För 2013 har denna siffra sjunkit ytterligare i Sverige och är i genomsnitt 2,7 trafikdödade per 100 000 invånare. 

Nollvisionen ligger fast och ett etappmål för trafiksäkerheten är att antalet omkomna bör minska till 220 stycken år 2020. Under 2013 var det 264 personer som omkom i trafiken, vilket är den lägsta siffra sedan andra världskriget. Dock har antalet svårt skadade stigit och uppgick till 4 691 personer.

Bakom dessa kalla siffror ligger mycket tragedi och stor sorg i många familjer. Vårt arbete som politiker är att på alla sätt försöka minska denna sorg och göra vad vi kan för att få ett trafiksäkrare samhälle.

Vilka faktorer är det som spelar störst roll för att öka trafiksäkerheten? Det är framförallt fyra faktorer:

1.      Att hålla hastigheten

2.      Att köra nyktert
3.      Att använda bilbältena
4.      Att undvika mobilprat under bilkörningen och framförallt att inte sms eller på annat sätt brista i uppmärksamheten från bilkörandet

Den första parametern att hålla hastigheten är viktig och därför har Trafikverket utökat antalet fartkameror (ATK – automatiska trafiksäkerhetskontroller) . År 2006 inledde Trafikverket ett samarbete med polisen och tog över ansvaret för fartkamerorna och då var antalet 700 stycken. I år har Trafikverket 1300 fartkameror som finns över hela vårt land. Det finns även ett antal mobila fartkameror - 15 stycken ,som polisen hanterar.  Det är viktigt att hastighetsgränser anges med tanke på vägens standard och trafiksäkerheten. Under våren 2007 fattade riksdagen beslut om en långgående reformering av hastighetssystemet och det infördes hastighetsgränser i 10 – intervaller. Regeringen har angett att det för närvarande inte är aktuellt att genomföra ytterligare långgående reformer av hastighetssystemet.

När det gäller den andra parametern – nykterhet så är det helt enkelt som så - att trafik och nykterhet hör ihop. Allt annat är orimligt, oansvarigt och även samhällsfarligt. I Sverige omkom under 2012 totalt 67 personer i vägtrafikolyckor där någon av de inblandade var alkoholpåverkad. Mer än 1 000 människor skadades svårt i alkohol- och drogrelaterade vägtrafikolyckor. Enligt Trafikverkets statistik har ungefär en femtedel av de omkomna personbilsförarna alkohol i blodet medan hälften av singelolyckorna med dödlig utgång är alkoholrelaterade. Mer än var tredje ung förare som dödas i trafiken är onykter. Enligt beräkningar görs minst 15 000 bilresor per dag av alkoholpåverkade förare. En onykter förare med 1,0 promille i blodet löper omkring sju gånger större risk att dödas i en trafikolycka än en nykter förare.

 Ett sätt att stoppa bilkörande när man har alkohol i kroppen är att använda alkolås. Regeringens ambition har varit att få många att frivilligt anamma alkolås. Att inte höja förmånsvärdet på bilar som installerar alkolås har varit ett sätt. Vidar har regeringen sedan hösten 2010 infört ett permanent system som innebär att vid rattfylleribrott kan alkolås medges som alternativ till körkortsåterkallellse.

Varje år ska alla myndigheter under regeringen rapportera sina bilinköp och leasing till Transportstyrelsen. Enligt Transportstyrelsen finns det stora brister när det gäller alkolås. Regeringens ambition är att 75 procent av myndigheternas fordon ska vara utrustade med alkolås, men enligt rapporteringen har bara 13 procent alkolås och endast 5 procent av myndigheterna klarar målet. Enligt Transportstyrelsen kan en orsak till det dåliga resultatet vara att det har tagit tid att få ett ramavtal för upphandling av alkolås. När det gäller kommunerna är dock bilden mer positiv då allt fler kommuner under senare år har valt att ställa alkolås som krav vid upphandling, och då speciellt för skolbussar och färdtjänst. Alliansen kommer att följa denna utveckling noga för att se att andelen alkolås i myndigheternas bilar ökar annars får ytterligare åtgärder vidtas.

 Det är viktigt att andelen alkoholpåverkade förare som kör i tung trafik minskar och helst upphör helt. Därför är trafiknykterhetskontroller i hamnar med färjor särskilt viktiga. Det har pågått en försöksverksamhet sedan maj 2010 och som nu förlängts till den 30 juni 2016  med trafiknykterhetskontrollanter i hamnar. Detta för att få fram tillräckligt med underlag för att ta ställning till om försöksverksamheten skall permanentas eller inte.

I Göteborgs hamn har ett intressant projekt med alkobommar prövats under hösten. Initiativtagare till försöksprojektet har varit Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF) som har genomfört projektet i samarbete med Polisen, Tullverket, Trafikverket, Kustbevakningen, Stena Line och Servotek. Cirka 4000 fordon har kontrollerats , främst lastbilar och bussar.Från MHF har man i uppföljningen av försöket konstaterat att projektet har varit framgångsrikt och att denna nya typ av passersystem kan bli ett värdefullt komplement till vanliga nykterhetskontroller i trafiken. MHF konstaterar att försöken visar att en tydlig information till resenärerna på färjorna om de förestående utandningsproven i hamnen samt effektivt genomförda automatiska kontroller av samtliga fordonsförare sammantaget leder till en kraftigt minskad andel onyktra förare. Uppföljningen visade att  andelen onyktra förare, som i manuella kontroller under första halvåret 2013 var ungefär en av 93 nu är högst en av 2000 förare. Försöket har även visat att utpasseringen från färjan och ut i vägtrafiken dessutom kan ske utan tidsmässiga fördröjningar.

De parter som ingått i försöket hoppas på en implementering i större skala av alkobommar i våra färjehamnar för användning av behöriga myndigheter inom fyra år. Det är över 3 miljoner fordon som passerar dessa terminaler varje år och det vore en klok insats att stoppa rattonyktra förare redan där. 

Den tredje parametern för ökad säkerhet är användandet av säkerhetsbälte. Detta är det lag på i Sverige och bältesanvändandet skyddar vid en eventuell olycka. Trots detta så är det en del som inte använder bältet och som inte inser säkerhetsvärdet i användandet. För mig är detta obegripligt men visar på det egna ansvaret och att det inte alltid är en lag som kan avhjälpa dumdristiga beteenden.

Den fjärde parametern för större trafiksäkerhet på väg  är att minska mobiltelefonanvändandet vid bilkörning. Det är i många stycken lika obegripligt för mig att man sms:ar när man kör som att inte använda bilbälten vid färd. Forskning visar att när man sms:ar så är det lika farligt som att köra grovt rattonyktert. Och det säger sig själv att koncentrationen vid bilkörningen inte blir bra när koncentrationen ligger sig på att skicka eller läsa meddelande från en mobil eller Ipad.

Nu har regeringen tagit detta på allvar och ändrat i trafikförordningen. Paragrafen trädde i kraft redan den 1 december förra året och anger att föraren inte får ägna sig åt aktiviteter med mobilutrustningen som menligt inverkar på förandet av fordonet. Regeringen har gett Transportstyrelsen i uppdrag att till den 1 april i år ta fram en långsiktig plan för att genomföra informationsinsatser om vad denna förordning innebär och denna plan kommer även redovisa  effekterna av den genomförda förordningsändringen. Syftet med denna redovisning är att få fram underlag för kommande bedömningar om huruvida den nya ändringen i trafikförordningen är tillräcklig eller om det behövs ytterligare lagstiftning för att uppnå en trafiksäker användning av kommunikationsutrustning i samband med körning.

 Med dessa ord vill jag yrka bifall till betänkandet utom i de delar där vi i alliansen har en särskild reservation.

Tack!

Mikael Odenberg hade rätt !

I gårdagens tidning Världen Idag hade jag följande inlägg...läs och begrunda! Finns bara att hitta i pappersupplagan.

Mikael Odenberg hade rätt!

 Kommer ni ihåg vad som hände i regeringen september 2007? Då avgick försvarsministern Odenberg i stor frustration över att finansministern Borg ville spara ytterligare 4 till 5 miljarder på försvaret fram till 2010. Försvarsministern Odenberg hade redan gått med på att spara 2 miljarder på tre år, men ytterligare nedbantningar skulle allvarligt försämra vårt försvar. Detta ansåg försvarsministern Odenberg och tog konsekvenserna av sin insikt och avgick som försvarsminister.

 Detta var och är hedersamt av Mikael Odenberg att våga ryta ifrån och ta bladet från munnen när man ser att detta inte är bra för Sverige. I dessa dagar framstår hans handlande ännu mer hedersamt och framsynt när vi ser vilka maktambitioner vår ryska granne har.

I dagarna kan man läsa att Ryssland är på gång att öppna en ny militärbas med helikoptrar bara 30 mil från svenska gränsen. Den ryska basen kommer att vara i Alakurtti på gränsen till Finland. Troligtvis kommer ett helikopterförband att förläggas där med ca 3000 soldater. Vår svenske överste Olof Granander är chef för militärregionen Norr och är stationerad i Boden. Han säger i tidningen SVD att "Vi måste noga följa vad som sker på Nordkalotten".

Efter allt som hänt på Krim halvön de senaste veckorna kan jag till fullo förstå hans oro och instämma i den.

Den 28 februari inleddes den ryska inmarschen på Krimhalvön med en svärm av ett 10- tal attackhelikoptrar. Likadana helikoptrar som nu kommer att placeras 20 mil från vår gräns.

Jag var i fredags i Visby och talade då med ett antal gotlänningarna om deras utsatta situation mitt i Östersjön. Alla var samstämmiga överens om att det var ett stort misstag att försvaret på Gotland försvann. Alla var lika samstämmiga över vikten av att man nu åter måste militarisera Gotland. Gotlands känsliga läge gör att vi måste ha en stark militär permanent stationerad på ön. Utanför Gotlands kust finns Nord Streams bägge gasledningarna från Ryssland till Tyskland. Dessa gasledningar kan Ryssland hävda är av vitalt intresse för Ryssland och därför måste de skyddas genom att Ryssland ”lånar” Gotlands mark för sina försvarsstyrkor. Låter detta orimligt? Inte efter vad som skett de senaste veckorna på Krim halvön och Putins maskerade hot om att skydda ryska minoriteter och ryska intressen var de än finns.

Några gotlänningar tog upp aspekten med varuförsörjningen. Vad händer vid en blockad av hamnar av ryska flottan? Hur länge kan befolkningen klara sig på det förråd som finns på ön?

Till detta kommer den oro som våra baltiska grannländer känner och som har en betydande minoritet av ryssar inom sitt land. Vårt baltiska brödrarfolk i öst vet hur den ryska björnen fungerar och de är också djupt oroliga över de ökade maktambitionerna som den hitintills sovande björnen kan visa när den vaknar.

Allt detta sammantaget gör att man saknar Mikael Odenberg och inte minst förstår man hans frustration för 7 år sedan. Han hade militär bakgrund och insåg vikten av att ha ett starkt försvar med en sådan farlig granne i öster som vi har och insåg också tiden och kostnaden det tar att åter bygga upp ett försvar när man en gång minskat det.

Ett sätt att bli starka i vårt försvar är att gå med i NATO. Detta anser jag att vi snarast skall göra och det snabbt medan vi fortfarande har tiden att välja!

Annelie Enochson, riksdagsledamot för Kristdemokraterna i Göteborg

 

Malatya mördarna kan bli frisläppta.

Ni som läser min blogg hoppas jag kommer ihåg den hemska massakern av tre kristna män i den turkiska staden Malatya i april 2007. Dessa tre män knivmördades på ett bestialiskt sätt för att de var kristna och arbetade i ett boktryckeri där man tryckte bland annat kristen litteratur. Fem unga män anhölls för dessa mord och fortfarande har ingen dom avkunnats. Nu släpps dessa fria mot borgen före domen utfärdas i april. Änkorna och andra HR kämpar är rädda för att dessa män kommer att fly Turkiet. Man häpnar över vad som sker i Turkiet! Skall detta land verkligen bli en medlem av EU?
Läs nedan.

Summary

 Five Turkish murder suspects on trial for torturing and killing three Christians in Malatya nearly seven years ago are expected to be set free on bail within the next few days, before the conclusion of their trial in southeast Turkey.

Under a new judicial package passed by the Turkish Parliament on Feb. 21, the detention limit for suspects on trial who have not yet been convicted was reduced from 10 to five years. Once the proposed laws are approved by the Turkish President and published in the Official Gazette— expected at the latest by March 7— the five Malatya suspects would be eligible for immediate release.

Susanne Geske, widow of the German victim Tilmann Geske, admitted that “the thought of meeting one of these men downtown, or at the mall” until the trial is concluded was something she and her children still living in Malatya would “have to get used to.”

Because the suspects face a life sentence for deadly assault, the likelihood that they will flee the country “is very high,” Umut Sahin announced in a written statement from the Association of Protestant Churches in Turkey. Although Sahin told World Watch Monitor that the lawyers representing the victims’ families have requested that the five suspects be fitted with electronic tracking devices when released, he said any formal conditions of their bail would be decided by the court.

When the Malatya case is set to reconvene April 10, the defense will be allowed a final statement. A subsequent hearing is expected to be scheduled for the verdicts to be announced.

Dubbed the “Malatya Massacre” by the Turkish press, the vicious murders of Turkish Christians Necati Aydin and Ugur Yuksel and German Christian Tilmann Geske in the Malatya offices of Zirve Christian Publishing on April 18, 2007 shocked the nation. The drawn-out trial against the suspected killers, who were arrested at the scene, began six months later.

Ödesdigra frågor för Israel!

Läs detta inlägg från en israel som är boende i Samarien/Judeén (Västbanken) skrev i måndags i denna veckan:

"Israels premiärminister Binyamin Netanyahu träffade igår USA:s president Barack Obama i Vita Huset. Mötet föregicks av publiceringen av en mycket uppmärksammad intervju med Obama av journalisten Jeffrey Goldberg, i vilken USA:s president bland annat riktade mycket skarp kritik mot Israels ”agressiva byggande av bosättningar” på Västbanken. Mellanösternexperter världen över satt som på nålar när Obama och Netanyahu sedan möttes ansikte mot ansikte igår: skulle Obama anta samma hårda linje som i intervjun? Skulle Netanyahu gå till motangrepp? Det blev emellertid inte något av den förväntade konfrontationen, eftersom händelseutvecklingen i Ukraina snabbt har försatt USA på kollisionskurs med Ryssland. Detta tycks ha fått Obama att tänka om (intervjun med Jeffrey Goldberg gjordes i torsdags, dvs. innan krisen i Ukraina drastiskt förvärrades genom Rysslands militära intervention) och välja att under rådande kritiska omständigheter inte riskera att försämra relationerna med Israel. Under den gemensamma presskonferensen igår kväll nämnde Obama inte ordet ”bosättningar” en enda gång.

USA:s officiella ståndpunkt i frågan om Israels bosättningar är att de är illegitima, ett medvetet ordval som det kan vara värt för oss att titta närmare på eftersom många i den svenska debatten, exempelvis Svenska Kyrkan ofta påstår att Israels bosättningar är olagliga. USA hävdar alltså inte att bosättningarna är olagliga. Däremot används ordet illegitima för att beskriva dem, liksom en mängd andra formuleringar (ohjälpsamma, provokativa, ett hinder för fred osv.) som är kritiska men som håller sig på säkert avstånd från den otvetydiga beskrivningen olagliga. För att vara olagliga måste bosättningarna nämligen entydigt strida mot någon lag, men en sådan lag finns helt enkelt inte.

Argumentet som oftast anförs när Israels bosättningar kallas för olagliga är att de strider mot folkrätten. Specifikt anförs den 6:e paragrafen i Fjärde Genèvekonventionens 49:e artikel: ”Ockupationsmakten får inte deportera eller överföra delar av sin civilbefolkning till det område som den ockuperar.” I Internationella Röda Korsets kommentar till detta stycke fastslås emellertid att syftet med artikeln är att förhindra en upprepning av de metoder som tillämpades av Nazityskland under Andra världskriget, som tvångsförflyttade stora delar av sin egen befolkning österut. Befolkningen på Israels bosättningar har flyttat dit helt frivilligt. Ett antal folkrättsexperter menar därför att Fjärde Genèvekonventionens 49:e artikel vantolkas när den anförs som ett argument mot Israels bosättningar. Julius Stone, som fram till sin död 1985 var professor i folkrätt vid University of California, sammanfattade saken så här: ”Man ignorerar alltså det övergripande syftet med artikel 49, vilken bland annat är menad att skydda befolkningen i Staten Israel från att förflyttas mot sin vilja till det ockuperade området, och försöker istället att tolka den som att den ålägger Israels regering skyldigheten att förhindra judar från att frivilligt att bosätta sig i området.” En sådan tolkning vore ”en ironi som gränsar till absurditet”: en lag som syftade till att förhindra en upprepning av nazisternas folkmordspolitik påstås ålägga Israel skyldigheten att bevara Västbanken judenrein. ”Sunt förnuft, liksom artikelns korrekta historiska och funktionella sammanhang utesluter en sådan tyrannisk tolkning av artikel 49(6),” menade Stone.

Till detta bör tilläggas en inte helt obetydligt detalj som ofta helt glöms bort (eller till och med medvetet ignoreras) i den svenska debatten, nämligen Västbankens unika juridiska status. Israel erövrade området från Jordanien 1967, men Jordanien gör sedan 1988 inte längre anspråk på det (Jordaniens kontroll över Västbanken erkändes för övrigt aldrig av värdssamfundet). Folkrättsexperten Eugene V. Rostow, som även var USA:s vice utrikesminister under Lyndon B. Johnson menade därför att Västbanken bör betraktas som ”oallokerat territorium”. Israel är alltså inte en ockupationsmakt, utan en av de två parter som gör anspråk på området. För att logiskt hävda att Israel är en ockupationsmakt måste man nämligen kunna specificera vilket land som ockuperas, men detta är alltså inte möjligt eftersom inget land gör anspråk på området som Israel ”ockuperar”.

På den här punkten har den svenska debatten infekterats av en rejäl dos overklighet, eftersom Västbanken ofta slentrianmässigt kallas för ”ockuperat palestinskt territorium”. Svenska Kyrkan använder sig exempelvis konsekvent av denna benämning. Här kan det vara på sin plats att påminna sig om vad USA:s utrikesminister Madeleine Albright sa i frågan 1994: ”Vi stöder helt enkelt inte beskrivningen av de områden som ockuperades av Israel i kriget 1967 som ‘ockuperat palestinsk territorium’. Min regering är av åsikten att denna formulering kan uppfattas som att den indikerar suveränitet, när både Israel och PLO har enats om att frågan måste avgöras i förhandlingar om den slutgiltiga statusen för territorierna.” Svenska Kyrkan tycks alltså ha missat att Israel och PLO 1993 kom överens om att avgöra alla sina åsiktsskiljaktigheter (däribland Västbankens status) i fredsförhandlingar. Det är ju en sak om Svenska Kyrkan tycker att Västbanken bör tillhöra palestinierna, men det råder ju en viss skillnad mellan bör och är, vilket jag dagligen upprepar för min tvåårige son.

Anledningen till att jag citerar USA:s positioner och resonemangen bakom dessa positioner är för att USA i dagsläget är det enda landet som har lyckats vinna både Israels och det palestinska ledarskapets förtroende. Detta förtroende har man vunnit just genom att anta diplomatiska positioner som båda sidor i stora drag uppfattar som opartiska. Detta kräver en behärskad terminologi som grundar sig i historiska faktum och juridiskt bindande dokument, liksom en massa annat tröttsamt dravel som Svenska Kyrkan varken har tålamod eller en intellektuell kapacitet att ägna sig åt."

 

I dagens tidning Dagen hade jag denna artikel om samvetsfrihet inne tillsammans med några från Claphamnstiftelsen.

Läs och begrunda!

Tid för svensk samvetsfrihet

Det nu aktuella fallet med barnmorskan Ellinor Grimmark som åberopat samvetsskäl för att slippa utföra aborter sätter frågan om samvetsfriheten på sin yttersta spets. Som ett av ytterst få länder i Europa saknar Sverige ett lagstiftat skydd för samvetsfrihet. För att stärka grundläggande mänskliga fri– och rättigheter är det nu hög tid även för vårt land att sluta vara Europas svarta får, och införa en samvetsfrihet värd namnet.

Samvetsfrihet är ett sätt för ett civiliserat samhälle att visa respekt för individen. Varje människa har rätt att tänka och uttrycka sig fritt, samt att respekteras för sin åsikt och religiösa övertygelse. Detta är grundbultar i de mänskliga fri– och rättigheterna – men det aktuella fallet ställer frågan om denna respekt finns i vårt land.

Samvetsfrihet i samhället är något betydligt bredare än enbart rätten för en barnmorska att slippa utföra aborter. Samvetsfrihet innebär rätten för en anställd att efter reflekterat övervägande komma fram till att man av samvetsskäl inte anser sig kunna utföra en viss arbetsuppgift. Det kan gälla medicinsk-etiska frågor som abort eller andra ingrepp som innebär att gryende liv släcks. Men vården är inte det enda område där samvetsfriheten är tillämplig. Andra exempel på verksamheter som kan upplevas etiskt stötande kan vara när polis blir satt att handgripligen hämta och skicka ut medfarna medmänniskor ur landet. Det kan även handla om djurförsök eller att transplantera djurorgan till människor.

Rätten till vapenfri tjänst var under värnpliktens sista decennier ett självklart inslag i Sverige. Det visar att det går utmärkt att ge sina medborgare friheten att följa sitt samvete – även i uppgifter som samhället anser viktiga. När det gällde rikets försvar kunde staten överlåta detta ansvar på andra än dem som av samvetsskäl önskar avstå. Den inställningen bör kunna tillämpas även på 2010-talets samhällsfunktioner

Den svenska riksdagsmajoriteten har länge ansett att det inte är nödvändigt att lagstadga rätten att avstå från en arbets­uppgift. Man har hävdat att personer med samvetsbetänkligheter bör söka sig till andra yrken. Samvetsfrihetens motståndare har också hänvisat till att låta arbetsplatser arbeta fram individuella lösningar. Verkligheten ger dock i praktiken ytterst sällan möjlighet till sådana lösningar, vilket blivit alltför tydligt i det aktuella fallet med Ellinor Grimmark.
I ett av Läkartidningens senaste nummer refereras till en svensk studie som visade att närmare var femte gynekolog hade funderat på att byta arbete på grund av aborterna, och närmare 75 procent hade upplevt osäkerhet i samband med kirurgiska eller sena aborter. I en doktors­avhandling av Meta Lindström 2007 ansåg 64 procent av de manliga och 46 procent av de kvinnliga gynekologerna att ”det är rätt att gynekologer innehar rätten att av personliga skäl vägra medverka vid aborter”.

1995 inkorporerades Europa­konventionen i svensk rätt. Den ger var och en rätt till bland annat samvetsfrihet. Artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättig­heterna slår fast samma sak. Trots detta har svenska politiker ändå valt att gå i motsatt riktning. Europarådets parlament behandlade 2010 en motion av riksdagsledamoten Carina Hägg, där hon krävde en stark begränsning av samvetsgrundad vägran att utföra vård.
Europarådet gick dock emot motionen och hävdade vårdpersonalens rätt till samvets­frihet. I resolutionen slås fast att ingen person, sjukhus eller institution ska tvingas att utföra eller medverka till någon handling som kan orsaka döden för ett mänskligt foster eller embryo. Resolutionen betonade att ingen ska diskrimineras om man vägrar att medverka till något av detta. Europarådet föreslog även i resolutionen att medlemsstaterna tar fram sakliga och klara riktlinjer som garanterar samvetsfriheten.

Skyddet för de grundläggande mänskliga fri– och rättigheterna ska vara starkt. Sverige bör därför ännu tydligare ge varje människa förutsättningar att även inom arbetslivet bli respekterad för sin etiska eller religiösa övertygelse. Utan detta finns det risk för att Europadomstolen anser att Sverige har förvägrat sina medborgare fundamentala rättigheter, och det finns därför också anledning att tro att Europa­domstolen vid en eventuell prövning kommer att döma till Ellinor Grimmarks fördel.
Det är nu hög tid att också i Sverige öka respekten för individen och införa samvetsfrihet i grundlagens rättighetskatalog, och att regeringen utreder hur en samvetsklausul kan införas inom såväl praxis på arbetsmarknaden som i relevanta högskoleutbildningar.

Suleyman Wannes, chorepiskopos i syrisk-ortodoxa kyrkan,
Annelie Enochson, riksdags­ledamot (KD),
Anna Sophia Bonde, präst i Svenska kyrkan,
Per-Olof Hermansson, företagare och kommun­politiker.

Artikelförfattarna är Fellows vid Clapham­institutet.