Turkiet har lång väg kvar till EU
Var står egentligen Turkiet när det gäller religionsfrihet och Israel? Det undrar Annelie Enochson (KD). Hon anser att landet har långt kvar för att uppfylla kriterierna för ett EU-medlemskap.
På inbjudan av kung Carl XVI Gustaf är Turkiets president Abdullah Gul i veckan på statsbesök i Sverige. Det är det första statsbesöket som en turkisk statschef gör i Sverige. President Gul kommer bland annat att träffa företrädare för regering, riksdag och kungafamilj och hålla ett anförande i riksdagen om Turkiets nya roll i regionen och globalt.
Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogans uttalande den 27 februari vid ett FN-ordnat seminarium i Wien, skulle jag säga är oroväckande och bekymmersamt utifrån landets roll i regionen. Premiärministern uttryckte att sionism är ett brott mot mänskligheten, likställt med antisemitism, fascism och islamofobi.
Uttalandet om sionism är mycket nedvärderande och kränker judarna och staten Israel. Det är även anmärkningsvärt utifrån Turkiets strävan att bli EU-medlem. Uttalandet orsakade skarp kritik från FN, Israel och USA.
Turkiet ansökte redan 1959 om medlemskap i EEC (EU), ansökan förnyades 1987 och 1999 fick Turkiet kandidatlandsstatus. Förhandlingar om EU-medlemskap inleddes 2005 och pågår kontinuerligt. För att ett bli EU-medlem krävs att Köpenhamnskriteriernas tre villkor uppfylls.
Kraven innebär att landet politiskt måste vara en stabilt fungerande demokrati med ett rättssamhälle som respekterar de mänskliga rättigheterna och garanterar skydd av minoriteter. De två andra villkoren bygger på att landet har en fungerande marknadsekonomi och administration.
Turkiet har långt till att uppfylla Köpenhamnskriterierna och utmaningarna är flera. Turkiet ligger i konflikt med Cypern och vill därmed inte erkänna ett annat EU-medlemsland. Och mycket bekymmersamt är Turkiets bristande respekt för religionsfrihet. Landet har undertecknat FN-deklarationen om mänskliga rättigheter från 1948 där religionsfrihet inkluderas under artikel 18.
Religionsfrihet innefattar rätten att konvertera. Vid kontakter som jag har haft med turkiska regeringsföreträdare har jag framfört detta, men utifrån dagens situation verkar detta vara något som Turkiet i praktiken har svårt att acceptera.
De mänskliga rättigheterna har en central plats i EU-samarbetet. Premiärminister Ergodans uttalande om sionismen visar på synen mot judar och mot världens enda judiska stat. Turkiet har en lång väg kvar för att uppfylla EU:s politiska kriterier om mänskliga rättigheter.
President Gul träffar under Sverigebesöket bland annat statsministern, riksdagsföreträdare, talmannen, finans- och handelsministrarna och kungafamiljen. Gul inviger även ett turkiskt forskningsinstitut i Stockholm där utrikesministrarna Carl Bildt och Ahmet Davutoglu invigningstalar.
Ergodans uttalande om sionism skapade kritik från omvärlden och nu hoppas jag att frågorna även kommer att lyftas av svenska företrädare under besöket.
Var står egentligen Turkiet när det gäller religionsfrihet och Israel? Vilka ambitioner har Turkiet att närma sig EU när premiärministern uttalar sådant om sionismen? Kommer Turkiets inskränkta religionsfrihet och behandling av konvertiter våga lyftas under statsbesöket? Frågorna är många och jag hoppas att några får sitt svar under president Guls besök.
Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogans uttalande den 27 februari vid ett FN-ordnat seminarium i Wien, skulle jag säga är oroväckande och bekymmersamt utifrån landets roll i regionen. Premiärministern uttryckte att sionism är ett brott mot mänskligheten, likställt med antisemitism, fascism och islamofobi.
Uttalandet om sionism är mycket nedvärderande och kränker judarna och staten Israel. Det är även anmärkningsvärt utifrån Turkiets strävan att bli EU-medlem. Uttalandet orsakade skarp kritik från FN, Israel och USA.
Turkiet ansökte redan 1959 om medlemskap i EEC (EU), ansökan förnyades 1987 och 1999 fick Turkiet kandidatlandsstatus. Förhandlingar om EU-medlemskap inleddes 2005 och pågår kontinuerligt. För att ett bli EU-medlem krävs att Köpenhamnskriteriernas tre villkor uppfylls.
Kraven innebär att landet politiskt måste vara en stabilt fungerande demokrati med ett rättssamhälle som respekterar de mänskliga rättigheterna och garanterar skydd av minoriteter. De två andra villkoren bygger på att landet har en fungerande marknadsekonomi och administration.
Turkiet har långt till att uppfylla Köpenhamnskriterierna och utmaningarna är flera. Turkiet ligger i konflikt med Cypern och vill därmed inte erkänna ett annat EU-medlemsland. Och mycket bekymmersamt är Turkiets bristande respekt för religionsfrihet. Landet har undertecknat FN-deklarationen om mänskliga rättigheter från 1948 där religionsfrihet inkluderas under artikel 18.
Religionsfrihet innefattar rätten att konvertera. Vid kontakter som jag har haft med turkiska regeringsföreträdare har jag framfört detta, men utifrån dagens situation verkar detta vara något som Turkiet i praktiken har svårt att acceptera.
De mänskliga rättigheterna har en central plats i EU-samarbetet. Premiärminister Ergodans uttalande om sionismen visar på synen mot judar och mot världens enda judiska stat. Turkiet har en lång väg kvar för att uppfylla EU:s politiska kriterier om mänskliga rättigheter.
President Gul träffar under Sverigebesöket bland annat statsministern, riksdagsföreträdare, talmannen, finans- och handelsministrarna och kungafamiljen. Gul inviger även ett turkiskt forskningsinstitut i Stockholm där utrikesministrarna Carl Bildt och Ahmet Davutoglu invigningstalar.
Ergodans uttalande om sionism skapade kritik från omvärlden och nu hoppas jag att frågorna även kommer att lyftas av svenska företrädare under besöket.
Var står egentligen Turkiet när det gäller religionsfrihet och Israel? Vilka ambitioner har Turkiet att närma sig EU när premiärministern uttalar sådant om sionismen? Kommer Turkiets inskränkta religionsfrihet och behandling av konvertiter våga lyftas under statsbesöket? Frågorna är många och jag hoppas att några får sitt svar under president Guls besök.
Annelie Enochson, riksdagesledamot för Kristdemokraterna i Göteborg
