http://www.dn.se/ledare/signerat/blunda-inte-for-antisemitismen
Blunda inte för antisemitismen
Signerat –
Erik Helmerson
Generalsekreteraren för
Islamiska konferensen, OIC, representerar 57 muslimska länder. Under sitt
pågående Sverigebesök träffar han kungen och utrikesministern, han ger
intervjuer och utvecklar sin syn på islams ställning i den internationella
samtiden.
Han hinner också med
ett seminarium på Utrikespolitiska institutet i Stockholm. Där talar
han, iklädd slips i islams gröna färg, varmt om Sverige som förebild; vi är ett
land av respekt mellan olika grupper, en nation som står i främsta ledet för att
hjälpa andra länder. Generalsekreteraren, Ekmeleddin Ihsanoglu från Turkiet, får
frågor från publiken; de berör den arabiska våren, kvinnans rättigheter i den
muslimska världen, den infekterade relationen mellan sunni och shia...
Så kommer en fråga från
Israels Sverigeambassadör Isaac Bachman: Hur ser ni på det faktum att det i era
medlemsländer bedrivs antisemitiska kampanjer med bland annat gamla anklagelser
om att judar ritualmördar barn?
Generalsekreteraren drar
efter andan. Så svarar han.
Men först backar vi bandet en
aning.
OIC bildades
1969, vid ett möte i marockanska Rabat. Nu är det, enligt
generalsekreteraren, världens efter FN största mellanstatliga organisation.
Under dess paraply ska rena skurk- och kaosstater som Afghanistan, Iran och
Saudiarabien samsas med demokratier som Albanien och Indonesien.
Två nyckelår för OIC var,
berättar Ihsanoglu, 2005 och 2008. Då hölls de toppmöten som slog fast
organisationens mål: demokrati, mänskliga och kvinnorättigheter, modernisering
samt kamp mot extremism. Målen antogs enhälligt.
”Nu frågar ni: Är det så i
alla medlemsländer?”, säger Ihsanoglu. ”Nej, det är det inte, men detta är
målen. Vi kan säga till våra medlemsregeringar: Ni har ratificerat dem.”
Detta kan man förstås, just
med tanke på hur många OIC-medlemsstater behandlar kvinnor, konvertiter,
oppositionella och andra misshagliga grupper, avfärda som frapperande hyckleri.
Men exakt samma invändning kan i så fall riktas mot FN. Generalsekreterare
Ihsanoglu pekar med rätta på de framsteg som trots allt görs, hur diktaturer
faller, hur steg tas mot ökat samarbete i stället för konfrontation.
Ekmeleddin Ihsanoglu för
också relevanta resonemang om hur utveckling och modernisering är de bästa
vapnen mot extremism. Det är, säger han, ingen skillnad på drömmarna hos
människor i Norden, USA eller Bangladesh: man vill ha en trygg tillvaro, bra
utbildning för sina barn, en lovande framtid. Att inte ha en långsiktig plan för
att förbättra befolkningens liv är att bjuda in extremismen i matsalen, duka
bordet och dra ut stolen.
Men så kommer frågan från
Israels ambassadör: Hur ser ni på det faktum att majoriteten av era
medlemsländer bedriver antisemitiska kampanjer? Och svaret från
generalsekreterare Ihsanoglu är inte upplyftande.
”Muslimer kan per
definition inte vara antisemiter”, säger han, ”vi betraktar Moses som
en profet, liksom Jesus. Araber är dessutom också semiter.”
Han går vidare in på islams
långa historia av relativ tolerans mot judar, berättar om hur dessa ofta levt i
fred i muslimska länder medan de förföljts av kristna – ett faktum inte minst
under andra världskriget. Och hur han själv brukar markera mot både islamofobi,
antisemitism och andra stereotyper.
Det låter bra. Men det är ett
undanglidande från frågan. För naturligtvis är generalsekreteraren för OIC fullt
medveten om den antisemitism som just nu frodas i skolböcker, massmedier och
politisk retorik på så många håll i arabvärlden. När till exempel Egyptens
president Morsi talar om ”sionister” som ättlingar till apor och grisar ingår
uttalandet i en stark antijudisk diskurs, liksom de återkommande ansatserna att
förneka eller trivialisera Förintelsen.
Att Morsi försökte
bortförklara det tre år gamla angreppet som riktat inte mot judar utan
Israels politik visar snarare på en annan tendens i dagens Mellanöstern,
nämligen att tillåta sig vilka antisemitiska påhopp som helst och ursäkta dem
med Israels behandling av palestinierna. Samma ursäkt som används vid attacker
mot judar över hela världen, till exempel i Malmö.
Ekmeleddin Ihsanoglu har rätt
i att islamofobin är en varböld inte minst i Västeuropa. Han har också en mycket
viktig poäng i att en stor majoritet av världens befolkning hålls ”som gisslan”
av ett fåtal extremister, i öst som i väst.
Men få forum är så användbara
som OIC för att bekämpa den antisemitism som hemsöker delar av det muslimska
samfundet. Det är illa om generalsekreteraren inte tar sitt
ansvar.
Erik Helmerson
