Inför samtyckeskrav i sexualbrottslagen
Något av det mest integritetskränkande och skadegörande som kan hända en människa är att utsättas för ett sexuellt övergrepp. Forskning visar att traumat efter en sådan upplevelse ofta är djupt och långvarigt. I dagarna har regeringen lämnat en proposition till riksdagen med titeln "En skärpt sexualbrottslagstiftning" (SOU 2012/13:111). Men den innehåller inte den tydliga markering som många med oss vill se och som behövs som grund för alla viktiga andra insatser mot sexuella övergrepp. Gränsen för vad som är OK i samband med sex sätts inte där den borde sättas: när inte båda parter är med på att ha sex.
Ett bristande samtycke gör att sex blir ett övergrepp, och det borde också vara det som gör en sexuell handling till ett brott. Inte alltid ett uttryckligt "ja", än mindre "något skriftligt", men ett beteende som visar att hon eller han också vill och är med på detta. Så vill en rad remissinstanser ha den nya lagen: brottsoffermyndigheten, ECPAT, Unicef, barnombudsmannen med flera. Så ville också regeringens egen utredare ha det. Men regeringen strök hans förslag till en kompletterande straffbestämmelse, vid sidan om våldtäkt, för fall där en sexhandling bevisligen har företagits mot den andras vilja men utan våld, hot eller i en särskilt utsatt situation.
Sverige har inte rätt att låta bli att lagstifta mot sex utan samtycke. Europadomstolen, som ska se till att konventionen till skydd för mänskliga rättigheter följs, har slagit fast att bristande samtycke ska göra sex till ett brott. Det gjordes i den så kallade Bulgariendomen, som kom redan i december 2003. I den proposition som regeringen nu lagt står det att regeringen tolkar Bulgariendomen som en standard för området. Men där fattas alltså den bestämmelse som fanns i utredningsförslaget och som skulle få svensk lag att leva upp till det som sägs i Bulgariendomen, alltså att varje sexuell handling utan samtycke ska vara kriminaliserad.
Det görs i propositionen vissa utvidgningar av straffansvaret, men det är inte tillräckligt. Det är bra att man äntligen låter lagen spegla den kunskap som har funnits i minst ett decennium här hos oss, nämligen att det ofta går att förgripa sig på en annan människa utan våld, eftersom den andra inser att hon inte har möjlighet att undkomma - hon "går ur sin kropp" och blir helt passiv. Men fortfarande ska något mer än ett tydligt nej föreligga och kunna bevisas. Det ska till exempel krävas att offret känt rädsla, och den måste ha varit "allvarlig". Nya möjligheter öppnar sig för energiska försvarsadvokater att ansätta målsägande: OK att han hörde att du inte ville, men hur rädd var du egentligen?
Det är ett sorgligt och märkligt faktum att man i Sverige år 2013 inte vågar ta steget fullt ut och sätta gränsen för sex där det saknas ömsesidighet och frivillighet. Att vi fortsätter att de facto lägga ansvaret på kvinnan (som det ju oftast är) - vill hon undgå sex mot sin vilja måste hon fysiskt sätta sig i säkerhet. En tjej får budskapet att om hon missat bussen och tackar ja till att få sova på någons soffa har hon inte lagens skydd mot att bli utsatt för sex när hon tydligt visar att hon inte vill det. Hon får själv förhindra att det sker - om hon kan.
Den åldersgrupp av offer för sexuella övergrepp där anmälningarna ökar mest i dag är 14-åringar. Varken de eller de som förgriper sig på dem har fått klart besked av vuxenvärlden om vad som är rätt och fel, vad man får göra och vad man inte ska behöva bli utsatt för. Ett år senare, fyllda 15, behandlas dessa barn som vuxna i svensk sexualbrottslag, och nu har de inte ens lagens ord på att de ska skyddas mot ofrivillig sex.
Vi vill att signalen från vuxenvärlden blir den rätta: Om du vill ha sex måste du försäkra dig om att den andra också vill. Annars ska du låta bli, annars kan du skada den andra allvarligt, fysiskt och/eller psykiskt. Det är du som bestämmer när, hur och med vem du vill ha sex. Ditt nej ska respekteras.
Det finns ett färdigt, väl genomarbetat förslag till en lag som säger just detta. Låt oss se till att den blir verklighet nu.
Annelie Enochson
Riksdagsledamot (KD)
Madeleine Leijonhuvud
professor emerita
Ett bristande samtycke gör att sex blir ett övergrepp, och det borde också vara det som gör en sexuell handling till ett brott. Inte alltid ett uttryckligt "ja", än mindre "något skriftligt", men ett beteende som visar att hon eller han också vill och är med på detta. Så vill en rad remissinstanser ha den nya lagen: brottsoffermyndigheten, ECPAT, Unicef, barnombudsmannen med flera. Så ville också regeringens egen utredare ha det. Men regeringen strök hans förslag till en kompletterande straffbestämmelse, vid sidan om våldtäkt, för fall där en sexhandling bevisligen har företagits mot den andras vilja men utan våld, hot eller i en särskilt utsatt situation.
Sverige har inte rätt att låta bli att lagstifta mot sex utan samtycke. Europadomstolen, som ska se till att konventionen till skydd för mänskliga rättigheter följs, har slagit fast att bristande samtycke ska göra sex till ett brott. Det gjordes i den så kallade Bulgariendomen, som kom redan i december 2003. I den proposition som regeringen nu lagt står det att regeringen tolkar Bulgariendomen som en standard för området. Men där fattas alltså den bestämmelse som fanns i utredningsförslaget och som skulle få svensk lag att leva upp till det som sägs i Bulgariendomen, alltså att varje sexuell handling utan samtycke ska vara kriminaliserad.
Det görs i propositionen vissa utvidgningar av straffansvaret, men det är inte tillräckligt. Det är bra att man äntligen låter lagen spegla den kunskap som har funnits i minst ett decennium här hos oss, nämligen att det ofta går att förgripa sig på en annan människa utan våld, eftersom den andra inser att hon inte har möjlighet att undkomma - hon "går ur sin kropp" och blir helt passiv. Men fortfarande ska något mer än ett tydligt nej föreligga och kunna bevisas. Det ska till exempel krävas att offret känt rädsla, och den måste ha varit "allvarlig". Nya möjligheter öppnar sig för energiska försvarsadvokater att ansätta målsägande: OK att han hörde att du inte ville, men hur rädd var du egentligen?
Det är ett sorgligt och märkligt faktum att man i Sverige år 2013 inte vågar ta steget fullt ut och sätta gränsen för sex där det saknas ömsesidighet och frivillighet. Att vi fortsätter att de facto lägga ansvaret på kvinnan (som det ju oftast är) - vill hon undgå sex mot sin vilja måste hon fysiskt sätta sig i säkerhet. En tjej får budskapet att om hon missat bussen och tackar ja till att få sova på någons soffa har hon inte lagens skydd mot att bli utsatt för sex när hon tydligt visar att hon inte vill det. Hon får själv förhindra att det sker - om hon kan.
Den åldersgrupp av offer för sexuella övergrepp där anmälningarna ökar mest i dag är 14-åringar. Varken de eller de som förgriper sig på dem har fått klart besked av vuxenvärlden om vad som är rätt och fel, vad man får göra och vad man inte ska behöva bli utsatt för. Ett år senare, fyllda 15, behandlas dessa barn som vuxna i svensk sexualbrottslag, och nu har de inte ens lagens ord på att de ska skyddas mot ofrivillig sex.
Vi vill att signalen från vuxenvärlden blir den rätta: Om du vill ha sex måste du försäkra dig om att den andra också vill. Annars ska du låta bli, annars kan du skada den andra allvarligt, fysiskt och/eller psykiskt. Det är du som bestämmer när, hur och med vem du vill ha sex. Ditt nej ska respekteras.
Det finns ett färdigt, väl genomarbetat förslag till en lag som säger just detta. Låt oss se till att den blir verklighet nu.
Annelie Enochson
Riksdagsledamot (KD)
Madeleine Leijonhuvud
professor emerita
