Idag publicerades en artikel som jag var med som undertecknare på...om frosseri...läs den i tidningen Världen idag eller här under...
http://claphaminstitutet.se/2011/09/18/frosseri-%e2%80%93-synden-som-till-slut-slukar-oss-sjalva/
Frosseri – synden som till slut slukar oss själva
I det starkt kristet präglade USA lär det för varje såld Bibel säljas tio kokböcker. Denna sakuppgift stämmer till eftertanke. Om man nu äger en rejäl grundkokbok som täcker det allra mesta, och ändå inte har prövat mer än en tiondel av recepten – varför anser man sig då behöva ha en kokbok till? En del av svaret ligger nog den otillfredsställelse som många människor känner inför livet. Den fulla tillfredsställelsen har ännu inte infunnit sig, men de nöjda ansiktena på kokbokens omslag tycks visa att de har funnit den där nyckeln som slutligen kan öppna dörren till lyckans land.
Med högburet huvud brukar vi svenskar vara snabba att kritisera glufsande och överviktiga amerikaner. Precis som hos övriga dödssynder ligger dock frestelsen lika nära oss själva som andra. Den tar sig bara lite andra uttryck. För att finna talande exempel på frosseri behöver vi inte söka på andra sidan Atlanten. Årets stora trend i resebranschen stavas all inclusive. Betala nu, och sedan är det bara att äta och dricka så mycket du önskar när du väl är på plats. Allt ”gratis”.
Problemet är förstås att det som för oss känns kostnadsfritt i verkligheten är allt annat än gratis. P1:s Kaliber granskade i våras detta nutida fenomen som inte drabbar resenären hårdast. All inclusive-resandet slår däremot hårt mot lokala näringsidkare vars inkomstmöjligheter dräneras när turisterna stannar kvar på hotellet och går loss på ytterligare ett mål från den ständigt dignande buffén. En annan förlorare är vår gemensamma miljö som överöses av allt större mängder matavfall och annat skräp.
Frågan är förstås också huruvida man växer som människa av att resa till ett annat land, låsa in sig bakom staket och aldrig behöva träffa någon annan lokal medborgare än de alltmer underbetalda hotellservitörerna. Jo, magmåttet kanske växer en del. Men insidan riskerar att krympa ihop i en alltmer inskränkt självcentrering.
Frosseriet handlar inte bara om ett överdrivet matintag, utan snarare om vårt egofixerade fokus på att inta mer enbart för att vi kan och har råd. Synden kan lika gärna uttryckas i ett överdrivet intresse för gastronomiskt högtstående maträtter, eller om ett alltför starkt fokus på tevetittande, facktidskrifter, Facebook eller något helt annat som kan vrida mitt fokus bort från Gud och min nästa.
Frosseriet ligger på flera sätt nära girigheten. Men det unika i frosseriet ligger inte i lusten att äga, utan snarare i driften att inta mer än jag egentligen behöver. Kyrkofadern Augustinus betraktade samma fenomen hos sig själv. När han som ung brukade palla äpplen hos grannen kunde han i efterhand se att det egentligen inte var äpplena han ville åt. Det var själva möjligheten att egoistiskt ta kontrollen över dem. Vad som låg bakom detta tvångsmässiga äppelpallande insåg han först senare, efter att Gud själv hade uppfyllt hans hjärta.
Filosofen Peter Kreeft förklarar: ”Motivationen för frosseri är min omedvetna självbild av tomhet: jag måste fylla mig själv för att jag är tom, spöklik och värdelös. Enbart kunskapen om Guds kärlek till mig kan fylla denna tomhet, göra mig till en stabil personlighet, och ge mig ett definitivt värde.”
Frosseriets motpol är måttfullhet. Det är en av de fyra klassiska kardinaldygderna. Måttfullheten är medelvägen mellan självutplåning och självcentrering. Den innebär att unna sig det som kan ge glädje åt kropp och själ. Men den väljer att sätta stopp när den erbjudna njutningen har gått över den gräns där ytterligare intag inte ger någon extra tillfredsställelse, utan mest fungerar som en egoistisk magnet som suger åt sig det man kan nå, i syfte att det goda inte ska råka tillfalla någon annan.
Måttfullheten har också fått ett uppsving efter den slit-och-släng-mentalitet som kännetecknade stora delar av 1900-talet. Vi har börjat inse att vi inte oreflekterat kan konsumera, använda och kasta bort allt som vi har ekonomisk möjlighet till. Vi har ett jordklot att bebo, och när vi har använt de resurser som vår planet erbjuder oss har vi inget ytterligare jordklot att exploatera. Allt fler erkänner nödvändigheten av att minska resursslöseriet och satsa på återanvändning och återvinning.
Ett annat alternativ till frosseriet är uthållighet under förföljelse. De första församlingarna växte inte fram under världsliga framgångar och ekonomiskt välstånd. Tillväxten skedde istället under – och kanske: tack vare – svår förföljelse. Människor fascinerades av livet i församlingen som präglades mer av generositet och självutgivande än av njutningslystnad. De attraherades av det evangelium om Guds rike som handlar om något mer än jag, mig och mitt. Och de började ana att det är först i och genom evangeliet om Jesus Kristus som vi kan få våra djupaste behov tillfredsställda.
Per Ewert
Anna Sophia Bonde
Annelie Enochson
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet
Artikeln publicerad i Världen Idag 2011-09-16
Annelie Enochson Riksdagen
