I veckan hade jag en artikel med denna rubrik införd i tidningen Hemmets Vän...du kan läsa artikeln nedan eller HÄR.
Söndagen den 25 maj är det val till Europaparlamentet. Då skall vi välja vilka 751 personer som kommer att företräda oss européer i EU-parlamentet. Av dem kommer 20 stycken att vara valda av oss i Sverige. Men hur viktigt är egentligen detta val och kan man säga att dessa personer företräder mig?
Hösten 1994 hade vi en rådgivande folkomröstning i Sverige och vi medborgare skulle rösta för vad vi tyckte om att bli medlemmar i EU. Jag tillhörde dem som i detta val röstade nej. Jag ville inte bli medlem i denna stora koloss och såg inga direkta fördelar för oss. Nu vann ja-sidan om än med knapp majoritet. Det var endast 52,3 procent som röstade för ett medlemskap och 46, 8 procent röstade mot ett medlemskap och 0,9 procent röstade blankt.
Det var så många som 83,3 procent som deltog i denna folkomröstning. Så även om majoriteten var ringa så visade det att medborgarna i Sverige ville bli medlemmar i EU, vilket vi också blev den 1 januari 1995. Eftersom jag är demokrat så får jag acceptera denna folkomröstning och även att vi nu är med i EU.
September 2003 hade vi åter en folkomröstning och denna gång om vi skulle vara med i den europeiska valutaunionen. Även denna gång röstade jag för ett nej och ville inte vara en del av denna valutaunion. Resultat blev också ett nej till införandet av euron som valuta.
Valdeltagandet var högt även denna gång med 82,6 procent deltagande. Det var 55, 9 procent som röstade nej till valutaunion och 42 procent som röstade ja till valutaunionen. Blankrösterna var 2,1 procent. På likadant sätt som jag resonerade vid EU-folkomröstningen resonerar jag nu inför valutaunionen. Vi skall inte vara med i valutaunionen varken nu eller i framtiden eftersom folket visat att de inte vill vara med. Glädjande nog så tycker även vår partiledare Göran Hägglund likadant numera även om det tog ett antal år att komma till denna insikt.
Jo, jag är medveten om att Sverige till skillnad från Danmark och Storbritannien inte har något formellt undantag från att införa euron. Men Sverige uppfyller inte de så kallade konvergenskriterierna eftersom vi inte uppfyller kravet på stabil växelkurs eller kanske mera korrekt att Sverige inte valt att deltaga i den frivilliga växelskursmekanismen som knyter vår valuta till euron.
Min erfarenhet efter snart 15 år i riksdagen är att vi blir mer och mer beroende av vilka beslut som fattas i EU-parlamentet. Vissa säger att så mycket som 60 procent av det vi inför i svensk lag eller beslutar om i riksdagen har sitt ursprung i EU-parlamentet. Ja, det är högst troligt. Men då är det ännu viktigare att få personer till EU som företräder mina åsikter så att det så att säga blir rätt från början.
Vi som kristdemokrater tillhör den största gruppen i EU parlamentet, EPP-gruppen ( European People’s Party). Här kan vi påverka så att besluten blir åt de håll som vi vill att Europa och då även Sverige skall styra åt. EPP är värdekonservativt och i många frågor har vi alltså majoritet i EU som rör familjen eller etiska och moraliska frågor.
EU-parlamentarikerna är dock mera självständiga än vad kanske man kan vara som enskild ledamot i riksdagen. Detta innebär för mig att det är av än större vikt att få en kandidat till EU-parlamentet som visar att hon/han står för kristna värderingar, vågar vara självständig och klarar av att stå pall när mediavinden blåser. Bägge Kristdemokraternas toppnamn som Ebba Busch Thor och Lars Adaktusson är personer som klarar detta.
Mycket i EU är jag fortfarande tveksam till, som till exempel detta enorma slöseri med pengar och kraft att flytta hela EU-parlamentet till Strasbourg en vecka per månad. För mig är detta inte försvarbart varken moraliskt eller ekonomiskt. Pengarna för denna flyttcirkus kan exempelvis användas till att hjälpa romerna i sina hemländer så de inte behöver åka till Sverige för att tigga.
Andra saker som inte är bra i EU är hur bistånd fördelas och uppföljningen av dessa. För mig är det minst sagt märkligt att ge bistånd till Palestinska myndigheten och indirekt till Hamas på Gaza utan att kräva att de skall erkänna sin närmaste granne, Israel, rätt att existera som judisk nation och att de skall upphöra med sina terrorhandlingar mot Israel.
Sagt allt detta så kommer jag ändock att rösta i EU-valet. För jag vill ha en företrädare där som står för mina värderingar, som kämpar för det jag tror på är viktigt och som klarar att argumentera för sin sak.
Så svaret på min fråga inledningsvis, om detta val är viktigt och om man kan säga att dessa personer företräder mig, är ”ja”.
Ta nu tillfället i akt söndagen den 25 maj och rösta för en kandidat som du tror på. Om du inte röstar kommer du kanske att företrädas av en person som absolut inte står för det du tycker är viktigt i livet.
Annelie Enochson, riksdagsledamot för Kristdemokraterna i Göteborg
Annelie Enochson Riksdagen
