Alim Seytoff, Rebiya Kadeer
Idag var det ett välbesökt seminarium i riksdagen med människorättskämpen Rebiya Kadeer från XinJiang. Hon kallas oxå för "Alla uighurernas moder" för sin kamp mot de kinesiska myndigheternas grova övergrepp på denna minoritetsgrupp. Uighurerna är ett folk på 9, 3 miljoner som bor i den autonoma regionen Xin Jiang i nordvästra Kina. Rebiya har en otrolig historia som rymmer mycket dramatik.
¤ 2004 fick Rebiya Raftopriset som är ett människorättspris som delas ut i Norge. Hon är nominerad till Nobels fredspris och även till Right Livelhood priset
¤ Rebiya är 11 barns mor och just nu sitter två av hennes söner i kinesiska fängelser för brottet att de är Rebiyas barn
¤ Rebiya har en märklig historia som innebär att hon var en framgångsrik affärskvinna , räknad som en av de rikaste kvinnorna i Kina, byggt upp sin förmögenhet på klädförsäljning och export, suttit i Det kinesiska folkets konsultation – ett slags nationellt forum, varit Kinas representant i kvinnokonferensen i Beijing 1995.
¤ Rebiya lyftes fram som ett exempel på en vällyckad kvinnlig entreprenör och en slags modell för vad en kvinna från en av Kinas många minoritetsfolk kan uppnå.
¤ Men hennes man som var en frispråkig journalist i en uiguriskspråklig tidning måste 1996 fly till USA då Kina rensade ut all opposition
¤ Detta medförde att Rebiya blev utkastad ur forumet men hon började nu istället använda sin position och förmögenhet genom att starta språkskolor för uiguriska barn och undervisa muslimska kvinnor hur man bedriver affärer, startade nåt som kom att kallas för ” De tusen mödrarnas rörelse” – en fredlig handelsorganisation som blev förbjudet av myndigheterna. Hon hjälpte uighuriska ungdomar med missbruksproblem och kämpade för att uigurerna själva skulle få förvalta Xinjiang naturrikedomar.
¤ Den uiguriska minoriteten upplevde att kinesiska myndigheter översvämmade den olje och gasrika provinsen med etniska kinser. Samtidigt som uigurerna blev utsatta för övergrepp, mord och politiska motiverade arresteringar.
¤ 1999 fick Rebiya nog – hon hade sänt flera brev till de kinesiska kommunistledarna där hon påpekade förhållanden som hennes folk levde under men utan att något skedde. Hon träffade då några amerikanska kongressledamöter för att visa dem några tidningsurklipp från kinesiska tidningar – utanför hotellet blev hon arresterad och blev dömd till 8 års fängelse – 5 och ett halvt år av dem fick hon avtjäna innan hon utvisades till USA 2005.
Hennes främsta budskap är att det pågår ett kulturellt folkmord på hennes folk som innebär att de inte får äga mark , inte ha kvar sitt språk, inte utöva sin religion och tvingas till sena aborter och tvångssterilaseringar. Från en del av Xinjiang har 240.000 unga uiguriska flickor förts till inlandet av Kina för att arbeta under slavliknande förhållanden i fabriker.
¤ Rebiya är 11 barns mor och just nu sitter två av hennes söner i kinesiska fängelser för brottet att de är Rebiyas barn
¤ Rebiya har en märklig historia som innebär att hon var en framgångsrik affärskvinna , räknad som en av de rikaste kvinnorna i Kina, byggt upp sin förmögenhet på klädförsäljning och export, suttit i Det kinesiska folkets konsultation – ett slags nationellt forum, varit Kinas representant i kvinnokonferensen i Beijing 1995.
¤ Rebiya lyftes fram som ett exempel på en vällyckad kvinnlig entreprenör och en slags modell för vad en kvinna från en av Kinas många minoritetsfolk kan uppnå.
¤ Men hennes man som var en frispråkig journalist i en uiguriskspråklig tidning måste 1996 fly till USA då Kina rensade ut all opposition
¤ Detta medförde att Rebiya blev utkastad ur forumet men hon började nu istället använda sin position och förmögenhet genom att starta språkskolor för uiguriska barn och undervisa muslimska kvinnor hur man bedriver affärer, startade nåt som kom att kallas för ” De tusen mödrarnas rörelse” – en fredlig handelsorganisation som blev förbjudet av myndigheterna. Hon hjälpte uighuriska ungdomar med missbruksproblem och kämpade för att uigurerna själva skulle få förvalta Xinjiang naturrikedomar.
¤ Den uiguriska minoriteten upplevde att kinesiska myndigheter översvämmade den olje och gasrika provinsen med etniska kinser. Samtidigt som uigurerna blev utsatta för övergrepp, mord och politiska motiverade arresteringar.
¤ 1999 fick Rebiya nog – hon hade sänt flera brev till de kinesiska kommunistledarna där hon påpekade förhållanden som hennes folk levde under men utan att något skedde. Hon träffade då några amerikanska kongressledamöter för att visa dem några tidningsurklipp från kinesiska tidningar – utanför hotellet blev hon arresterad och blev dömd till 8 års fängelse – 5 och ett halvt år av dem fick hon avtjäna innan hon utvisades till USA 2005.
Hennes främsta budskap är att det pågår ett kulturellt folkmord på hennes folk som innebär att de inte får äga mark , inte ha kvar sitt språk, inte utöva sin religion och tvingas till sena aborter och tvångssterilaseringar. Från en del av Xinjiang har 240.000 unga uiguriska flickor förts till inlandet av Kina för att arbeta under slavliknande förhållanden i fabriker.
Uigurerna är ett muslimsk folkgrupp och de upplever att fråntagas sin religion är ett oerhört övergrepp - Rebiya formulerade sig så här - " Att frånta oss vår religion och våra värderingar gör att mitt folk förs in i omoral". Rätt så - att ett folk inte har ett normverk, samma värderingar att leva efter gör ett folk normlösa och med de omoraliska....gäller XinJiang som Sverige!
