Ropen skallar - Tonnagsskatt till alla!

Igår var jag med på Sveriges Redarförenings årsmöte i Göteborg. Det var en intressant eftermiddag och kväll. Ett intressant föredrag hölls av VD Marc Nuytemans från den belgiska redarföreningen. Han berättade om de positiva konsekvenserna tonnagskatten fått för Belgien sedan den infördes 2004. Bland annat är nu 51, 7 % av de belgiska fartygsflottan registrerade i Belgien . Kan jämföras med att bara 29,5 % av den svenska fartygsflottan är registrerade i Sverige. Det är nu av oerhörd vikt att vi snarast inför tonnagskatt i Sverige så att vi får en konkurrensneutralitet och bli lika andra sjöfartsnationer. Jag vill inte uppleva att våra fartyg och rederier försvinner från Sverige medan vi har en Alliansregeringen så det är dax att vi inför denna skatt som sjöfartsnäringen vill ha för att kunna utvecklas lika andra nationer. Jag hade igår ett intressant samtal med en man som arbetade i Korea under ett antal år och fick vara med om att Korea införde tonnageskatt efter en rekord kort utredning på 7 månader. Koreanerna insåg att skall de kunna konkurrera så måste de införa tonnageskatten. Så nu hoppas jag att min regeringen är lika klok som koreanerna och inför tonnageskatten absolut senast i höstbudgeten!

Volvobesök med statsekreteraren Leif Zetterberg

Idag var jag på studiebesök på Volvo Cars och Volvo lastbilar tillsammans med vårt statsråd inom infrastrukturområdet Leif Zetterberg. Han fick information från bägge göteborgsbaserade företagen om vikten av att Göteborg får en ny älvförbindelse och att det blir dubbelspår på järnvägsbron vid Marieholm. Hamnbanans utbyggnad lyftes oxå fram. Det är viktigt för bägge dessa företag att infrastruktursatsningarna i närtid blir stora i Göteborgsområdet. Jag håller helt med. Nu när Älvsborgsbron repareras så märks det med en gång hur sårbart det är med övergångarna över Göta Älv. Tänk om en olycka händer med den gamla Götaälvbron, eller att Tingstadstunneln skadas....Vi måste ha en ny älvförbindelse och det snarast!

Seminarium i Riksdagen med Rebiya Kadeer

Alim Seytoff, Rebiya Kadeer

Idag var det ett välbesökt seminarium i riksdagen med människorättskämpen Rebiya Kadeer från XinJiang. Hon kallas oxå för "Alla uighurernas moder" för sin kamp mot de kinesiska myndigheternas grova övergrepp på denna minoritetsgrupp. Uighurerna är ett folk på 9, 3 miljoner som bor i den autonoma regionen Xin Jiang i nordvästra Kina. Rebiya har en otrolig historia som rymmer mycket dramatik.

¤ 2004 fick Rebiya Raftopriset som är ett människorättspris som delas ut i Norge. Hon är nominerad till Nobels fredspris och även till Right Livelhood priset

¤ Rebiya är 11 barns mor och just nu sitter två av hennes söner i kinesiska fängelser för brottet att de är Rebiyas barn

¤ Rebiya har en märklig historia som innebär att hon var en framgångsrik affärskvinna , räknad som en av de rikaste kvinnorna i Kina, byggt upp sin förmögenhet på klädförsäljning och export, suttit i Det kinesiska folkets konsultation – ett slags nationellt forum, varit Kinas representant i kvinnokonferensen i Beijing 1995.

¤ Rebiya lyftes fram som ett exempel på en vällyckad kvinnlig entreprenör och en slags modell för vad en kvinna från en av Kinas många minoritetsfolk kan uppnå.

¤ Men hennes man som var en frispråkig journalist i en uiguriskspråklig tidning måste 1996 fly till USA då Kina rensade ut all opposition

¤ Detta medförde att Rebiya blev utkastad ur forumet men hon började nu istället använda sin position och förmögenhet genom att starta språkskolor för uiguriska barn och undervisa muslimska kvinnor hur man bedriver affärer, startade nåt som kom att kallas för ” De tusen mödrarnas rörelse” – en fredlig handelsorganisation som blev förbjudet av myndigheterna. Hon hjälpte uighuriska ungdomar med missbruksproblem och kämpade för att uigurerna själva skulle få förvalta Xinjiang naturrikedomar.

¤ Den uiguriska minoriteten upplevde att kinesiska myndigheter översvämmade den olje och gasrika provinsen med etniska kinser. Samtidigt som uigurerna blev utsatta för övergrepp, mord och politiska motiverade arresteringar.

¤ 1999 fick Rebiya nog – hon hade sänt flera brev till de kinesiska kommunistledarna där hon påpekade förhållanden som hennes folk levde under men utan att något skedde. Hon träffade då några amerikanska kongressledamöter för att visa dem några tidningsurklipp från kinesiska tidningar – utanför hotellet blev hon arresterad och blev dömd till 8 års fängelse – 5 och ett halvt år av dem fick hon avtjäna innan hon utvisades till USA 2005.

Hennes främsta budskap är att det pågår ett kulturellt folkmord på hennes folk som innebär att de inte får äga mark , inte ha kvar sitt språk, inte utöva sin religion och tvingas till sena aborter och tvångssterilaseringar. Från en del av Xinjiang har 240.000 unga uiguriska flickor förts till inlandet av Kina för att arbeta under slavliknande förhållanden i fabriker.

Uigurerna är ett muslimsk folkgrupp och de upplever att fråntagas sin religion är ett oerhört övergrepp - Rebiya formulerade sig så här - " Att frånta oss vår religion och våra värderingar gör att mitt folk förs in i omoral". Rätt så - att ett folk inte har ett normverk, samma värderingar att leva efter gör ett folk normlösa och med de omoraliska....gäller XinJiang som Sverige!

Träff med Göteborgs Förenade Studentkår (GFS)

Igår träffade jag GFS tillsammans med Aron Modig som är förbundsordförande i Kristdemokraternas Studentförbund. Det var ett intressant möte med Moa Neuman och Fredrik Larsson som representerade GFS. Vi diskuterade vad som kommer att hända efter att kårobligatoriet avskaffas. Ett obligatorium som vi kristdemokraterna länge ansett varit förlegat och som nu kommer att röstas bort i riksdagen. Men det är viktigt att studenterna får ha ett elevinflytande och detta får bli en uppgift för de politiska studentförbundet att lösa hur detta kan utformas. En viktig studentpolitisk sak som jag själv driver är att fribeloppet eller takbeloppet skall förvinna för studenterna. Det innebär att man som elev skall ha rätt att tjäna pengar utan att få minskade studiemedel. Som det är nu så stimuleras inte studenterna att arbeta vid sidan om studierna eller på sommarlovet eftersom de då kan mista eller kraftigt reducera sitt studiemedel. I alla andra sammanhang driver vi att det skall löna sig att arbeta , det måste även gälla för studenterna, anser jag.