OSCE parlamentariker hade sitt vintermöte i Wien den 23 till 24 februari. Då var 317 parlamentariker från 55 medlemsländer samlade för att diskutera bland annat Muhammedteckningarna . Vår ordförande kongressman Alec Hasting föreslog en öppen debatt under fredagen på detta tema. Det var många som gjorde inlägg under den debatten - jag var en av dem. Med under dessa dagar var också OSCE specielle representant för nationella minoriteter Rolf Ekeús som hade en intressant föredrag om just nationella minoriteter i olika medlemsländer.
Mitt inlägg finns nedan:
“The Present World Crisis Regarding Freedom of Expression and Respect for Religious Beliefs”
By Annelie Enochson MP, Member of the Swedish Delegation
Mr. Chairman / Mrs. Chairman, honoured delegates of the OSCE,
Varje generation måste kämpa för att demokratin skall få leva och med den yttrandefriheten, religionsfriheten och alla människors lika värde.
Den senaste tidens turbulens kring de publicerade Muhammedteckningarna i den danska tidningen Jyllands-Posten visar hur svårt det är att få människor som lever under icke-demokratiska regimer att förstå demokratins frukter, exempelvis yttrandefrihet och religionsfrihet.
Förenta Nationernas Generalförsamling antog den 10 december 1948 en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. I artikel 18 och 19 påtalas just vikten av att alla har rätt till freedom of thought, conscience and religion; this right includes freedom to change his religion or belief. Article 19 said that “Everyone has the right to freedom of opinion and expression; this right includes freedom to hold opinions without interference and to seek, receive and impart information and ideas through any media and regardless of frontiers”.
FN- deklarationen är ett rättesnöre och är ett föredöme för alla demokratiska stater. Självklart har dock yttrandefriheten en gräns som regleras i demokratiska staters lagstiftning. Den gränsen går ofta vid uppmaningar till mord och våld.
Att det finns saker som människor håller för heligt är ibland svårt för sekulariserad media i Väst att förstå. Demokrati och frihet kräver emellertid en åtskillnad mellan stat och religion just därför att en religiös grupps privatmoral aldrig kan påtvingas hela befolkningen.
Förbudet att avbilda Muhammed gäller för alla muslimer liksom förbudet att äta griskött . Men skall dessa påbud då gälla även de som har en annan religion? Självklart inte. Det kan därför synas märkligt att de länder där demonstrationer och krav på tolerans är som intensivast också är de länder som är minst toleranta när det gäller andra religioner.
Särskilt anmärkningsvärt blir det när länder som Saudiarabien bojkottar det dansk-svenska företaget Arla och bränner danska flaggor; samtidigt som Saudiarabien förbjudit innehav av biblar liksom all form av kristen trosutövning. Att bränna nationsflaggor med kors som symbol visar också det på ett stort mått av intolerans mot religiösa symboler. Att gå på flaggor med kors på - är inte det att skymfa och visa intolerans?
Man kan fråga sig varför dessa upplopp i den muslimska världen kommer just nu och var verkligen teckningarna den tändande gnistan? Har folket som är ute på gator och torg sett teckningarna eller är de ute för att demonstrera sitt hat och sitt förakt för västvärden i stort?
En tidning skall givetvis präglas av pressetik och skall aldrig uppmuntras till att såra människor. Här måste sunt förnuft, gott omdöme och respekt vara vägledande. Om en tidning ändå väljer att publicera material som sårar människor kan man som demokrat självfallet kritisera publiceringen men inte genom lagstiftning förbjuda den. Tryckfriheten är värd att försvara..
Jag menar att väldigt lite av det som händer nu har med dessa teckningar att göra.. I Teheran kan man exempelvis köpa teckningar av Muhammed på gatorna. Det finns även bilder från 1300-talet på Muhammed att ladda ned från webben.
Regimerna i vissa muslimska stater bär ett stort ansvar för hur den fortsatta utvecklingen blir. I Iran är man naturligtvis just nu intresserade av att avleda uppmärksamheten från farhågorna om ett eventuellt framtida iranskt kärnvapenprogram. Vidare äger demonstrationerna i Syrien rum med den syriska regeringens goda minne. Syrien befinner sig också under internationell press i och med FN-utredningen av mordet på Rafiki Harari, och är naturligtvis intresserat av att rikta uppmärksamheten åt något annat håll.
Visst, man kan tycka att det var oklokt att publicera Muhammedteckningar, men när politiker och tjänstemän begränsar pressfriheten och stänger ned hemsidor av rädsla för islamister, då är vi farligt ute. Yttrandefriheten får inte offras på grund av hot från vissa extrema grupper!
Det tål att upprepas – Varje generation måste kämpa för att demokratin med yttrandefrihet och religionsfrihet skall få leva!
Tack!
Annelie Enochson Riksdagen
