I lördags hade jag en artikel inne i Göteborgs-Posten som handlar om att aktivera larmnumret 116 000 för infromation om bortrövade barn. Läs artikeln nedan eller i Göteborgs-Posten.
Aktivera Europas larmnummer för bortrövade barn
Sverige ingår i den grupp av länder som inte aktiverat larmnumret 116 000 för bortrövade barn. Detta gör att vi försvårar de viktiga förebyggande åtgärder som finns till hands för att minska antalet försvunna barn. I Sverige försvinner enligt UD två barn i veckan.
Varje år rycks barn ur den tillvaro de är trygga i och förs ut ur Sverige. Barnen tvingas klippa banden med hela den tillvaro de haft i sin vardag och finner sig själva fångna i ett främmande land. Det är något av det mest traumatiska som kan drabba ett barn och en familj. Det handlar dels om vårdnadstvister, men också om situationer i fruktansvärda utnyttjanden. Just nu händer det alltså ett par hundra barn per år enligt den officiella statistiken. Mörkertalet som gömmer sig bakom denna statistik är djupt skrämmande.
När det handlar om vårdnadstvister där barn förts från Sverige, kan det handla om bortföranden utan vårdnadshavares medgivande, eller barn som förs till Sverige från ett annat land. Det är brottsligt att olovligt föra bort ett barn och innebär psykisk misshandel av det barn som bortförs. Att agera när ett barn väl förts bort är komplicerat, både juridiskt, politiskt och praktiskt för alla inblandade. Efter att lång tid gått börjar dessutom barnet anknyta till sin nya tillvaro vilket försvårar möjligheterna till återförande. Det bästa är därför förebyggande insatser som snabbt förhindrar bortföranden av barn.
För snart 4 år sedan beslut Europeiska kommissionen att reservera telefonnummer 116 000 till att bli ett journummer för anmälan av försvunna barn. I november stärktes beslutet till att bli en skyldighet och en tidsfrist bestämdes till den 25 maj 2011 då numret ska vara aktiverat. I dagsläget är inte resultatet tillfredsställande då bara 13 medlemsstater infört numret. Sverige är ett av de länder som ännu inte infört journumret. I likhet med övriga ofärdiga nationer anges informationsbrist och kostnader som orsak.
Potentiella tjänsteleverantörer har saknat kunskap om själva numret, de har inte heller vetat till vem de ska vända sig till för att ansöka om tjänsten och vilka regler som måste efterföljas. Det största problemet och anledningen till varför det inte finns något nummer aktivt i Sverige är dock kostnaderna för att driva journumret.
Båda dessa identifierade problem har överkommits i länder där man tillräckligt valt att prioritera problematiken. I både Ungern och Portugal täcks kostnaderna av offentliga medel. Belgarna använder motsvarande Svenska Spels inkomster. I Grekland bär teleoperatören kostnaderna som en del av sitt sociala ansvar. Telekomoperatörerna i Portugal och Rumänien har också enats om att inte belasta tjänsteleverantören med samtalskostnaderna. EU-kommissionen är mycket angelägen att det långt försenade numret kommer i bruk och väntar på Sveriges deltagande.
Sverige behöver nu lösa finansieringsfrågorna och inspireras av de goda exempel andra länder utgör. Som vi kan lära av dem som gått före är det inte heller givet att det offentliga behöver stå för hela lösningen.
Idag är internationella förhållanden och äktenskap mycket vanligt. Kärleken känner inga gränser, men i EU är det varje år ungefär 1 000 000 skilsmässor och 13 procent av dessa är internationella. Tyvärr får problem inom dessa familjer internationella proportioner och samhället behöver agera för värna barns rätt till en trygg uppväxtmiljö. Även våra små medborgares rättigheter måste skyddas. Att föra bort barn till annat land utan bägge föräldrars medgivande är ett brott och skall stävjas. Därför är införande av larmnummer 116000 något som brådskar. Jag vädjar till regeringen att snabbt ta tag i denna fråga.
Annelie Enochson Riksdagen
