Diakonia , den kristna vänster, håller på och blir mer och mer politisk. Man har redan sedan länge försökt att påverka politisk den svenska frikyrkan till att bli anti - Israelisk och på alla sätt håller man på och demoniserar israeelerna.
Nu har man oxå börjat med angripa storföretag som finns i Israel eller på de områden som Israel annakterade under kriget med Jordanien 1967. Dessa områden omges av en stilleståndslinje och ingen "gräns" så egentligen är det fel att tala om ockuperat område.
Läs vad Dick Haas , journalist boende i Jerusalem, skriver i sitt nyhetsbrev nedan:
"Nu har det svenska låsbolaget Assa Abloy har beslutat lämna den israeliska
industriparken "Barkan" nära Ariel på Västbanken där 3 500 palestinier är
anställda. Företaget flyttas till en plats i Israel innanför de stilleståndslinjer som gällde mellan 1949 och maj 1967, då Jordanien höll Västbanken och östra Jerusalem ockuperade och till och med annekterade områdena.
På den tiden protesterade inte Svenska kyrkan, Diakonia eller det svenska
socialdemokratiska partiet mot den jordanska ockupationen av Västbanken.
Man låtsades helt enkelt inte om att det rörde sig om en ockupation. Men
när judarna i Israel vinner ett krig som motsidan provocerade fram, och
det i sin tur ledde till att Israel fick kontroll över Västbanken, då
"vaknar" man till i Sverige.
Men att vinna krig är faktiskt inte en folkrättsvidrig akt och att bygga
industrier som också sysselsätter palestinska anställda är det inte
heller. Sådant beror på. På samma sätt som det beror på och ärn en
tolkningsfråga om den svenska regeringen gjorde sig skyldigt till så
kallade folkrättsvidriga aktioner eller inte, när man tillät mer än en
miljon nazityska soldater att passera fram och tillbaka genom Sverige
under andra världskriget. Att tyskarna begick krigsförbrytelser inte bara
i Norge utan också i de baltiska länderna efter att ha passerat Sverige
med svensk tillåtelse, reser en del oangenäma frågor om den svenska rollen
under andra världskriget, speciellt som rollen utspelade sig under
täckmantel av att vara en neutral roll.
Det har sedan dess blivit något av en svensk ovana att se enögt på
konflikter som bara indirekt "drabbat" det svenska folket.
Det svenska politiska klimatet idag kan inte sägas gagna en mera objektiv
och rättvis syn på den israelisk-palestinska konflikten. Som en följd av
svenskt hyckleri och förljugenhet har nu Assa Abloy beslutat att lämna
industriparken som sysselsätter 3 500 palestinier, av i allt drygt 6 000
anställda.
Jerusalem Post uppmärksammade kontroversen i Sverige kring Assa Abloy i
torsdags. Man kontaktade företagets taleskvinna Anna Lindberg och hon
medgav att man snart kommer att lämna industriparken och man gör det av
inrikespolitiska svenska skäl. Assa Abloy kom att förlägga sin verksamhet
i industriparken, sedan man köpt upp det israeliska låsbolaget Mul-t-lock
för åtta år sen. Det israeliska företaget hade då redan hyrt in sig i
industriparken nära Ariel på Västbanken. Kring hundra personer är
anställda i fabriken. Några av dem är palestinier.
Enligt Holmberg hade Assa Abloy gett vika för de svenska anklagelserna om
att företaget agerade "oetiskt" och "i strid med internationell rätt". Men
enligt företaget "hade man knappt lagt märke till att fabriken låg ca tio
km in på ockuperat område nära den israeliska staden Ariel som började
byggas på 1970-talet och har mer än 20 000 invånare. Men nu skulle det
svenska företaget har fått saken "klar" för sig.
Det är omtvistat om en industripark som också ger arbete åt palestinier
verkligen är ett slags brott. Man måste vara både starkt Israelfientlig
och därtill något av en paragrafryttare för att göra parken existens till
något brottsligt. Uppståndelsen är politiskt betingad. Det har ingenting
med moral eller etik att göra.
Man är nog också ganska naiv om man tror att det svenska låsbolagets
försvinnande från industriparken kommer att leda till politiska lösningar.
Israel håller Västbanken ockuperad framför allt därför att man hitintills
inte funnit en motpartner på den palestinska sidan som var redo att sluta
ett fredsfördrag med Israel, som också innebar att terrorn mot civila mål
inne i Israel upphörde för gott. Att påstå att Israel agerar
folkrättsvidrigt genom att fortsätta att kontrollera Västbanken finns det
inte täckning för i internationell rätt eller ens i FN-stadgarna. Israel
är i sin fulla rätt att ockupera områden så länge motsidan inte går med på
att avsluta konflikten en gång för alla.
Ytterst få företag har lämnat industriparken Barkan på grund av liknande
internationella påtryckningar som dem i Sverige. Påtryckningarna har för
det mesta startats av intressegrupper och partier som alltid bortsett från
de palestinska underlåtenhetssynderna under konfliktens gång, t ex vägran
att erkänna Israels existensrätt och beslut om att avsluta terrorkriget
mot Israel. Just nu kan man vara upprörd över att ett ung palestinier
knivhögg en 86-årig man till döds i Jerusalem tidigare den här veckan,
speciellt som både Hamas och PLO redan har kommenterat dådet med att
säga, att "det var begripligt". Hamas uppmanade dessutom andra unga
palestinier att mörda fler israeler. Det vill säga enligt det allmänna
palestinska synsättet var också mordet på en 86-årig man ett led i den så
kallade befrielsekampen.
Diakonias anställda i Israel och i de ockuperade områdena har inte velat
kommentera låsbolagsaffären, fastän man stod bakom uppståndelsen kring
Assa Abloy. Mer än 110 företag har fabriker i industriparken och just nu
står 30 företag i kö för att ansluta sig. Om Diakonia ville uppnå något i
Sverige, så har man antagligen lyckats på ett mycket snävt plan. Men man
har inte bidragit till att lösa konflikten. Man har inte heller på något
vis "hjälpt" palestinierna. Fler palestinier kommer inte att anställas som
en följd av kritiken mot Assa Abloy. Men man har möjligen hjälpt det
palestinska propagandamaskineriet i Sverige och här i Västasien. Det kan
nog tänkas. "
Annelie Enochson Riksdagen
