Idag talar jag i Adolf Fredriks kyrka, på årsdagen av den fruktansvärda katastrof som drabbade staden Halabja i Irak 1988 då diktatorn Sadam Hussien hänsynslöst gasade ihäl tusentals civila. Nedan följer mitt tal:
Mina damer och herrar,
Vi samlas här idag för att minnas alla de som föll offer för de kemiska bombattackerna mot den kurdiska staden Halabja under tre dagar i mars 1988.
Staden Halabja hade ca 30.000 invånare innan Iraks diktator Saddam Hussein lät kemiska bomber regna över staden. Över 5.000 stadsinvånare dog i attacken. Tre fjärdedelar av dem var kvinnor och barn.
De fruktansvärda attackerna inleddes under morgonen den blodiga fredagen i mars för 18 år sedan. Halabja anfölls upprepade gånger med bomber som innehöll cyanidgas. Barn som lekte ute hann inte hem utan dog mitt i leken. Kvinnor som var ute för att hämta vatten dog vid pumpen. En kvinna med famnen runt sitt årsgamla barn hittades död några steg utanför sin dörrpost. Bilderna har etsat sig fast på vara hornhinnor. Döden kom obarmhärtigt; För en del snabbt; För andra genom omänskligt lidande när organen frättes sönder.
Hur kan detta fruktansvärda hända i vår tid?
En tyrann är inte mer än summan av de bödlar som utför tyrannens order. Vad kände den enskilda piloten när han levererade den dödliga gasen över Halabaja? Hur försvarade han sina handlingar? Lydde han – som det brukar heta – "bara order"? Och vad tänkte byråkraten som planerade själva bombningen när han gick hem från jobbet kvällen innan bombningen? Vad tänkte han på när han åt kvällsmaten? Vad tänkte han på när han lekte med sina barn? Vad tänkte han på när han sagt godnatt till hustrun? Kunde han somna, eller tänkte han på de alla de tusentals människor som skulle dö i Halabja dagen efter? Eller försvarade byråkraten sitt handlande med att han "bara utförde order"?
Vi samlas här för att minnas men också för att reflektera över hur denna illgärning kunde ske. När en totalitär regim tar över, breder rädslan och skräcken ut sig.
Det viktigast motmedlet för att förhindra liknande katastrofer är att bygga ett samhälle med demokratiska regler, där yttrandefriheten finns, där religionsfriheten finns, där alla människors lika värde hålls högt och där rädslan inte finns.
Låt oss därför värna om vårt land, om demokratin, om yttrandefriheten och om religionsfriheten – detta är de fundament som kan hålla despotiska krafter borta.
Det som hände i Halabja får inte hända igen. Varken i Irak eller någon annanstans . Aldrig kan man gömma sig bakom orden ”Jag lydde bara order”… Vi har alla ett eget ansvar att stå upp för det sanna , det goda och det rättfärdiga.
Tack!
