Regeringen vänder de bortrövade barnen ryggen!

Regeringen visar prov på total handlingsförlamning vad gäller fallen med de bortrövade barnen. En rättsstats trovärdighet och styrka visar sig genom det sätt man tar hand om sina minsta och svagaste medborgare. Och vad kan vara mer svagt än barn som berövats en av sina föräldrar genom att de bortrövats till annat land. Det borde vara en rättsstats självklara mål att alla tillgängliga resurser sätts in för att se till att dessa barn kommer tillbaka och till den föräldern som har vårdnaden och är kvar i Sverige.

Idag finns mellan 100-150 barn i Sverige som är bortrövade av en av sina föräldrar. Oftast är det pappan som har tagit barnen till sitt hemland och enligt UD så har antalet bortrövade barn fördubblats under de senaste fem åren.

Utrikesdepartementet är det departement som har ansvaret för att försöka få hem de bortrövade barnen, och det är en skam att inte större resurser läggs på att få hem dessa barn och assistera de hjälplösa mödrarna.

Det finns ca 2.500 anställda på UD. Av dessa är det endast en handfull som arbetar med de bortrövade barnen. Många föräldrar till dessa bortrövade barn är besvikna över bemötandet från UD. De vittnar om att de själva fått jobba hårt för att få kontakt med ansvarig handläggare och för att få veta vad som händer med deras barn.

Det kan starkt ifrågasättas om regeringen genom UD sköter sitt uppdrag när inte tillräckligt med personal avsätts för att hjälpa dessa våra minsta medborgare. Det måste vara en av regeringen och därmed en av UD´s högsta prioriteter att se till att alla de bortrövade barnen snarast kommer hem till Sverige och att alla föräldrarna som är berövade sina barn kan få den hjälp de behöver.

Foto Annelie

Bild Annelie Enochson

Rebiya Kadeer

Det finns en mycket lämplig kandidat till nästa års Nobelpris och det är Rebiya Kadeer!
Kadeer är nyss frigiven från kinesiskt fängelse, där hon suttit i isoleringscell i över 6 år, och nu befinner hon sig på besök i Sverige, inbjuden av Enochson. På presskonferensen berättade hon sin livshistoria och om uigurernas kamp för ökad autonomi i XinJiang-provinsen i västra Kina. Hon talade även om tiden i fängelset, dömd för "brottet" att ha förespråkat mänskliga fri- och rättigheter och ökat självstyre i XinJiang.

Sättet som kommunistregimen behandlar uigurerna är oacceptabelt och det är dags för omvärlden att sluta tiga om situationen vad gäller mänskliga rättigheter i Kina, säger Annelie Enochson. Kadeer är bara ett exempel på hur Peking behandlar ledande MR-förespråkare på ett omänskligt, brutalt sätt. Sverige måste verka inom det internationella samfundet för en striktare politik mot Kina och verka för att religiösa minoriteters rättigheter respekteras.

Att terroriststämpla en fredlig MR-kämpe är ovärdigt ett civiliserat samhälle och Kina måste få stå till svars för sina agerande inför det internationella samfundet.