tisdag 2 oktober 2012

Ja till böneutrop inte självklart.

Min riksdagskollega Staffan Danielsson har skrivit denna utmärkta artikel i dagens Dagen Läs den nedan!

"Moskéer börjar trycka på för att få kalla till gudstjänst ­genom offentliga böneutrop från sina moskéer. Jag känner tveksamhet. Självfallet är religionsfriheten oerhört viktig liksom yttrandefrihet och demokrati. Den är grundmurad i Sverige. Tyvärr gäller dessa rättigheter inte i många muslimska länder, där det är ett brott att välja annan religion och där kyrkklockor är otänkbara.
Detta ska självfallet inte på något vis påverka huruvida vi i Sverige ska öppna för böne­utrop från moskéer eller ej. En del progressiva människor anser det självklart att tillåta ­böneutrop eftersom kyrkorna ringer i klockor. Och det handlar ju bara om en moské och väldigt sällan. Samt att detta är en väldigt liten fråga.
Jag menar att det är en principiell fråga. Är det okej att börja ropa ut böner från en moské så kommer det ju att gälla för allt fler moskéer. Och det torde väl också handla om böne­utrop med allt starkare hög­talare vartefter. Har man rest i muslimska länder vet man hur påträngande böneutropen där kan vara.
Likabehandling av religioner skulle således i detta fall kunna innebära antingen att böne­utrop från minareter i Sverige tillåts, eller att de inte gör det och klockringning analogt med det också förbjuds.
En tredje variant, som jag lutar åt, är att ha kvar klockringningen men inte acceptera böne­utropen.
Jag ser kyrkklockorna som ett etablerat kulturellt undantag. Och jo, religionsfriheten innebär självklart rätt att ha och utöva sin tro tillsammans med andra, samlas i sina gudstjänstbyggnader/lokaler, offentligt inbjuda till möten och gudstjänster via till exempel annonser och anslag, och så vidare. Men innebär det också en rätt att genom höga böneutrop regelbundet marknadsföra sin religion i det ”offentliga rummet”?
Offentliga böneutrop innebär att människor i närheten av en moské regelbundet kommer att i sina bostäder och på gator och torg höra budskapet att moskén kallar till gudstjänst. En del kommer att uppfatta det som störande intrång i den personliga integriteten som det inte går att ”komma undan”.
Vi har ju en löpande diskussion om skolavslutningar ska ske i en kyrkobyggnad, vilket motiveras med tradition. Motsätter man sig det borde väl samma skäl göra att det är tveksamt att ”tvingas lyssna” till offentliga böneutrop regelbundet.
Det finns olika religioner i världen och de marknadsför sig alla på olika sätt. Islam gör det till exempel genom sina tydliga yttre tecken, främst kvinnornas slöjor i olika utformningar. Judendomen gör det ibland ­genom männens ”kippa” på ­huvudet – när de vågar – och kristna kan signalera sin till­hörighet genom att bära ett kors runt halsen. Grunden för dessa före­teelser är religiöst ­betingad, men företeelsen fungerar också som en ”marknadsföring”.
Men innebär religionsfrihet också en rätt att högt och återkommande ropa ut sitt budskap i det offentliga rummet från sina gudstjänstbyggnader?
Nej, inte nödvändigtvis. Om nu moskéer skulle få den rätten och möjligheten att föra ut sitt budskap, hur ska vi då ställa oss om andra vill haka på? Ska en stormarknad eller kvartersbutik som vill marknadsföra sig i det offentliga rummet också få tillstånd att regelbundet göra det med regelbundna högtalarbudskap? Här tror jag att det är svårt att utverka sådana polistillstånd. Och av egentligen samma skäl är det tveksamt att öppna för offentliga böneutrop som en generell princip."