Igår kom jag tillbaka efter att ha varit i Armenien över hela påsken...sista dagen på måndagen träffade vi utrikesmimistern Edward Nalbandian. Armenien är ett land som har konflikt och militära problem med sina grannar Turkiet och Azerbadjan. När det gäller Azerbadjan så är problemet landormrådet Nagora Karabach där majoriteten som bor är armenier och där det finns flera tusen minnesmärken, kloster, kyrkor mm från den allra först kristna tiden ....300-500 tal. Långt innan islam fanns som religion.
Turkiet har i sin statsbildning från efter första världskriget annekterat västra Armenien och det råder delade meningar om vad denna gräns går. Detta innebär att Armeniens stolthet och symbol, berget Ararat ligger numera i Turkiet.
Att Turkiet inte erkänner sin del i folkmordet under det ottomanska riket är fortfarande ett stort djupt sår i den armeniska folksjälen!
Ja, det är mycket man lärt sig under dessa dagar...men också förståelse för vikten att inte glömma Armenien och deras kamp som nation. De är omgivna av många grannar som är rika och inte vill dem väl. Redan de första missionärerna i Västra Armenien skrev hem till Sverige att "Armeniens sak är vår"...och det kanske kan sägas igen efter över 90 års kamp för Armeniens rätt som nation och som ett folk.