Läs min artikel i Newsmill idag. se nedan
http://www.newsmill.se/artikel/2011/02/24/t-gkaoset-m-ste-f-ett-slut
I april får Trafikverket chansen att värdera olika tågoperatörers ansökningar för att med rimlig kvalitet trafikera våra järnvägsspår. Detta tillfälle måste utnyttjas för att ställa glasklara krav på utrustning som är kompatibel för svenska vinterförhållanden!
Från december 2011 kommer SJ inte längre ha kvar sin särställning inom den svenska persontrafiken på järnväg. Alla tågoperatörer kan hädanefter på likvärdiga villkor söka tåglägen hos Trafikverket. Det ska göras senast i april och därefter kommer Trafikverket att fördela den kapacitet som finns på den svenska järnvägen. För Kristdemokraterna är det uppenbart att förmågan att komma till rätta med de brister som uppvisats i vintertrafiken, t.ex. vad gäller tågens tålighet mot snö och kyla, måste vara centralt för den stundande kapacitetstilldelningen.
Utrymmet på de svenska järnvägarna är långt ifrån oändligt. Framförallt kring storstäderna är trängseln stor. Fördelningen av spårkapacitet kommer därför att vara central för att vi ska kunna utnyttja de möjligheter som skapas av konkurrens på järnvägsspåren. Att konkurrens och öppenhet har goda förutsättningar att bidra positivt vad gäller prisnivåer, kvalitet och service är vi helt övertygade om. Men detta kan bara ske om fördelningen av tåglägen väger in det allra mest centrala för resenärerna upplevelse, nämligen att tågen alls kan gå. Det finns tydliga tecken på att vinterstandarden på lok och vagnar har varit ett problem. Detsamma gäller underhållet. Förutsättningarna att bedriva en driftsäker vintertrafik måste vara en mycket tydlig utgångspunkt för Trafikverket när myndigheten ska värdera olika ansökningar och fördela kapaciteten på spåren.
Naturligtvis ska inte alla krav riktas ensidigt mot tågoperatörerna. De två senaste vintrarna visar på den grundläggande betydelsen av att det uppställs tydliga krav på alla de olika aktörer som finns inom järnvägssektorn. Detta behöver regleras ekonomiskt. Den som orsaker störningar måste betala till den vars verksamhet blir lidande. Aktörernas ansvarstagande för vad det egna agerandet får för effekter på andra länkar i järnvägssystemet har brustit och detta är en av förklaringarna till att järnvägssystemet som helhet inte fungerar på ett sätt som medborgare och resenärer har rätt att förvänta sig.
För att ansvar ska kunna utkrävas på rätt ställe är det nödvändigt att aktörernas rättigheter och skyldigheter regleras tydligt i järnvägslagen. En sådan lagstiftning borde ha funnits på plats redan när "gamla SJ" delades upp i olika bolag och myndigheter. Alliansen har nu skapat ett tydligare regelverk, som kan bli ett startskott för ett större ansvarstagande hos dem som ansvarar för spåren, servicen av tågen och för själva resan. Järnvägslagen har nu från årsskiftet kompletterats med bestämmelser om ett ekonomiskt incitamentssystem, med det tydliga syftet att öka punktligheten, minska driftstörningar och höja kvaliteten i järnvägssystemet. Från och med nu ska trafikeringsavtalen mellan exempelvis Trafikverket och SJ innehålla villkor om så kallad verksamhetsstyrning med kvalitetsavgifter. Den part som orsakar en störning ska betala en på förhand bestämd kvalitetsavgift till sin motpart.
Arbetet för ett bättre fungerande järnvägssystem måste präglas av öppenhet och tydliga krav. Inom den rödgröna oppositionen har det höjts röster för att återställa det tidiga 1980-talets system, med en enda organisation för alla funktioner inom järnvägssystemet. Ett sådant bakåtsträvande skulle med största sannolikhet försvåra nödvändiga åtgärder för att få en fungerande vintertrafik. En transparent ansvarsfördelning, där kvalitetsavgifter tydliggör var bristerna finns, sätter däremot press på att vidta åtgärder.
När någon står tydligt ansvarig går det inte att gömma sig bortanför den frustration vi tågresenärer fått känna på strandade tåg eller på perrongen i väntan på tåget som aldrig gick.
Annelie Enochson