Igår var det minnesdagen för Förintelsens offer som högtidshölls på många platser runt om i vårt land. I Göteborg var det först "Samling för demokrati" i Göteborgs aula på eftermiddagen där vår kommissionär Cecilia Malmström och vår landshövding Lars Bäckström höll uppskattade tal.
På kvällen var det sedan en Minneshögtid för Förintelsens offer i Synagogan. Jag fick äran att hålla ett av talen som jag klippt in delar av nedan. Landet Israel är en intimt förknippat med det judiska folket...för aldrig, aldrig kan det hända en Förintelse igen så länge staten Israel finns för dit kan alla judar få en tillflykt när antisemitismen tilltar. Hade staten Israel funnits innan andra världkriget så hade de förföljda judarna i Europa haft en plats att söka skydd på.
"Kära vänner ,
Lily Jacobs var en ung 18 årig judinna från Ungern som kom till Auschwitz i maj 1944. Efter en fasansfull tågtransport kom de till perrongen i Auschwitz där hon med en gång brutalt skildes från sina föräldrar och sina yngre bröder. Det var sista gången Lily såg sin familj. Själv blev hon sänt till den sida som kunde få överleva en lite längre tid och fick arbeta som slavarbetare. Lilly överlevde Auschwitz och andra förintelseläger och vid befrielsen fann hon en jacka som tillhört en tysk vakt som hon tog för att skyla och skydda sig med. I fickan på jackan fann hon ett fotoalbum. Det innehöll foton om vad som hände judarna vid ankomsten till Auschwitz. Föreställ er hennes reaktion när hon såg ett foto på sig själv när hon kom av tåget och foton på sin familj som sedan länge var mördade. Lily gav detta album till Yad Vashem 1980 och albumet är numera känt som Auschwitz Albumet. Tack vare hennes album och annan fotodokumentation har världen fått en inblick i det fruktansvärda som hände i nazisternas förintelseläger……man kan nämligen aldrig förneka fotografier.
I dessa dagar inser vi vikten av att hålla historien vid liv, att hedra offren, att berätta och åter berätta om Förintelsen för att inte glömma och för att förhindra att historien återupprepas igen. I en tid av ökad historierevisionism, fundamentalistisk islamism, och antisemitism är det viktigare än någonsin att vi samlas och manifesterar vår enighet mot dessa mörka krafter. Mörka krafter som förnekar Förintelsen. Mörka krafter där judehatet florerar. Mörka krafter som förenas i det gemensamma målet att bekämpa judar och staten Israel som står som symbol för det judiska folket.
I december 2006 var det en stor Förnekelsekonferens i Iran där man samlat historierevisionister från hela världen med ett syfte att förringa och förneka Förintelsens omfattning. Ökända förintelseförnekare med den franske antisemiten Robert Faurisson, i spetsen deltog som så kallade ”experter”. Och tyvärr var även Sverige representerat och deltog genom en svensk gymnasielärare från ett gymnasium i Stockholm.
Lily Jacobs fotografier behövs mer idag än någonsin! Det är för mig ofattbart att man år 2011 kan förneka Förintelsen trots all dokumentation som finns, trots överlevande som bor mitt ibland oss och som kan berätta om sina upplevelser. Vi får aldrig glömma att Förintelsen kunde genomföras för att man började med att särskilja en grupp av människor från andra, att man tillät att antisemitismens fick fotfäste i folks medvetande. Det började med lögner och hatpropaganda. Det fortsatte med trakasserier. Sedan följde organiserad plundring och deportering, och slutligen: massmord.
Därför är den ökande antisemitismen i dagens Sverige mycket oroande. Oroande tecknen finns i vårt samhälle där man förlöjligar, förringar och misstänkliggör våra judiska invånare. I Malmö utvandrar idag svenska judiska medborgare för de känner sig trakasserade och vågar inte leva öppet som judar . Simon Wiesenthal stiftelse varnar judar för att besöka denna svenska stad.
Sensommaren 2009 besökte jag Auschwitz – Birkenau med en grupp riksdagsledamöter. Vi reste tillsammans med en överlevande, Max Safir, och fick följa i hans fotspår. Det var en resa i människans ondska och mänsklig förnedring. En resa som visade på gränslös oförståeligt lidande, en resa som också visade ett gränslöst ofattbart barbari. …….En resa som borde vara en obligatorisk skolresa för alla svenska skolbarn.
Max berättelse om sin tid i Auschwitz när vi satt i ruinerna i hans barack , kommer för alltid etsa sig fast i våra medvetande. Max tillhörde de fångar som innan befrielsen förflyttades till Ebenzee i Österrike och fick uppleva befrielsen först den 6 maj 1945 som en av de sista överlevande.
Det som hände i Auschwitz, Ebenzee och andra koncentrationsläger är det vår plikt att minnas för att motverka framtida illdåd. Vi kan inte acceptera att i Sverige år 2011 åter igen ser en ökande hets mot en av våra folkgrupper, den judiska. Vi kan alla bekämpa antisemitismen på vår hemma arena och se till att den inte på nytt får ett fotfäste. Vi vill inte tiga för det är att samtycka !
Lily Jacobs var en ung 18 årig judinna från Ungern som kom till Auschwitz i maj 1944. Efter en fasansfull tågtransport kom de till perrongen i Auschwitz där hon med en gång brutalt skildes från sina föräldrar och sina yngre bröder. Det var sista gången Lily såg sin familj. Själv blev hon sänt till den sida som kunde få överleva en lite längre tid och fick arbeta som slavarbetare. Lilly överlevde Auschwitz och andra förintelseläger och vid befrielsen fann hon en jacka som tillhört en tysk vakt som hon tog för att skyla och skydda sig med. I fickan på jackan fann hon ett fotoalbum. Det innehöll foton om vad som hände judarna vid ankomsten till Auschwitz. Föreställ er hennes reaktion när hon såg ett foto på sig själv när hon kom av tåget och foton på sin familj som sedan länge var mördade. Lily gav detta album till Yad Vashem 1980 och albumet är numera känt som Auschwitz Albumet. Tack vare hennes album och annan fotodokumentation har världen fått en inblick i det fruktansvärda som hände i nazisternas förintelseläger……man kan nämligen aldrig förneka fotografier.
I dessa dagar inser vi vikten av att hålla historien vid liv, att hedra offren, att berätta och åter berätta om Förintelsen för att inte glömma och för att förhindra att historien återupprepas igen. I en tid av ökad historierevisionism, fundamentalistisk islamism, och antisemitism är det viktigare än någonsin att vi samlas och manifesterar vår enighet mot dessa mörka krafter. Mörka krafter som förnekar Förintelsen. Mörka krafter där judehatet florerar. Mörka krafter som förenas i det gemensamma målet att bekämpa judar och staten Israel som står som symbol för det judiska folket.
I december 2006 var det en stor Förnekelsekonferens i Iran där man samlat historierevisionister från hela världen med ett syfte att förringa och förneka Förintelsens omfattning. Ökända förintelseförnekare med den franske antisemiten Robert Faurisson, i spetsen deltog som så kallade ”experter”. Och tyvärr var även Sverige representerat och deltog genom en svensk gymnasielärare från ett gymnasium i Stockholm.
Lily Jacobs fotografier behövs mer idag än någonsin! Det är för mig ofattbart att man år 2011 kan förneka Förintelsen trots all dokumentation som finns, trots överlevande som bor mitt ibland oss och som kan berätta om sina upplevelser. Vi får aldrig glömma att Förintelsen kunde genomföras för att man började med att särskilja en grupp av människor från andra, att man tillät att antisemitismens fick fotfäste i folks medvetande. Det började med lögner och hatpropaganda. Det fortsatte med trakasserier. Sedan följde organiserad plundring och deportering, och slutligen: massmord.
Därför är den ökande antisemitismen i dagens Sverige mycket oroande. Oroande tecknen finns i vårt samhälle där man förlöjligar, förringar och misstänkliggör våra judiska invånare. I Malmö utvandrar idag svenska judiska medborgare för de känner sig trakasserade och vågar inte leva öppet som judar . Simon Wiesenthal stiftelse varnar judar för att besöka denna svenska stad.
Sensommaren 2009 besökte jag Auschwitz – Birkenau med en grupp riksdagsledamöter. Vi reste tillsammans med en överlevande, Max Safir, och fick följa i hans fotspår. Det var en resa i människans ondska och mänsklig förnedring. En resa som visade på gränslös oförståeligt lidande, en resa som också visade ett gränslöst ofattbart barbari. …….En resa som borde vara en obligatorisk skolresa för alla svenska skolbarn.
Max berättelse om sin tid i Auschwitz när vi satt i ruinerna i hans barack , kommer för alltid etsa sig fast i våra medvetande. Max tillhörde de fångar som innan befrielsen förflyttades till Ebenzee i Österrike och fick uppleva befrielsen först den 6 maj 1945 som en av de sista överlevande.
Det som hände i Auschwitz, Ebenzee och andra koncentrationsläger är det vår plikt att minnas för att motverka framtida illdåd. Vi kan inte acceptera att i Sverige år 2011 åter igen ser en ökande hets mot en av våra folkgrupper, den judiska. Vi kan alla bekämpa antisemitismen på vår hemma arena och se till att den inte på nytt får ett fotfäste. Vi vill inte tiga för det är att samtycka !
Det är också vår plikt att visa vår solidaritet med de överlevande och deras familjer och hedra minnet av dem som mördades i Förintelsen. Det är vad vi gör här idag! Och för det som hände då aldrig, aldrig skall hända igen."