Denna bild hör inte ihop med texten men är sommar för mig - Vår Sune och hans fantastiska Tjärnö jordgubbar som vi älskar .Igår hade jag en debattartikel inne i Göteborgs - Posten om utbildning i medicinsk etik. En nödvändighet för att bevara människovärdet hela livet ut. Medförfattare med mig är Cecilia Wigström, kollega från folkpartiet i riksdagen. nedan kan du läsa hela artikeln om du inte lyckas hitta länken.
Satsa på utbildning i medicinsk etik
Den palliativa vården måste vidareutvecklas i hela landet. God vårdkvalitet förutsätter kompetent personal. Därför måste sjukvårdshuvudmännen avsätta större resurser för att ge utbildning i medicinetiska frågor, skriver Annelie Enochson (KD) och Cecilia Wigström (FP).
Under den senaste tiden har dödshjälpdiskussionen åter blivit högaktuell. Inte minst efter att Kim/Chandra Löfgren dog den 5 maj på Danderyds sjukhus. Kim blev 32 år och har sedan sex års ålder varit beroende av respirator för att leva. Nu är det många som lever ett bra liv med en respirator eftersom det egentligen är ett vanligt hjälpmedel. I Kim fall var respirator i kombination med en totalförlamning det som fick Kim att vilja avsluta sina dagar här på jorden. Kims beslut används nu av vissa för att driva samhället till att gå längre och erbjuda aktiv dödshjälp.
Svåra avvägningar
Detta är en svår debatt och inte sällan ställs komplicerade etiska dilemman mot varandra. Det handlar om svåra avvägningar utifrån långt ifrån självklara utgångspunkter. Men att sjukvården och samhället skulle kapitulera inför livets komplexitet och stället erbjuda att aktivt avsluta livet, är inte en målsättning värdigt ett civiliserat samhälle.
Rätten att avsluta sitt liv på ett värdigt sätt är inte lika med rätten att få dödshjälp. Tvärtom – rätten till en värdig död är att få uppleva att man bemöts med respekt och värdighet. Rätten till vård och omsorg är en människovärdesfråga vilket bör prägla vården under hela livscykeln. Det handlar om värdighet, respekt och integritet. Alla kommer att dö någon gång och för att kunna leva rikt behöver man en trygghet även inför döendet. Ett värdigt sätt att ta avsked av livet är således en livskvalitetsfråga för alla. Därför måste vi våga tala om och lyfta fram vikten av ett gott avsked av livet.
Måste ges högre prioritet
Även i diskussionen om resurser till äldreomsorgen förekommer liknande tankar. Våra äldre har förvisso slitit hårt för att bygga upp vår välfärd, men det är inte i första hand därför de ska garanteras god vård. Det är för att de är människor! Därför måste enligt vår åsikt vården i livets slutskede ges mycket högre prioritet än idag.God vårdkvalitet förutsätter kompetent personal. Sjukvårdshuvudmännen måste därför avsätta större resurser för att ge utbildning i medicinetiska frågor. Denna utbildning måste få högre status för att man ska kunna tillmötesgå de ökade kraven på en god vård i livets slutskeda.
Den palliativa vården måste vidareutvecklas och etableras i hela landet. Den kan ges på hospice i en hemlik form eller i specialiserad hemsjukvård. Palliativ vård är vård i livets slutskede där fokus sätts på helhetsvård där inte bara de fysiska behoven beaktas utan även de psykiska, sociala och andliga dimensionerna. Där söker man alltså se helheten hos en människa.
Lättare tillvarata den enskildes behov
Idag saknas det dock möjligheter för läkare att få en tilläggspecialitet inom detta och endast 60 procent av landets kommuner kan erbjuda specialiserad palliativ vård. När livet närmar sig sitt slut bör det finnas möjlighet till ett vårddirektiv där var och en ska kunna skriva ner sina önskemål om hur man vill bli vårdad i händelse av att man själv inte är i stånd att framföra dem. När de finns nedtecknade kan anhöriga och personal lättare få kunskap om och tillvarata den enskildes behov.
Annelie Enochson (KD)
riksdagsledamot
Cecilia Wigström (FP)
riksdagsledamot
Satsa på utbildning i medicinsk etik
Den palliativa vården måste vidareutvecklas i hela landet. God vårdkvalitet förutsätter kompetent personal. Därför måste sjukvårdshuvudmännen avsätta större resurser för att ge utbildning i medicinetiska frågor, skriver Annelie Enochson (KD) och Cecilia Wigström (FP).
Under den senaste tiden har dödshjälpdiskussionen åter blivit högaktuell. Inte minst efter att Kim/Chandra Löfgren dog den 5 maj på Danderyds sjukhus. Kim blev 32 år och har sedan sex års ålder varit beroende av respirator för att leva. Nu är det många som lever ett bra liv med en respirator eftersom det egentligen är ett vanligt hjälpmedel. I Kim fall var respirator i kombination med en totalförlamning det som fick Kim att vilja avsluta sina dagar här på jorden. Kims beslut används nu av vissa för att driva samhället till att gå längre och erbjuda aktiv dödshjälp.
Svåra avvägningar
Detta är en svår debatt och inte sällan ställs komplicerade etiska dilemman mot varandra. Det handlar om svåra avvägningar utifrån långt ifrån självklara utgångspunkter. Men att sjukvården och samhället skulle kapitulera inför livets komplexitet och stället erbjuda att aktivt avsluta livet, är inte en målsättning värdigt ett civiliserat samhälle.
Rätten att avsluta sitt liv på ett värdigt sätt är inte lika med rätten att få dödshjälp. Tvärtom – rätten till en värdig död är att få uppleva att man bemöts med respekt och värdighet. Rätten till vård och omsorg är en människovärdesfråga vilket bör prägla vården under hela livscykeln. Det handlar om värdighet, respekt och integritet. Alla kommer att dö någon gång och för att kunna leva rikt behöver man en trygghet även inför döendet. Ett värdigt sätt att ta avsked av livet är således en livskvalitetsfråga för alla. Därför måste vi våga tala om och lyfta fram vikten av ett gott avsked av livet.
Måste ges högre prioritet
Även i diskussionen om resurser till äldreomsorgen förekommer liknande tankar. Våra äldre har förvisso slitit hårt för att bygga upp vår välfärd, men det är inte i första hand därför de ska garanteras god vård. Det är för att de är människor! Därför måste enligt vår åsikt vården i livets slutskede ges mycket högre prioritet än idag.God vårdkvalitet förutsätter kompetent personal. Sjukvårdshuvudmännen måste därför avsätta större resurser för att ge utbildning i medicinetiska frågor. Denna utbildning måste få högre status för att man ska kunna tillmötesgå de ökade kraven på en god vård i livets slutskeda.
Den palliativa vården måste vidareutvecklas och etableras i hela landet. Den kan ges på hospice i en hemlik form eller i specialiserad hemsjukvård. Palliativ vård är vård i livets slutskede där fokus sätts på helhetsvård där inte bara de fysiska behoven beaktas utan även de psykiska, sociala och andliga dimensionerna. Där söker man alltså se helheten hos en människa.
Lättare tillvarata den enskildes behov
Idag saknas det dock möjligheter för läkare att få en tilläggspecialitet inom detta och endast 60 procent av landets kommuner kan erbjuda specialiserad palliativ vård. När livet närmar sig sitt slut bör det finnas möjlighet till ett vårddirektiv där var och en ska kunna skriva ner sina önskemål om hur man vill bli vårdad i händelse av att man själv inte är i stånd att framföra dem. När de finns nedtecknade kan anhöriga och personal lättare få kunskap om och tillvarata den enskildes behov.
Annelie Enochson (KD)
riksdagsledamot
Cecilia Wigström (FP)
riksdagsledamot