Tidningen Världen idag och andra medier har rapporterat att jag blev tillfrågad, men tackade nej till att delta i HBT-festivalen 12-16 maj i Göteborg. Andres Chacón och Joseph Christenson ställer en viktig fråga i sitt debattinlägg i Världen Idag den 19/5 om vad Kristdemokraternas politik – nationellt och i Göteborg – innebär för HBT-frågorna.
Låt mig börja med att slå fast att jag, liksom de flesta människor och framförallt alla kristdemokrater, självklart anser att alla människor har ett lika, unikt och okränkbart värde. Det spelar ingen roll om man är muslim eller kristen, svart eller vit, socialdemokrat eller moderat, kvinna eller man, gammal eller ung, homosexuell eller heterosexuell . Det krävs knappast att man marscherar i en HBT-parad för att visa att man fördömer våld mot homosexuella och tar ställning för allas lika värde.
Men HBT-festivalen är nämligen inte en festival enbart för allas lika värde, utan genomförs med tydliga politiska ambitioner. Vid en närmare genomgång av programmet för festivalen noterar man seminarium för att bryta med heteronormen, störta kärnfamiljsidealet, stödja insemination av lesbiska, uppmuntra till adoption bland homosexuella och även till inspiration för polygami. Alltsammans är inslag som jag både utifrån min kristna tro och min politiska övertygelse absolut inte kan ställa upp på. Det är dessutom frågor som mitt parti – Kristdemokraterna – har arbetat emot. Paraden var avslutningen på hela festivalen och blir därmed en hyllning till en politisk inriktning som går tvärs emot Kristdemokraternas.
Kristdemokraterna röstade som bekant även emot den könsneutrala äktenskapslagstiftning som klubbades igenom för drygt ett år sedan. Partiets inställning är fortfarande densamma och vi ser med oro på hur äktenskapsbegreppet och vigselordningen har kommit att förändras. Under HBT-festivalen, och som en grand finale på regnbågsparaden, förrättades flera vigslar mellan homosexuella par.
Under själva paraden förekom dessutom en attack mot några kristna som delade ut pannkakor och evangeliserade. Slagord som ”We are here, we are queer, we gonna fuck your children” och “ Inga sekter på våra gator – bara bögar och flator” skreks emot dessa. Deras skyltar slog sönder, deras material förstördes, de hotades med stryk och en maskerad kvinna blottade sin överkropp mitt framför dem. Sådana inslag har jag som personligt kristen mycket svårt att se som något positivt i samhället. Det förekom plakat i tåget med texten ” Inga homofober – strimla påven till oblater”. Jag kan inte förstå hur det kan vara en yttring för lika värde och rättigheter. Vi kan inte ta ansvar för alla dumheter som begås, men vi kristdemokrater bör välja vilka grupper vi lierar oss med.
Man behöver inte haka på allsköns jippon som innehåller – vad de flesta i samhället anser vara – faktiskt ganska dekadenta uttryck, för att visa att man står upp för människors lika värde. Bjuds man in till en marsch och deltar, så bör man rimligen kunna stå bakom arrangemangets grundsyn. Jag kunde inte ställa mig bakom HBT-festivalen och detta utifrån min övertygelse som personligt troende. Vi står dessutom för helt olika politisk inriktning – inte minst i familjefrågor som är en av Kristdemokraternas absoluta kärnfrågor.
Alla människor och särskilt utsatta grupper, såsom homosexuella, måste få sin röst hörd och sitt värde erkänt. Jag är övertygad om att vi Kristdemokrater kan kombinera en respekt för alla människors värde och åsikter, utan att vi för den skull ska behöva delta i festivaler med en politisk agenda som står i tydligt kontrast mot den kristdemokratiska.